Alla vittnesmål :
Här samlar vi alla vittnesmål, även de som inte får plats på förstasidan.
Senast uppdaterad: 20-11-16
1. Äldre person inkommer med ambulans till akuten med anledning av rikliga blödningar från ändtarmen. Blödningen avstannar men våra undersökningar kan inte hitta källan. Patienten har förlorat mycket blod, är trött och mycket skör och medicinskt borde hen läggas in för observation men sjukhuset är redan överbelagt. Patienten får på akuten blod och skickas hem igen med uppmaning att återkomma vid nya blödningar. Personen bor ensam. Patienten kommer in ett drygt dygn senare. Nu som instabil larmpatient med ny blödning och sämre värden än tidigare. Hen överlever men anhöriga frågar mig hur jag under gårdagen kunde skicka hem deras förälder. Jag förklarar att jag inte hade något val. /Läkare, akuten
2. Jag minns det tydligt. Jag kommer nog aldrig glömma. Den där första, tidigare friska patienten i övre medelåldern, som jag fick hänvisa till hemmet. Detta trots att alla mina läroböcker och handledare genom åren skulle sagt motsatsen givet symptomen. Jag kommer aldrig glömma den skam jag kände över att försöka förmedla det lugn som jag själv inte kände. Jag minns hur jag försökte lindra den skammen med orden; “Men du, lova att komma tillbaka om du blir sämre”. Och personen kom tillbaka. Och personen var sämre. Patienten tappade medvetandet på väg upp till intensivvården. Kort härefter kom kramperna. Hörde jag ens andningsljud? Det var omöjligt att avgöra genom akutkorridorens larm och oväsen. Personalen på intensivvårdsavdelningen frågade varför vi skickade hem patienten tidigare. De borde blivit arga. Jag borde blivit arg. Men alla förstod. Alla jobbade ju här. Vi hade inga vårdplatser. Ibland var vi tvungna att chansa... /Läkare, akuten
3. En äldre patient kom in till akuten med bröstsmärta. Det var mycket att göra på akuten denna dag och personalen hade svårt att hinna med. Man tog ett EKG på patienten. Detta EKG visade tecken på en mycket tydlig och utbredd hjärtinfarkt. Vid denna mycket tidskritiska åkomma spelar varenda minut stor roll. Pga av den höga belastningen på akuten tog det flera timmar innan någon hann bedöma detta EKG. Med andra ord låg patienten obehandlad och med smärtor i flera timmar. /Läkare, akuten
4. En patient kom in till akuten medvetandepåverkad. Man misstänkte att patienten var berusad och lät hen ligga på en brits. Pga mycket hög belastning på akuten och samtidig personalbrist gjordes ingen noggrann undersökning av patienten. Man hade missat att upptäcka att patienten hade en sårskada i tinningen (kom i efterhand fram att hen hade fallit och slagit i huvudet). När man tittade till patienten flera timmar senare upptäckte man att hen fortsatt var ännu mer medvetslös. Man upptäckte först nu såret i tinningen och en omedelbar skiktröntgen (CT) av hjärnan beställdes. På denna undersökning såg man en mycket stor hjärnblödning. Blödningen var så pass stor att det var för sent att operera. Patienten avled på akuten en stund senare. /Läkare, akuten
5. Som så ofta var akutmottagningen full av patienter och vi det fanns inga lediga vårdplatser kvar på sjukhuset. En stor mängd patienter väntade på att bli inlagda men var tvungna att ligga kvar på akuten (i vissa fall nästan ett dygn) i väntan på att de skulle få plats på sjukhuset. Jag minns så väl en patient som var multisjuk och hade ett stort antal läkemedel som hen behövde få regelbundet. Hen hade inte med sig sina mediciner och på akuten har man endast ett begränsat antal läkemedel. De aktuella läkemedel som patienten behövde fanns på vårdavdelningen hen skulle bli inlagd på men eftersom avdelningen avståndsmässigt låg långt borta och personalen på akuten inte hade tid att hämta dem (de hade fullt upp med alla sjuka patienter på akuten) blev patienten utan sina mycket viktiga mediciner under lång tid. Detta scenario är inte på något unikt utan sker flera gånger i veckan på vårt sjukhus. /Läkare, akuten
6. En patient söker pga buksmärtor. Husläkaren, som ska vara patientens fasta vårdkontakt i primärvården, har inte tid på flera veckor pga överbelastning. Får komma till en annan läkare som har en ledig akuttid istället. Prover beställs som visar patologiska levervärden. I stressen signerar läkaren av provsvaren, men glömmer bort att meddela patientens husläkare. Patientens ärende faller därför mellan stolarna och ingen uppföljning sker. Först efter 4 veckor upptäcker husläkaren de patologiska provsvaren. Patienten har då gått en månad med obehandlade buksmärtor och orsaken till smärtorna är fortfarande okänd. Utredning görs omgående och visar på levercancer. Det här är ett typisk fall som visar på vilka risker som bristen på allmänläkare leder till. Överbelastning och stress leder till misstag. För många patienter per allmänläkare gör det svårt att upprätthålla en god kontinuitet i patient-läkarrelationen. Känner man sina patienter blir de mer än bara ett provsvar på pappret och glöms därmed inte bort… /Läkare, vårdcentral
7. Jag arbetar inom en opererande specialitet. Under de senaste åren har vårt verksamhetsområde likt övriga på sjukhuset haft svårt att behålla personal. Detta har lett till att man har fått stänga operationssalar, ibland under långa perioder, för att det inte finns tillräckligt med bemanning. Detta leder givetvis till ökade vårdköer och ökat lidande för patienterna. En förändring behöver göras för att kunna behålla den operationspersonal som Region Stockholms sjukhus är med och utbildar. /Läkare, operation
8. En patient kommer in på akutmottagningen. Klagat på bröstsmärta varefter medvetandesänkning. Misstänkt icke typisk epileptisk kramp . Intensivvårdsavdelningen har ej platser varför kvar på akuten. Akut skiktröntgen och akut elektronisk undersökning av hjärnaktiviteten via akuten. Får plats på vårdavdelningen, lämnar akuten > 24 h från ambulansankomst. Bedöms senare som epileptiskt anfall. Avlider med dropp av lugnande medel på vårdavdelningen efter upprepade epileptiska anfall som är uttalat svåra att få bukt med. /Läkare, akuten
9. En patient kommer in på akuten efter att ha segnat ihop hemma. Prover visar akut njursvikt med störd saltbalans, kalium 7,7. Tvärtemot riktlinjer avböjer intensivvårdsavdelningen att ta patienten för arytmiövervakning (i hjärtvårdens riktlinjer: arytmiövervakning om kalium>7) med hänvisning till att patienten har spridd cancersjukdom, platsbrist troligen inverkat på beslutet men framgår ej i journal. /Läkare, akuten
10. En patient kommer in till akutmottagningen med andningsbesvär orsakad av lunginflammation. Även mycket låg salthalt. Intensivvårdsavdelningen bedömer att patienten ska läggas in på vanlig vårdavdelning då den låga salthalten bedöms ha funnits där länge. Platsbrist troligen inverkat på bedömningen men framgår ej av journal. /Läkare, akuten
11. Patient utskriven från intensivvårdsavdelningen på grund av platsbrist trots oro från vårdpersonal på vårdavdelning att ej kunna övervaka eller ta hand om patientens vårdbehov. Samma patient blir kraftigt försämrad under natten och återkommer till intensivvårdsavdelningen på larm. /Läkare, vårdavdelning
12. Patient inkommer på grund av medvetandesänkning och höga mjölksyrenivåer. Kaos på akuten, fullt med patienter. Inga platser på huset inkl intensivvårdsavdelningen. Patienten tas över av hjärtläkare för att få vätska men får bara 1,5 L på sex timmar, och man noterar inte farligt avvikande provsvar. Efter sex timmar får hen till slut en röntgenundersökning. Då är hen så dålig att en sjuksköterska måste följa med hela tiden. Ett solklart intensivvårdsfall som blivit kvar på akuten på grund av platsbrist OCH inte fått full behandling där eftersom det var för mycket patienter. Jag ringer genast röntgen och får höra att det är en stor bukspottkörtelinflammation (ett potentiellt dödligt tillstånd). Ringer intensivvården men patienten får hjärtstopp innan samtalet är avslutat. Kommer aldrig igång. /Läkare, akuten
13. Jag är jour på intensivvårdsavdelning. Det är fullt och överbelagda vårdavdelningar. Medicinjouren ringer och har en dålig patient på sin avdelning. EKG visar pågående hjärtmuskelflimmer, vilket kan vara dödligt. Men patienten är vaken och pratbar. Fler akut dåliga på min avdelning varför både jag och bakjour inte har en enda möjlighet att lämna avdelningen. Övrig intensivvårdskapacitet också upptagna på larm. Patienten får omhändertas på avdelning utan övervakning av en stackars gråtande medicinjour. Fruktansvärt! /Läkare, vårdavdelning
14. En kvinna med fullgången graviditet. Långdraget förlopp i förlossning. Överfull förlossning, barnmorskorna sprang mellan salarna. Plötsligt dåliga fosterrörelser hos kvinnan. Jag var upptagen med en annan urakut patient. Bakjouren opererade. Så fort jag var klar sprang jag till henne och konstaterade urakut snitt. Slet ut ett livlöst, blått och slappt barn. Att möta blicken hos det barnlängtande paret var fruktansvärt. Barnet hade möjligtvis kunnat överleva om det det fanns fler barnmorskor och läkare som kunnat ingripa tidigare. /Läkare, förlossning
15. En patient med stroke skulle läggas in på vår avdelning för att få omedelbar blodförtunnande behandling mot sin stroke. Vi hade fullt och därför fick patienten läggas på vår intilliggande avdelning där personalen är mindre vana vid denna behandling. En viktig del av rutinen är att genomföra regelbundna kontroller. I detta fall missade personalen (eftersom de inte kände till rutinen) ett par kontroller. Plötsligt upptäcker personalen att patienten blivit medvetslös. En akut skiktröntgen genomförs: patienten har fått en stor hjärnblödning av behandlingen. /Läkare, vårdavdelning
16. Har många gånger blivit kallad till förlossningen för att ge ryggbedövning till födande kvinnor som inte vet vad de har tackat ja till. Oftast kvinnor som talar dålig svenska. De är oroliga och har ont och barnmorskorna har inte tid att ge stöd, istället övertalas de till smärtlindring för att de ska vara lugna och inte ringa efter hjälp så ofta. Första gången blev jag arg, men nu har jag insett att det ibland är det bästa man kan göra i denna sorgliga underbemannade situation. /Läkare, narkosen
17. En patient anländer från akutmottagningen till avdelningen. Från den skrivna rapporten från akutmottagningen skall patienten lida av lågt blodsocker, kraftig nedkylning samt sänkt medvetande. När patienten anländer till avdelningen ligger hen nedkissad på en brits med endast en liten filt över sig. Patientens kläder är dyngsura av urin och hen är nästan inte kontaktbar. Patienten har då en kroppstemperatur på 34,6 grader. Något som försämrats på grund av att hen är blöt. När ansvarig sjuksköterska på akutmottagningen kontaktas angående detta så förklarar denna att det inte funnits tid eller personal nog att ta hand om den här patienten eftersom det finns så många andra som är sjuka. Det här är inte första eller sista gången detta händer. Patienter i behov av akut vård på sjukhus som får vänta för länge på akuten och därför anländer patienter till avdelningen med nedbajsade och nedkissade kläder, med begynnande tryckår på grund av att vårdpersonalen på akutmottagningen inte hinner ta hand om alla. /Sjuksköterska, vårdavdelning
18. Under ett arbetspass på en av Stockholms akutmottagningar handlade jag totalt sex patienter. Av dessa visade det sig att tre hade blivit utskriva från en vårdavdelning på samma sjukhus bara dagen innan eller till och med samma dag. På grund av den stora vårdplatsbristen tvingas avdelningsläkarna skriva hem patienter så fort de kan stå upp. Eftersom trycket är enormt på vårdplatserna och det finns mycket sjuka patienter som legat nere på akuten i över ett dygn och väntat på en lugn säng och ett varmt mål mat, måste avdelningen rensas snabbare än vad som är patientsäkert. När patienter skickas hem innan man försäkrat sig om att sjukdomsförloppet verkligen har vänt, tvingas de åter komma in till akuten med ambulans och vänta i många timmar. Detta är ett av många exempel på en ond cirkel, där få vårdplatser leder till ännu mer arbete för vårdpersonalen och mer lidande för patienterna. /Läkare, akuten
19. En patient lämnades utan tillsyn under natten. Det var en mycket hög belastning på akuten. På morgonen hittades personen livlös och kall på sin brits. /Läkare, akuten
20. På vår enhet har det bland annat varit underbemannat bland undersköterskorna som ska sköta provtagning+utföra EKG, assistera vid ingrepp etc. Detta har lett till för hög belastning och därmed upprepade gånger registrering av provsvar på fel patient. Undersköterskorna är erfarna och duktiga och misstagen har skett på grund av orimlig belastning. /Läkare, vårdcentral
21. Multisjuk patient kommer in med ambulans. Verkar ha bakterier i blodet. Bedöms behöva intensivvård av intensivjouren men det finns inga platser. Ligger kvar på akuten. Har upprepade kramper och löper risk för plötslig död, men skickas till en vanlig vårdavdelning. Där får patienten vårdas konstant av två personal. Avdelningen har bara två sjuksköterskor och två undersköterskor på 8 platser, och inga övervakningsapparater. Efter några timmar får patienten hjärtstopp och trots långvariga HLR-försök går hen tyvärr inte att rädda. Det fanns sju andra mycket sjuka patienter på avdelningen som i princip var utan övervakning när halva personalstyrkan var upptagen med en patient. Och när det ändå blir hjärtstopp så binds hela personalstyrkan upp, inklusive jourläkare, narkospersonal och bakjour. Och det länge. /Läkare, akuten/vårdavdelning
22. En äldre patient sökte till akuten för feber och ont i ryggen. Hen hade inga kroniska sjukdomar, var pigg för sin ålder och klarade sig i hemmet helt utan hjälp. Infektionsproverna var mycket höga, men patienten kunde gå och var inte helt förvirrad. Vid en rimlig platssituation hade patienten kunnat läggas in för övervakning ett dygn eller två, för att se att antibiotikan man valt fungerade väl. Detta är i synnerhet viktigt hos äldre som är sköra. Istället skickades patienten hem med tabletter och uppföljning med återbesök om tre dagar, det var det bästa akutläkaren då kunde ordna med. När jag träffade patienten på återbesöket hade antibiotikan inte haft effekt, infektionen hade stängt av njurarna och patienten var mycket illa däran. Nu fick hen en vårdplats, men tyvärr var det för sent. Patienten dog några dagar senare. /Läkare, akuten
23. Jag hade hand om en patient med hjärnblödning. Patienten var i behov av akut operation. På grund av personalbrist hade man stängt flera platser på avdelningen som genomför dessa operation i Stockholm. Istället fick vi akut transportera denna patient till närmaste stad som kunde genomföra denna operation, det var flera timmar bort. Detta är en åkomma där varje minut räknas. /Läkare, sjukhus
24. På grund av personalbrist är bemanningen nattetid mycket låg. Vid sjukluckor blir det ännu mer påtagligt. Har många gånger bevittnat när förvirrade och oroliga patienter som egentligen behöver ha en person bredvid sig istället fått lugnande läkemedel på grund av att det inte finns personal nog att trösta/lugna patienten. Detta sker mycket ofta på min arbetsplats. /Läkare, vårdavdelning
25. Jag minns en natt när en förvirrad äldre patient ville lämna avdelningen på grund av att den kände sig rädd. Denna natt (som alla andra nätter) var 2 sjuksköterskor och 1 undersköterska ensamma ansvariga för en stor avdelning med över 20 patienter. Att prata och lugna denna förvirrade patient krävde en persons närvaro hela natten. Övriga patienter på avdelningen fick därför mindre uppmärksamhet. Tyvärr ledde det till att man missade uppmärksamma att en annan förvirrad och vinglig patient lämnade sitt rum (utan mänskligt stöd som den skulle behöva) och ramla och slog sig. Efterföljande röntgen visade bruten underarm. /Läkare, vårdavdelning
26. En natt när jag var ensam neojour stod jag och mitt team och tog hand om ett allvarligt sjuk nyfödd bebis. Vi hade fått igång hjärtat men barnet andades fortfarande inte själv. I denna stund ringer de om ett akut snitt på grund av ett hotande allvarligt sjukt barn. Jag kan inte sa jag, jag står redan upptagen. Barnet måste ut blev svaret. Jag fick be en sjuksköterska och undersköterska lämna sina patienter på intensiven (till kollegor som redan hade sitt att göra) och ensamma ta emot ett väntat dåligt barn. Barnet hämtade sig fint när den väl kom ut som tur var. Men jag skäms gentemot mina kollegor att jag satte dem i en sådan situation, och mot föräldrarna som aldrig behövde veta vilket högt spel jag spelade. /Läkare, neonatalen
27. Jag har flera gånger låtit barn sova över på akuten på hårda britsar i rum inte alls ämnade för dem, för att det inte har funnits någon annan plats för dem. /Läkare, barnakuten
28. Jag fick lämna en föderska som var öppen 6cm för att gå på ett kejsarsnitt. Vi var 4 barnmorskor den dagen. Dvs 3 när jag lämnade golvet. Ingen kunde passa min föderska så jag kollade på hennes CTG från en skärm nere på operation. Kvinnan som snittades hade väntat 3-4h på operation, ordentligt smärtpåverkad, för att det var mycket att göra och de två läkare som fanns kunde därför inte lämna. Bakjouren kom till slut in men hade ingen assistent på snittet. Eller det var jag... /Barnmorska, förlossningen
29. Patient som vårdas på intensivvårdsavdelning med nyupptäckt tät klafförträngning. På grund av platsbrist flyttas patienten till vårdavdelning. Kort därefter får patienten hjärtstopp, hjärt- och lungräddning utförs utan framgång. /Läkare, intensivvård/vårdavdelning
30. Vi hade för många väldigt sjuka patienter på oss undersköterskor och sjuksköterskor. En patient föll flera gånger och fick allvarliga skador. Vi hade gjort allt för att få in en extra personal till salen men det fanns inte tillräckligt med personal så vi fick ingen extra tyvärr. /Undersköterska, akutvårdsavdelning
31. Dagligen är patientsäkerheten hotad på våra akutmottagningar för barn. I egenskap av ledningssjuksköterska ser jag hur barn ligger kvar på akuten så länge som 24h i väntan på vårdplats. Detta resulterar i risker i flera olika led. De barn som behöver ligga kvar på akuten i väntan på plats får inte den kvalificerade vården som en vårdavdelning kan ge, exempelvis täta kontroller och uppföljning. Vi har tillräckligt med händer till 2 samtidiga akutlarm MEN då står resten av akuten stilla och de barn som behöver kontroller samt extra övervakning lämnas att vänta. Vi tvingas att prioritera hårdare gällande vilka sjuka barn som skall läggas in, vart och på vilken vårdnivå. Barn är mjuka, vården har blivit hård. /Sjuksköterska, barnakuten
32. På korttidsboendet för äldre som jag jobbar på har jag flertalet gånger tagit emot patienter från sjukhus eller geriatriken som är i mycket dåligt skick och som sen knappt överlever natten. Istället för att i livets slut få stanna kvar på en och samma avdelningen vilket vore etiskt rätt skickas dessa döende människor vidare till nästa vårdinstans. Enbart på grund av platsbristen på sjukhusen. /Fysioterapeut, kommunalt äldreboende
33. På morgonen ligger 34 patienter på akuten och väntar vårdplats på avdelning. Dessutom finns ca 40 st andra patienter på akutmottagningen som väntar på läkare eller provsvar/röntgensvar. P.g.a sjuksköterskebrist finns inte tillräckligt många platser öppna på sjukhusets avdelningar. Akutmottagningen blir BÅDE vårdavdelning och akutmottagning. Flera patienter har varit på akuten över 15 timmar, sovit på hårda britsar i korridoren i dubbla rader, det finns bara ca 10 sängar att ge till de allra sjukaste och sköraste patienterna. Av alla dessa 34 som väntar får bästa fall hälften av alla dessa sina morgonmediciner, på akuten har vi mest bara ”akuta” läkemedel så alla andra mediciner måste lånas från diverse avdelningar vilket tar otroligt mycket av vår dyrbara tid. Så alla fick inte sina mediciner p.g.a tidsbrist och nedprioritering till förmån för de mest akut sjuka som fortsatte komma in på akutmottagningen med ambulans eller kommit under natten. Patientsäkerheten brast på alla plan det dygnet och det är inte ok och kan aldrig vara försvarbart varken ur ett medicinskt, juridiskt eller etiskt perspektiv. /Sjuksköterska, akuten
34. En patient fick sitta i väntrummet med tydlig STEMI på EKG (pågående akut hjärtinfarkt med syrebrist i hjärtats kranskärl) i nästan 2 timmar efter att EKG tagits pga högt inflöde av hjärtpatienter på akuten med samtidig låg bemanning av personal. Patienten drabbades senare på intensiven av hjärtstopp, överlevde men fick senare lungödem och var svårt sjuk under det utdragna vårdförloppet. /Sjuksköterska, akuten
35. Brist på vårdplaster som varit ett problem länge (pga personalbrist) leder till inläggning av barn på akutrum som personal på akuten måste fortsätta sköta förutom akutflödet vilket leder till försenade behandlingar, missade diagnoser och längre vårdtider i onödan. Dessutom blir det brist på lediga rum på akuten, och därmed längre väntan på akuten för andra patienter. Patientsäkerheten är redan påverkad idag, vi behöver fler personal INTE färre. /Läkare, barnakuten
36. Patientens livsviktiga kärlinfart för dialys (rening av blodet med maskin vid svår njursvikt) ”stannade” vilket betyder att blodet antigen har stelnat inuti kärlet eller att blodflödet har blivit så lågt att det inte går att dialysera patienten genom kärlet. Vi har som rutin att mäta blodflödet i kärlen vi använder var 12:e vecka för att upptäcka ett försämrat blodflöde i tid. På grund av arbetsbelastningen hade det gått 16 veckor sen senaste mätningen. Patienten behövde bli opererat akut för att rädda kärlinfarten och säkra att hen fortsatt kan få den livsviktiga dialysbehandlingen. Patienten kunde ha undvikit detta om vi vårdpersonal hade haft tid att göra vårt jobb. /Sjuksköterska, dialys
37. En patient som söker akuten för bröstsmärta. I skiftbytet upptäcker man att inget EKG har tagits på patienten, det har missats p.g.a personalbrist och hög belastning på akuten under kvällen. Vi tar ett EKG som visar akut hjärtinfarkt och patienten får komma upp på PCI (ballongvidgning av kranskärl). Patienten har då suttit i väntrummet i lite mer än 3 timmar. /Sjuksköterska, akuten
38. En äldre dement patient kom in till akuten med ambulans pga bröstsmärtor. Det visade sig att patienten sannolikt led av blödande magsår, hen hade ett lågt blodvärde och buksmärta. Det låga blodvärdet hade pågått länge och patienten var stabil i sitt kliniska tillstånd. Patienten hade varit svår att övertala till att gå till läkare trots långdragna besvär. Nu var förvirringen mer uttalad än någonsin så som det ofta blir med demens vid kroppslig försämring. Det fanns inga platser att lägga in patienten för inneliggande utredning och vård på akutsjukhuset. Geriatriken hade fullt. Efter bakjourskontakt beslut om att skicka hem patienten med uppföljning inom öppenvården. Patienten orkade inte gå hela vägen till huvudentrén utan dennes son fick bära hen ut genom dörrarna. Var patientsäkerheten hotad? Kanske inte. Men det var något av det mest ovärdiga jag har varit med om och det är INTE den typen av vård jag vill erbjuda våra äldre. /Läkare, akuten
39. Dialysvården är enormt överbelastad vilket gör att ca 30 patienter inte kan få dialys (rening av blodet med maskin vid svår njursvikt) 3 ggr per vecka vilket är minimikrav för att få en adekvat mängd dialys. Detta leder till att patienter mår sämre, dialyserna de får blir jobbigare (mer vätska måste dras från patienten) samt att de ofta behöver inta fler läkemedel än om de hade fått dialys 3 ggr/v. I den bästa av världar skulle alla patienter kunna erbjudas dialys varannan dag men det finns inte på världskartan nu. Bristen på dagplatser gör också att det är svårt att starta dialys i tid på de som försämras i sin njursvikt varför det i de flesta fall leder till att de blir dåliga och söker akuten - blir inlagda och sen startas dialysen. Om plats hade funnits hade man istället kunna starta dialys innan de blir så dåliga att de hamnar på sjukhus. /Läkare, vårdavdelning
40. På akutmottagningen, en patient med kraftig feber och frossa, sviktande blodtryck och allmänpåverkan. Får vätska och febernedsättande. Klockrent inläggningsfall för intravenös antibiotikabehandling och täta kontroller. Finns inga platser, letar förgäves och efter ett antal timmar, med lite vätska i blodet känner sig patienten bättre. I brist på plats och önskemål om att prova åka hem laddas hen med intravenöst antibiotika i hög dos och skrivs hem med behandling i tablettform. Återkommer under natten med omätbart blodtryck, sviktande organfunktion och okontaktbar. Klarar sig efter 5 dagars intensivvård. I statistiken blir det en nolla under antalet dödsfall på grund av platsbrist. I det verkliga livet en läkare med extrem ångest, onödigt lidande för patient och anhöriga, växande misstro för vårdpersonalens första bedömning och kompetens. Men det gör ju inget, patientsäkerheten var aldrig hotad och allt är i sin ordning. /Läkare, akuten
41. Tidigare frisk patient inkommer akut. Kan knappt prata, behöver syrgas. Provtagning visar misstanke om blodpropp i lungan (vilket bekräftas med skiktröntgen) men även störd blodlevringsförmåga, alltså stor risk för blödning. Mycket farlig situation att behandla. Det finns inte plats på vår intensivvårdsavdelning (IVA) och inte heller på någon närliggande intensivvårdsavdelning. Ingen plats på avdelning heller. Patienten blir liggande på akuten i över tolv timmar innan hen kommer iväg för lämplig övervakning och behandling. Utgången blir, tack och lov, bra ändå. /Läkare, akuten
42. Vi som arbetar på labb får ofta ta emot "problemprover". Det har hänt att prover anländer till labbet omärkta eller felhanterade (fel provrör osv). Det vi många gånger får höra av personalen som tagit proverna är att de varit stressade eller att de haft oerfarna vikarier som hoppat in på kort varsel. Vissa prover kan inte bara tas om hur som helst, det skapar en negativ cykel där patienten får ta smällen. Ja, att ta om ett prov kan vara mer komplicerat än vad det låter. Provsvaret dröjer, patienten blir lidande. Personalen som redan är nästintill utbrända får lägga högre växlar då de inte hunnit läsa provtagningsrutiner osv. Detta exempel är kanske litet för sjukhusvärlden men tänk då att prover som tas fel på ett för tidigt fött barn eller någon som ligger på intensivvårdsavdelning. Detta händer dagligen och det drabbar enormt många. /Biomedicinsk analytiker, sjukhus
43. En patient med känd kronisk njursjukdom kom till akutmottagningen. Tre timmar senare togs prover som inte uppmärksammades förrän morgonen dagen därpå i samband med att läkare bedömde patienten. Blodproverna visade på absolut intensivvårdsbehov. Analysen av händelseförloppet i efterhand mynnade ut i att nödvändig behandling fördröjdes ett halvt dygn med överhängande risk för livshotande tillstånd under denna period. Orsaken till fördröjningen bedömdes som en direkt konsekvens av otillräcklig bemanning i förhållande till antalet patienter. /Läkare, akuten
44. Pga vårdplatsbrist där inga lediga sängplatser fanns att tillgå på hela huset fick patienten som kom till sjukhus i vad som uppenbart var livets absoluta slutskede spendera sista timmar bakom ett draperi på akuten. /Läkare, akuten
45. En patient med lunginflammation blev kvar på akutmottagningen hela natten eftersom inga vårdplatser fanns. Pga hög arbetsbelastning missade man att påbörja antibiotikabehandling som tänkt. Patienten försämrades under natten och på morgonen konstaterades att patienten drabbats av blodförgiftning med påverkan på flera organ i kroppen. Patienten intuberades och lades i respirator. Analysen av varför detta skett konstaterade att den vårdnivå och de kontroller som patienten hade behov av ej gått att tillgodose på akuten pga otillräcklig bemanning i förhållande till antalet patienter. /Läkare, akuten
46. En patient har inkommit till akuten under förmiddagen på grund av buksmärtor och påverkat allmäntillstånd. Hen är prioriterad som gul vilket innebär att hen ska bedömas av läkare inom 60 minuter. När jag börjar mitt pass har patienten väntat i nästan 5 timmar, ingen läkare eller sjuksköterska har hunnit undersöka patienten. Jag tar mig an hen direkt och finner en allvarligt påverkad patient med skyhöga prover och allvarligt sjukdomstillstånd. Hen är kraftigt uttorkad och har mycket ont. Tas till röntgen och bedöms i behov av operation. Patienten tas omedelbart till operation och opereras framgångsrikt. Patienten tackar mig för mitt snabba agerande som sannolikt räddat hens liv. Jag tänker för mig själv att hen istället borde ha anmält sjukhuset till inspektionen för vård omsorg för att hen fick vänta alldeles för länge vilket allvarligt riskerade hens liv. /Läkare, akuten
47. En patient i medelåldern som sitter i väntrummet på akuten med central bröstsmärta. Ingen tar EKG för att de är så många patienter att väntrummet är fullt och många till och med står i korridoren. Till slut tas patienten på ett internlarm en timma senare. EKG:et visade stor hjärtinfarkt. /Läkare, akuten
48. En patient vårdades under flera veckor efter en allvarlig, livshotande händelse med kraftigt nedsatt förmåga att röra sig till följd. En morgon upptäcks att patienten utvecklat ett trycksår grad 2-3 i ryggslutet. Vid journalgranskning upptäcks att det 8 dagar tidigare gjorts en anteckning om att patienten utvecklat trycksår grad 1, därefter finns inga anteckningar om att man bedömt patientens hudkostym. På denna enhet har varje team hand om 6 svårt sjuka patienter/pass och under just denna period var det tyngre än vanligt men ingen extra personal fanns att tillgå. När arbetsbördan blir för stor prioriteras viktiga saker som bedömning av hudkostym och förebyggande åtgärder bort eftersom all tid går åt till att bokstavligt talat hålla patienterna vid liv. /Sjuksköterska, vårdavdelning
49. Pga vårdplatsbrist kände jag mig tvungen att skriva ut en patient från avdelningen innan all utredning som vi vanligtvis gör inneliggande var klara. Patienten kom tillbaka tre dagar senare och gjorde undersökningen. Den visade på ett tillstånd som kräver akut åtgärd. Eftersom jag skrev hem patienten i väntan på undersökningen fanns ingen möjlighet att upptäcka en eventuell försämring. /Läkare, vårdavdelning
50. En kroniskt sjuk patient skickades av en specialistläkare i öppenvården in till akuten på grund av bröstsmärta. Patienten hade tydliga avvikande fynd på EKG och i saltbalansen men hamnade ändå liggandes på en brits i korridoren i flera timmar. I väntan på läkarbedömning fick patienten hjärtstopp. En erfaren sjuksköterska ”gick rond” på akutens korridorer och upptäckte patienten med hjärtstoppet lyckligtvis relativt fort. Patienten överlevde hjärtstoppet tack vare sjuksköterskans extra bevakning men hamnade på intensivvårdsavdelning där hen låg i många dagar. Hjärtstoppet och kanske även behovet av intensivvården kunde dock undvikits med snabbare bedömning av patienten från första början. /Läkare, akuten
51. Vi fick in en patient med känd allvarlig sjukdom som nu hade tilltagande symtom. En röntgenundersökning gjordes snabbt som visade en massiv blödning, inoperabel. Patienten skulle inte överleva länge till. Det fanns inga platser på sjukhuset, och akutmottagningen var totalt överbelamrad. Patienten låg på en brits i ett bås där de anhöriga fick trängas runtomkring, mitt i det kaos som en akutmottagning är. Kan inte på något sätt föreställa mig att det är så man vill minnas sista tiden med sin anhörig. Kan inte föreställa mig att det är ett sätt man vill dö på. /Undersköterska, akuten
52. Har varit färdig sjuksköterska i tre månader och jobbar på akutmottagning. Jobbar en helg (där vi redan har lägre bemanning än vardagar) när det kommer in ett hjärtstopp med ambulans som naturligtvis tar upp de flesta resurser vi har då det behövs mycket folk. Medan detta larm pågår kommer ett nytt larm, denna gång med en misstänkt höftfraktur. Då det inte fanns någon tillgänglig larminskolad sjuksköterska fick jag ta emot det larmet. Allt gick bra i slutändan då det var en stabil patient utan krångel. Men vad hade vi gjort om det var ett till hjärtstopp? /Sjuksköterska, akuten
53. Arbetar kväll på akuten. Det är totalt ca 100 opåtittade patienter. Det är kaos och fullt på huset. Precis när jag börjat ser jag en äldre patient som mår dåligt. Hen har påtagligt svårt med andningen och ligger med syrgas. Det visar sig att ingen förutom triaget (förstasorteringen) träffat patienten. Hen drabbas ca 60 sekunder senare av hjärtstopp. IVO- och lex Maria anmälan gör förstås. Men vad spelar det för roll. Överbelastad vård och för lite personal! /Läkare, akuten
54. Tog emot en patient från akuten som sökt vård för buksmärta. Patienten kom till avdelningen efter flera timmar på akuten. Vid ankomst på avdelningen hade patienten fortsatt kraftiga smärtor i buken och lågt blodtryck. Tittade i patientens journal och fann inget EKG från akuten - tog ett EKG som visade på en akut hjärtinfarkt. Buksmärta, något diskret men känt symtom bland vårdpersonal vid just hjärtinfarkt. Akuten var hårt belastade denna kvällen. Patienten fick dessutom åka till annat sjukhus sent på kvällen när detta upptäcktes, då möjligheten till PCI (ballongvidgning av kranskärl) ej fanns under kvällen. Något som kostade patientens hjärta ytterligare dyrbar tid. Oklar utgång för patienten men en välbemannad och patientsäker vård hade gett patienten bästa förutsättningarna. Ej som i detta fall - de sämsta! /Sjuksköterska, vårdavdelning
55. En äldre patient fick ligga på akuten i över ett dygn i väntan på vårdplats. Pga skada låg hen ner under den tiden. På avdelningen noterades att patienten hade utvecklat begynnande trycksår. /Läkare, vårdavdelning
56. Hjärtstopp hos en äldre patient på vårdavdelning. När narkosteam och kardiolog anländer till avdelningen framkommer att ingen personal på avdelning vet vem patienten är och patienten saknar ID-band... /Läkare, vårdavdelning
57. Jag var student och hade en av mina första praktiker. På morgonrapporten fick vi höra om en äldre patient som var döende, eftersom enkelrummen var upptagna så hade man lagt patienten i behandlingsrummet över natten, med en anhörig som sov över på golvet på en madrass, för att de skulle få det lite lugnare. Men nu började dagen, och med det skulle det bli mycket spring i behandlingsrummet för att hämta material till provtagning, såromläggning och bäddning. Man pratade om att kanske flytta ut en patient från ett av enkelrummen, i alla fall tillfälligt, för att den döende skulle kunna få lite lugn och ro. Men ett par timmar senare dog patienten, utan att någon hade hunnit byta plats. Patienten låg kvar i behandlingsrummet, död, i några timmar innan hen kördes till bårhuset. /Sjuksköterska, vårdavdelning
58. Jag hade jobbat 3 månader som sjuksköterska och befann mig ensam på medicinakuten eftersom resten av personalen var på larm. Då ringer larmtelefonen igen. En patient med icke mätbart blodtryck och skyhögt blodsocker skulle komma in. Båda akutrummen var upptagna och det fanns inte en kollega på plats. Tillslut lyckas jag få tag på en underläkare och en läkarstudent. Tillsammans tar vi sen emot den instabila medvetslösa patienten på ett bås. När hen börjar krampa ber läkaren mig dra upp kramplösande läkemedel. I stressen missförstår jag milligram och milliliter och drar upp en fem gånger så stor dos som hade behövts. Patienten slutar krampa spontant och jag stoppar sprutan i fickan. Jag har inte ätit sedan frukosten och det börjar bli kväll. Vi får flytta över till akutrummet. På väg in trycker jag i mig två sockerbitar eftersom jag börjat darra och bli yr. På akutrummet krampar hen igen och jag ska precis ge patienten den fem gånger så stora dosen när en kollega, som precis kommit in, tycker det ser ut att vara mycket i sprutan och hinner stoppa mig. Det var ren tur. /Sjuksköterska, akuten
59. Otaliga inläggningar av svårt sjuka patienter där det i intagningsanteckningen står att patienten egentligt är i behov av intensivvård/intermediärvård, men att det pga platsbrist blir inläggning på vanlig vårdavdelning. Således finns inte den bemanning, och ibland inte utrustning, som patientens tillstånd kräver för säker monitorering, behandling och omvårdnad. /Sjuksköterska, vårdavdelning
60. Nyopererade barn som dumpades på akuten pga vårdplatsbrist. Intensivvårdsmässigt sjuka barn som vårdades på akuten pga vårdplatsbrist, barn i behov av inläggning och operation som vårdades på akuten tills deras tillstånd försämrats så kraftigt att de blev tvungna att prioriteras. Barn som for väldigt illa av att behöva transporteras mellan sjukhus pga vårdplatsbrist. /Sjuksköterska, barnakuten
61. En patient kommer in på akuten med bröstsmärta. Det ska då tas ett EKG inom 15 minuter. Pga plats- och personalbrist dröjer det en timme och pga för hög arbetsbelastning dröjer det ytterligare en timme innan någon bedömer EKGt. Patienten har EKG-förändringar (ST-höjningar, talandes för allvarlig hjärtmuskelskada) och borde ha gått på en akut kranskärlsröntgen direkt vid inkomst för att rädda så mycket av hjärtat som möjligt. Istället utvecklar hen nu en stor hjärtskada med uttalad hjärtsvikt. /Läkare, akuten
62. Jag skickade min äldre patient till ortopedakuten. Hen kom tillbaka 17 h senare darrandes och gråtandes över den långa väntetiden och att hen ej fått något att äta och dricka på hela dagen. Vårdpersonalen på akuten hade i all stress glömt att boka transport tillbaka till avdelningen, därför blev patienten liggandes ensam på rummet. /Läkare, vårdavdelning
63. En patient ligger inne på hjärtavdelning pga hjärtrytmrubbning. Patienten blir mer och mer medvetandesänkt. Pga vårdplatsbrist flyttas patienten på jourtid till en annan avdelning där det inte uppmärksammas förrän nästa dag att patienten är medvetslös. Det visar sig då att patienten haft en stor stroke som nu är för sen att åtgärda. Patienten dör några dagar senare. Pga vårdplatsbrist har hen igen fått byta avdelning innan dess. /Läkare, vårdavdelning
64. Äldre patient kommer in med andningsbesvär. Patienten verkar till en början stabil och läggs på en brits i korridoren. En timme senare har ingen hunnit bedöma patienten, en medpatient uppmärksammar att hen andas väldigt snabbt, att det gurglar från munnen och att hen börjar bli blå. Hen har gått in i ett lungödem (akut andningssvikt med vätska i lungorna) och var nära att dö. Hen hade tur och överlevde och hamnade på intensivvården. Det hade aldrig behövt hända om personalen haft tid att ta nya kontroller på patienten. /Läkare, akuten
65. Svårt psykiskt sjuk patient skrivs ut från sjukhus med kraftiga underbensödem och andningspåverkan. Det rinner vätska från benen. Kommer till vårdcentralen dagen efter och är inte färdigbehandlad alls . Benen är kraftigt vätskefyllda. Patienten orolig och rädd. Vårdcentralen ej informerad angående utskrivningen och rena turen att patienten kommer till oss. Patienten skickas åter in till sjukhus och blir inlagd. /Sjuksköterska, vårdcentral
66. Gammal patient med flera sjukdomar i botten som inkommer till akuten pga avtackling. Vi inser snabbt att patienten inte har långt kvar i livet. Vi vill ge hen en lugn plats att somna in på. Men det är fullt på huset, finns inga enkelsalar. Inte ens på en annan klinik. Någon timme senare somnar patienten in på ett rum på akuten. Patientens anhöriga får sitta i ett rum på akuten och spendera de sista timmarna med patienten. Det är allt annat än lugnt. Tjutande ljud, högljudda patienter, larm som låter. Är det ett värdigt sätt att lämna jordelivet? /Läkare, akuten
67. Kvällspass på akuten, kaos och många patienter som väntade. Fick överrapporterat att en patient som sökt redan på förmiddagen för misstänkt lunginflammation fått vänta länge. Inga kontroller var tagna sedan flera timmar eftersom dagens personal fastnat på ett larm. Jag gick in till patienten som legat ensam i ett rum i timmar utan att kunna påkalla hjälp. Patienten är då trött men väckbar, mumlar svar på frågor men det är svårt att förstå. Jag lämnar patienten i några minuter för att hämta sjuksköterskan, när vi kommer tillbaka är patienten medvetslös. Ett internlarm dras och på akutrummet konstateras septisk chock. när jag efteråt pratade med anhöriga förstod jag att patienten drabbats av lunginflammation men var vaken och talbar då hen kom till akuten. Försämrats drastiskt i väntan på vård och dog sen under natten. /Läkare, akuten
68. Vi har inte haft HLR-träning på 3 år på grund av arbetsbelastning och personalbrist. HLR-träning är något sjukvårdspersonal ska ha varje halvår. /Sjuksköterska, dialys
69. Vid rapporten mellan avgående kirurg på kirurgakuten och mig som påbörjade min nattjour framkom följande information inför natten.
- min överordnade kollega skulle inte ha möjlighet att komma till akuten under natten eftersom hen behövde operera bort den kö som vuxit till sig på operationsprogrammet under de senaste dagarna.
- det fanns 42 patienter på kirurgakuten varav 30 opåtittade sedan flera timmar.
- ortopedkliniken behövde göra besparingar och hade därför dragit sig tillbaka från akuten och överlämnade sina patienter till kirurgen.
- det fanns ingen erfaren sjuksköterska eller undersköterska i tjänst för de hade sagt upp sig i protest.
- röntgenavdelningen låg tillfälligt nere.
- det fanns inga lediga platser kvar på sjukhuset så de patienter jag behövde lägga in skulle behöva stanna på akuten.
- jag skulle behöva handleda den andra akutjouren eftersom det var hens första pass på akuten.
- två ambulanser var på väg in och jag behövde nu skynda mig till akutrummet för att möta upp dem.
Den natten gjordes svåra prioriteringar och givetvis var patientsäkerheten hotad. En patient behövde läggas in på intensivvårdsavdelning men blev kvar på akuten hela natten pga platsbrist. En annan patient avled på akuten i väntan på inläggning. Många patienter försämrades i väntan på läkarbedömning. Flera som behövde opereras akut fick vänta onödigt länge, först för bedömning sen på inläggning.
På morgonen hade en sjuksköterska informerat media om kaoset på akuten. Journalisten vände sig till sjukhuschefen som utan att höra sig för med mig hävdade att patientsäkerheten aldrig varit hotad. Att hen hade fullt förtroende för akutpersonalen som hade utbildning att hantera den här typen av ansträngda situationer.
Snart därefter sa även jag upp mig i protest. /Läkare, akuten
70. En äldre patient kommer in svårt sjuk på akuten. Det bedöms att hen är döende utan möjlighet att rädda hen. Vi letar efter en enkelsal på sjukhuset för att hen ska slippa dö på akuten, utan lite mer värdigt och i en riktig säng, men det finns inga. Hen dör på en brits på akuten, omgiven av andra patienter, springande personal, tjutande larm. /Läkare, akuten
71. Patient inkommer akut med svårt sjukdomstillstånd i buken och läggs in för operation. Under operationen rinner var ut i buken och kirurgen bedömer och ordinerar flera dagars behandling med intravenös antibiotika på grund av detta. Patienten informeras och erhåller sin första dos antibiotika intravenöst på morgonen. Flera andra akutopererade patienter väntar plats på avdelningen och samma dag blir patienten snabbt utskriven med informationen att det räcker med en dos antibiotika intravenös och därefter fortsättningsvis antibiotika i tablettform. Patienten inkommer dagen därpå som larm på akuten, har en stor bukinfektion och är i mycket dåligt skick. /Läkare, akuten
72. Inte ovanligt med över 20 patienter per sjuksköterska. De högst prioriterade patienterna går före, de lågt prioriterade får vänta i evigheter. Läkarna jobbar så snabbt de kan men ändå är väntetid över 8-10 timmar standard. Folk med symtom väljer att avvika pga långa väntetider. Att hänvisa till vårdcentral går inte för de får inte tider. /Läkare, akuten
73. En äldre multisjuk patient som inkommer efter ett fall i hemmet, det noteras även feber. Står på blodförtunnande läkemedel. Visar sig efter utredning att patienten har en lunginflammation och behöver antibiotika intravenöst. Patienten har även fått en mindre blödning under skallbenet och är behov av täta kontroller. Pga vårdplatsbrist kvarstannar patienten på akuten hela natten. Fick ej antibiotika i tid och inga kontroller blev gjorda! Patientsäkerheten hotad. /Läkare, akuten
74. När patient efter patient ringer och verkligen behöver en läkartid. Knöl på halsen? Depressiva besvär? Långvarig hosta? Väntetiden för ett läkarbesök på vårdcentralen är mer än 8 veckor. Var kommer den patienten söka vård? Akuten? /Läkare, vårdcentral
75. Patient flyttas från mitt sjukhus till ett närliggande inom regionen pga platsbrist. När platsbristen sen är löst skickas patienten tillbaka till oss, för att någon vecka senare flyttas igen. Patienten var vaken och i respirator och hade grov dödsångest. /Sjuksköterska, vårdavdelning
76. Är under ett nattpass ensam ansvarig sjuksköterska för 32 patienter på hjärtakuten. Jag hade ingen undersköterska då det var sjuklucka, och de tre stationerade läkarna var alla på larm. Flertalet patienter hade pågående hjärtinfarkter och jag kunde inte ens gå och hämta läkemedel till dem. /Sjuksköterska, akuten
77. Det händer mig varje skift att jag bedömer att patienter behöver läggas in men eftersom det inte finns platser försöker jag hitta andra lösningar. Ibland har man tur och det går bra men inte alltför sällan kommer patienterna tillbaka försämrade eller avlidna. En onödig död, en onödig förlust för anhöriga och en onödig ångest hos mig. /Läkare, akuten
78. Har flera gånger tyvärr varit med om äldre patienter som under vårdtiden faller illa och ådrar sig sårskador, blödningar och frakturer. I några fall har skadan tillsammans med ålder och sjukdom orsakat mycket allvarliga konsekvenser och även död. Vi i vården vet att äldre ofta har ökad fallrisk. Vi vet dessutom att risken ofta förvärras av medicin vi ger, ny miljö, ev förvirring hos äldre, slangar och sladdar vi kopplar upp på patienten för utredning och behandling. Min erfarenhet är att fallolyckor ofta sker då patienten försökt få tag i personal för att får hjälp att ta sig upp ur sängen för att tex gå på toaletten, men fått vänta så länge på personal att patienten gett sig iväg själv. Ofta vågar äldre inte heller besvära oss eftersom de ser att vi har så mycket att göra. Den här typen av vårdskada skulle i många fall kunna förhindras om vi hade större personaltäthet ute på avdelningarna. Det är ju helt avgörande för att hinna hjälpa patienter efter deras behov i rätt tid! Alltså helt tvärt emot det som sjukhusledningarna nu beslutat om. Vi behöver varenda undersköterska och fler därtill! /Sjuksköterska, vårdavdelning
79. Enbart oerfaren personal på avdelningen pga brist på personal som gjort att barn med andningssvårigheter inte fått den hjälp den behöver på hela kvällspasset, resulterade i akut förflyttning till barnintensivvårdsavdelningen. /Sjuksköterska, barnvårdavdelning
80. Patient som är medvetslös kvarstannar på akuten en hel natt pga platsbrist på intensivvårdsavdelningen. Patienten skall övervakas som på en intensivvårdsavdelning på en fullbelagd akutmottagning, patienten behöver en slang i näsan för att hålla fri luftväg samt maximal syrgastillförsel för att hålla syresättningen i blodet. Ingen extra personal för att övervaka patienten finns vilket resulterar att patienten är oövervakad vid ett flertal tillfällen pga andra larm som kräver all personal på akutmottagningen. Patientsäkert? /Sjuksköterska, akuten
81. Inom intensivvård, får veta att patient ska komma från akuten. Patient kommer, transporteras av personal som aldrig träffat patienten tidigare, vi som mottagare får därav ingen muntlig rapport. I journalsystemet finns inga anteckningar från det aktuella vårdtillfället. Jourläkare på min enhet ringer akuten och vill ha information om patienten, då har läkaren där gått hem. Patienten själv har ingen som helst möjlighet att redogöra för sin situation. Vården av patienten fördröjs när mottagande personal får knapphändig information om patienten, då har det också tidigare bedömts att man behöver gå upp en vårdnivå pga patientens tillstånd. Det var inte första gången liknande hände och beror helt klart på att personalen på akuten inte hinner med sitt arbete. /Sjuksköterska, intensivvårdsavdelning
82. Pga vårdplatsbrist på våra sjukhus och brist på platser inom äldreomsorgen, får vi varje vecka i primärvården ta hand om patienter som skickats hem alldeles för tidigt. De är för dåliga för att klara sig hemma men skickas hem då det inte finns plats på sjukhusen. Vi måste sen returnera dem igen till slutenvården då de blivit sämre och vi inte har resurser att hjälpa så svårt sjuka patienter i primärvården. Det är framför allt de svagaste i samhället som drabbas. Våra äldre som varit med och byggt upp vår välfärd. Eller så måste jag skicka in mina svårt sjuka äldre patienter till akuten då de inte klarar sig hemma längre, trots att jag vet vad som väntar dem där: 14 timmar på en hård brist utan mat, folk som gapar, skriker och slåss i korridoren, personal som inte hinner med dem. För att sen bli hemskickade igen då det inte finns plats. För att sen åter igen behövas skickas in något dygn senare då de är för dåliga att klara sig i hemmet. Ofta känner jag skam inför de beslut som tas för mina patienter, men jag har ingen möjlighet att påverka och jag vet snart inte längre hur jag ska kunna övertala dem att ändå åka med ambulansen till akuten...igen. /Läkare, vårdcentral
83. Patient skrivs ut till geriatriken (sjukhus för äldre) för att det är platsbrist på sjukhuset. Detta trots att sjuksköterskor och anhöriga säger att det känns dåligt. Läkarna förklarar hur pressade de är och att det tyvärr måste bli så. Patienten återkommer till akuten bara efter ett dygn på grund av kraftig försämring på geriatriken. /Sjuksköterska, vårdavdelning
84. Har under passet ansvar för två förstföderskor tillsammans med en undersköterska. Den ena förlossningen fortskrider snabbare än den andra, springer in och ut ur rummets tills att det inte går längre utan att jag stannar på ena rummet, även min undersköterskekollega behövs här. Säger till mina kollegor att jag blir upptagen på rummet- det finns ingen som kan lösa mig för den andra födande. Jag får helt enkelt ha bådas övervakning uppe inne på det rum hos den föderskan som föder först. När jag sedan ska börja sy kommer min barnmorskekollega in och viskar i mitt öra: Din andra föderska är nu öppen 10 cm, du måste skynda på. Ingen annan kan hjälpa till, alla är upptagna. En helkväll fylld av stress, ingen rast och ingen mat. Ändå känns det som att jag inte gjort tillräckligt. /Barnmorska, förlossningen
85. Äldre patient kommer in pga tilltagande orkeslöshet och sjukdomskänsla. Klarar sig inte hemma längre. Men prover, värden och röntgen är normala. Det är överbelagt överallt, i hela Stockholm. Inklusive geriatrik. Tvingas skicka hem patienten, som gråter och säger att hen inte klarar sig. Ovärdigt. Värsta är att patienten återkommer 2 dygn senare pga blivit liggande hemma och nu fått ett svårt sjukdomstillstånd av detta. /Läkare, akuten
86. En omföderska ringer in till en av Stockholms förlossningar och är i behov av en plats och det fort. Jag får ringa runt till 10 olika förlossningskliniker innan jag hittar en som har ett ledigt förlossningsrum. Den ligger dock 2h bort, tid som föderskan inte har. Vi har inget val än att ta in henne ändå, men hon får föda sitt barn i ett undersökningsrum samtidigt som belastningen för oss i personalen blir ännu högre. Jag som många andra älskar mitt arbete, men utan rimliga arbetskrav kommer ingen av oss orka i längden, det är inte värt det. /undersköterska, förlossningen
87. Patienter som hastigt försämras får inte alltid plats på högre vårdnivå, vilket gör att de vårdas på en lägre vårdnivå av personal som inte är utbildade i dessa kritiska sjukdomstillstånd. Dessa patienter tar upp vårdpersonalens tid, då det krävs mer läkemedel, omvårdnad och bedömningar. Flertalet gånger har de andra inneliggande patienterna drabbats. Patienter har ramlat, fått trycksår, avlidit i ensamhet och försämrats i sin sjukdom utan att personalen haft möjlighet att göra något åt detta då det är hårda regler för att bemanna upp avdelningen med fler sjuksköterskor och undersköterskor. /Sjuksköterska, vårdavdelning
88. Vi får ofta patienter flyttade till oss från vårdavdelningar tillhörande andra verksamhetsområden. Patienter som egentligen kräver specialistkompetens för en säker vård. De får ofta vänta flera timmar på att patientansvarig läkare från den avdelning de egentligen borde vårdas på kommer och undersöker patienten. Två gånger har patienter avlidit till följd av sin besöksorsak - något som kan ha undvikits om patienten vårdats på "rätt" avdelning. /Sjuksköterska, vårdavdelning
89. Jag har varit sjuksköterska i tio års tid. Jag har huvudsakligen jobbat med akutsjukvård under min yrkeskarriär. För två år sedan valde jag att lämna min arbetsplats på Akuten då jag upplevde att jag och mina kolleger inte fick de förutsättningar som behövdes för att kunna leverera en värdig vård. Platsbrist på avdelningarna gjorde att vi fick vårda alla olika sorters patienter på akutmottagningen, även intensivvårds-mässiga patienter då det ofta var fullt där också. Det kändes absolut inte patientsäkert. Äldre personer låg hela dagar i sjukhuskorridorerna utan mat och den basala omvårdnad som de äldsta i vårat samhälle borde ha rätt till. Det hanns inte alltid med mitt i allt kaos. Självskadande tjejer, misshandlade kvinnor och människor som nyss begått ett självmordsförsök fick inte heller det stöd som de skulle behöva. Endast såren syddes ihop men de så viktiga stödjande och tröstande samtalen fick ofta prioriteras bort. Läget blev under de fem åren jag jobbade inom akutsjukvården allt värre. Allt oftare var det kaos. På slutet nästan dagligen. Jag tröttnade tillslut. Jag kände mig otillräcklig och skämdes över vården som levererades. Trött på att bli utskälld av anhöriga som i grund och botten hade helt rimliga krav, men det var inte mig de skulle skälla på. De skulle skälla på politikerna. Jag gjorde precis allt jag kunde och hann. Jag lovar. Jag slutade. Kommer aldrig gå tillbaka till akutsjukvården så länge som jag inte får höra att det blivit bättre.
Men jag är inget offer, mig är det absolut inte synd om. Jag kunde ju bara byta jobb. De som de är synd om är de patienter som inte får den vård och omvårdnad som de har rätt till. Patientsäkerheten är inte bara hotad. På många ställen i Stockholms sjukvårdsområde är patientosäkerheten sedan länge ett faktum. Tyvärr. /Sjuksköterska, akuten
90. En äldre patient rapporterades (en av många) över vid passbyte efter en fallolycka i hemmet. Kunde inte prata för sig själv. Hade inga anhöriga med på akuten. Initial rapport om läge stabilt, väntar på svar från röntgenundersökning. Prioriteras ned i listan av de överrapporterade patienterna som ska tittas till. Sköterskor har också haft fullt upp och inte heller tittat till patienten som blivit liggande. Visar sig vid påtitten att patienten har ett blodkoagel i munnen. Potentiellt hotad luftväg som akut åtgärdas. En händelse med fel begångna i flera led som sannolikt undvikits med mer personal, fler vårdplatser och lägre arbetsbelastning (överrapporter). /Läkare, akuten
91. Att det ligger patienter på britsar med ca 20 cm avstånd inne på akuten. Det var blandat med misstänkt smittsam magsjuka och cancerpatient med feber som inkommit för behov av akutens resurser men som inte kunnat få eget rum pga platsbrist. En patient satt och grät av smärta timme ut och timme in! Sen när väl röntgen var gjord och man insåg att det var något akut så gick det fort iväg upp till operation. /Sjuksköterska, akuten
92. Tidigare frisk patient med potentiellt dödligt tillstånd. Godkänd för övertag till intensivvård men pga platsbrist fick patienten vårdas på akuten under flera timmar, trots att hen inte på något sätt kunde övervakas adekvat för tillståndet. /Läkare, akuten
93. Ensam läkare som bemannar hjärtakuten på natten. En patient dras som internlarm och jag medföljer på akutrummet. Utanför ligger 30 patienter utan läkar- eller sjuksköterske översyn (då de också är på larmet), varav 2 patienter med pågående hjärtinfarkt. /Läkare, akuten
94. Patient som inkommer på grund av andningsbesvär. Är vid ankomst helt stabil i vitalparametrar, men behöver syrgas. Då jag är ensam läkare på akutmottagningen och inte har tid att bedöma patienten fortsätter sjuksköterskan administrera syrgas till patienten i enlighet med ambulansens behandling. När jag hinner komma till patienten ca 30-60min senare är hen medvetslös på grund av för höga halter av koldioxid i blodet (en komplikation av syrgasbehandlingen). /Läkare, akuten
95. Patient som söker för bröstsmärta. Placeras i väntrum och får vänta länge på att EKG tas. Ingen läkare bedömer EKG, noteras först efter flera timmar att patienten har en pågående hjärtinfarkt. Pga detta fick patienten i efterförloppet gravt nedsatt hjärtfunktion. /Läkare, akuten
96. Blir uppringd av personen med platsansvar på sjukhuset då jag jobbar på akuten. Endast en plats kvar på hjärtavdelning och jag har önskat plats för 2 patienter. Den ena har en pågående hjärtinfarkt, den andra har en grav hjärtsvikt och är instabil i syresättning och blodtryck. Vem ska få platsen och vem ska vänta kvar på akuten till nästa dygn? /Läkare, akuten
97. En patient hittas avliden på akutmottagningen på morgonen när morgonskiftet började. Hen var stabil vid ankomst. Blev lagd på ett bås där hen sedan dragit för draperierna. På grund av överbelastning på akutmottagning hade ingen hunnit titta till hen innan morgonen, då var hen kall och hade begynnande likstelhet.
Ett halvår senare genomfördes neddragning av bemanningen på akutmottagningen i besparingssyfte, de uppgav att patientsäkerheten ej var hotad. /Läkare, akuten
98. Pågående hjärtstopp på en patient som ligger på golvet. Närvarande personal: jag (läkare), en sjuksköterska och en undersköterska. Då undersköterskan larmar narkosen och hämtar akutvagnen är vi endast två på plats vilket innebar att jag var låst med att göra kompressioner och samtidigt skulle ordinera läkemedel och ha en överblick över situationen. Sjuksköterskan fick således göra allt annat praktiskt, vilket givetvis inte gick. Patienten avled. /Läkare, vårdavdelning
99. Riktlinjen är att patienter vårdas 3 dygn efter genomgången hjärtinfarkt. Jag kan inte räkna hur många gånger vi skickat hem patienter efter 2 dygn för att möjliggöra fler platser. /Läkare, vårdavdelning
100. Arbetar som läkare på hjärtintensiven. Både läkare från akuten och avdelningar ringer med instabila patienter; pågående tillstånde med vätska i lungorna, svåra lunginflammationer, hjärtinfarkter som får behandlas inadekvat och provisoriskt då hjärtintensiven eller vårdavdelningar ej kan ta emot ytterligare patienter. /Läkare, vårdavdelning
101. Patient som inkommit för 6h sedan pga allvarlig saltbalansrubbning, högt kalium med EKG-förändringar. Prov togs i samband med ankomst men ingen såg svaren varför saltbalansrubbningen ej åtgärdats på 6h. /Läkare, akuten
102. Patienter som ej blivit smärtlindrande i tid och fått lidit pga hög arbetsbelastning och sjuksköterskor ej hunnit med och istället sprungit på larm. /Sjuksköterska, akuten
103. Som det ser ut idag så är vi redan underbemannade. Bara detta att hinna svara på ringningar från patienterna på sal kämpar vi med varje dag. På min avdelning kan en patient få vänta på personal ibland över tio minuter, för att all personal står upptagen med en annan patient i ett rum. Vår avdelning får näst mest hjärtstopp på sjukhuset. Vad händer då om en patient plötsligt känner sig dålig? Eller en anhörig larmar då patienten inte är väckbar? När det gäller hjärtstopp så är tiden kritisk och man måste agera omedelbart! Men om vi inte ens kan svara på larmen, så finns en stor risk att vi inte hinner till ett hjärtstopp i tid. Att dra bort mer tjänster då vi redan nu inte räcker till? Summan på kardemumman är att folk kommer att dö. Patienter som skulle ha kunnat överleva om bara bemanningen varit bättre, kommer nu riskera att dö. Det kommer bli resultatet av neddragningarna. /Undersköterska, vårdavdelning
104. Vi har en väldigt förvirrad patient på avdelningen. Patienten har stor fallrisk, men ska ständigt upp ur sängen ändå. På en kväll ramlar patienten i golvet tre gånger, den sista så illa att patienten slår i huvudet så ordentligt att vi måste skicka patienten på röntgen. Vi är kort om personal som vanligt och vi kan inte stå där och vakta patienten. Vi skriver avvikelse på avvikelse flera dagar i rad, men dessa får vi nog återkoppling på om ca 6 månader, då chefen inte hinner med trycket. Ingen extra personal beviljas heller. /Undersköterska, vårdavdelning
105. Jag träffade en patient som tagit en överdos och ordinerade läkemedlet som skulle minska skadan på patientens kropp. Alla sjuksköterskor hade mycket att göra. Korridorerna var fulla med patienter som skrek, av smärta eller förvirring. Jag gick vidare till nästa patient och fick senare höra att min patient hamnat på intensivvården i följderna av sin överdos. Jag kontrollerade journalen, patienten fick inte läkemedlet jag ordinerade på akuten. /Läkare, akuten
106. En ung patient kommer in medvetslös till akuten. Medvetslösheten bedöms bero på att hen har tagit droger. Patienten är så gravt medvetslös att hen inte kan hålla luftvägen fri och öppen. Patienten har ett självklart behov av intensivvård men på grund av platsbrist blir patienten kvar på akuten hela natten. På akuten har man inte möjlighet att övervaka patienten i den utsträckning som behövs vilket betyder livsfara för patienten. /Läkare, akuten
107. På en vårdavdelning ligger det en vecka flera mycket vårdtunga patienter. Det är sju patienter i grund och två överbeläggningar, varav en är en korridorsplats. Det är jag som jobbar som undersköterska och en sjuksköterska som delar på ansvaret. Fem av patienterna behöver tillmatning. Samtliga av patienterna har ätsvårigheter och äter mycket långsamt. En lugn måltid kväver uppskattningsvis en halvtimme vilket skulle innebära två och en halv timme för mig, sjuksköterskan måste dela mediciner och förbereda dropp. Jag har 45 minuter på mig och stressad för att hinna. Jag märker att mina patienter hostar och sätter i halsen för att jag matar de för fort. Jag måste dessutom sluta tidigare än vad jag borde för att gå till nästa. Några dagar senare utvecklar en patient en lunginflammation, jag minns att jag stod och tänkte att det mycket möjligt var den där potatismosen jag skyndade i patienten. /Undersköterska, vårdavdelning
108. På vårdcentralen inkommer en äldre patient med hög feber. Efter undersökning konstateras kraftig infektion som kommer från urinvägarna och remiss skrivs till akuten då patienten är ensamboende och bedöms inte klara sig hemma. Nästa dag får jag veta att patienten under gårdagen först fick vänta i 8 timmar utan mat och därefter undersöktes av en läkare. Patienten skickades hem istället för att läggas in enligt vår bedömning, på grund av brist på vårdplatser. Uppföljning via vårdcentral skulle ske, men vårdcentralen hade inte blivit meddelad. Patienten försämrades i hemmet vilket upptäcktes via daglig telefonkontakt med patienten och stor insats från patientens anhöriga. /Läkarstudent, vårdcentralen
109. Det är ofta överbeläggningar på avdelningen och sjukluckor, och flera gånger har det inneburit 12-14 patienter per underläkare vilket innebär att flera patienter rondas av läkare först på eftermiddagen vilket gör att akut allvarliga saker riskerar att upptäckas sent, patienter skrivs ut onödigt sent och det dröjer innan fler platser frigörs till nya patienter. En dag innebar det att en patient som låg inne på grund av buksmärta och eventuellt haft en mörk kräkning i anamnesen hann ligga utan att ha rondas och börja kräkas blod och bli livshotande dålig istället för att hinna bli utredd och behandlad innan. Patienten dog någon dag senare. /Läkare, vårdavdelning
110. Jag har inget specifikt fall utan flera exempel där äldre patienter tvingas kvar på akuten för vård i slutskedet av livet på grund av vårdplatsbrist. Patienter som tvingas vara kvar på akuten för intensivvård på grund av brist på intensivvårdsplatser. Vinter efter vinter kommer patienter och fyller våra lokaler på akuten, influensa och magvirus som trängs ihop med andra patienter (äldre, patienter med nedsatt immunförsvar) och smittar då de väntar på enkelrum på avdelningar. På akuten har vi ingen möjlighet att isolera dem. /Läkare, akuten
111. Sjuklucka på kvällen då jag arbetat dagpass. Blir tvingad att jobba kvällspasset också trots att jag känner mig så trött att jag känner mig onykter. Denna kväll ger jag fel läkemedel till fel patient. Absolut att det är mitt fel, men tröttheten och stressen vad två stora riskfaktorer till misstaget. Misstaget som än idag hemsöker mig. /Sjuksköterska, vårdavdelning
112. Patient med nyupptäckt dödlig sjukdom väntar i flera veckor på plats på hemmahörande avdelning för bättre vård. Patienten blir under tiden sämre och sämre i sitt sjukdomstillstånd och beslut om att vårda vid livets slut tas. Patienten får till slut plats på en avdelning för vård i livets slutskede men vi i personalen sätter oss emot, patienten kommer att avlida mycket snart och är inte tillräckligt stabil för att transporteras. Diskussion om vårdplatsbristen hålls och det beslutas över oss vårdpersonal att patienten skall åka iallafall. Inom en timma från att patienten lämnat avdelningen så ringer den mottagande vårdsavdelningen och skäller ut oss för att patienten inte ens hunnit av transportbritsen innan hen avlidit. /Undersköterska, vårdavdelning
113. Patient är inlagd på sjukhus. Rapporterar två gånger till personal om feber innan hen ska gå hem. Personalen har inte tid att ta temperaturen. Patienten skickas hem. Kommer till mig på vårdcentralen dagen efter. Hög feber och högt infektionsvärde. Jag ringer och vill att patienten ska få komma till sjukhuset igen då infektionen började när patienten var inskriven. Får inte komma till det sjukhuset. Skickas till annan akutmottagning och blir därefter inlagd där istället. Ett vårdsystem som inte är till för patienterna. Som gör att personalen på sjukhusen inte hinner göra sitt jobb. Som ökar belastningen på primärvården och akutmottagningarna. /Läkare, vårdcentral
114. En patient som inkommer till akuten med feber prioriteras som gul, vilket innebär att patienten egentligen skall få träffa en läkare inom en timme. Men pga av ett högt inflöde med patienter (150 st) samt personalbrist så blir den patienten liggandes i 6 timmar utan att få träffa en läkare. När då nya kontroller av andningen, blodtrycket/pulsen, temperaturen och medvetandegrad tas konstateras att patienten har försämrats. Patienten tas ut från rummet och kopplas upp på ett övervakningsbås och får prioritering orange (patienten skall få träffa en läkare inom 15 minuter). 10 minuter senare går personal dit för att hänga ett drop och finner då patienten avliden. /Sjuksköterska, akuten
115. På grund av tidsbrist så har inte utbildning exempelvis Avancerad Hjärt-Lungräddning prioriterats eller ens möjliggjorts inom organisationen. Dåliga resultat över hela linjen på kvalitetsäkringsdagarna inom SLL pga detta. Mörkas av förstalinjens chefer och vidare inom organisationen. Medborgarna i regionen blir lidande och överlevnaden vid hjärtstopp minskar. /Sjuksköterska, ambulans
116. Jag är ensam patientansvarig sjuksköterska på en akutmottagning för 19 patienter med prioritering orange (17st) och röd (2st) med behov av inläggning. Det fattades 5 st sjuksköterskor på akuten den natten. Jag sprang mellan dessa 19 svårt sjuka människor (med bl.a. feber, förvirring, blodpropp, magblödning, blodpropp i lungan, lågt blodsocker, lunginflammation) och utförde kontroller, satte dropp, antibiotika, satte nålar osv osv. En av dessa patienter (prio röd) hade blodförgiftning och var kvar på akutmottagningen pga platsbrist på intensivvården. Jag försökte utföra kontroller på denne var 5:e minut men hann inte och vädjade till ansvarig medicinläkare att lägga in patienten på avdelning för jag visste att jag inte skulle hinna och för att patienten var så pass dålig. Hann såklart inte kontrollera var 5:e minut och vid ett tillfälle hade det gått 25 minuter pga alla andra patienter som var dåliga. Vid tillsynen hade vederbörande ett mycket lågt blodtryck, hög andningsfrekvens, låg syresättning trots syrgasbehandling, feber nästan 40 grader, hög puls, blek och slö. Jag larmade, intensivvårdsjouren kom och då var patienten så pass medtagen och instabil att hen direkt togs till intensivvårdsavdelning och senare hamnade i respirator. Skrev en avvikelse, både arbestmiljöavvikelse och vårdavvikelse på detta. Fick svaret att ”rutinerna skall ses över”. Sa upp mig efter det svaret (en vecka senare) och avsade mig alla resterande pass jag hade bokat in mig på den sommarn (hade nyligen gått över på timanställning efter att ha varit fast anställd i 5 år). /Sjuksköterska, akuten
117. Svårt sjuk äldre patient med nedsatt andningskapacitet och förmåga att klara sig själv. Svår oro/dödsångest. Fick avslag både på Hospice/ sjukhus och avancerad sjukvård i hemmet. Tvingad att vara hemma med oerfaren hemtjänst. /Distriktsjuksköterska, vårdcentral
118. Återkommande har patienter med gallblåseinflammation behövt få antibiotika intravenöst istället för operation (vilket bedömdes vara förstahandsvalet för dessa patienter), detta för att kunna skickas till andra mindre sjukhus p.g.a platsbrist på aktuellt akutsjukhus. /Läkare, akuten
119. Patient med kronisk leversjukdom som inkommer till akuten på larm med andningsbesvär p.g.a infektion. Stabiliseras och erhåller behandling. Blir dock kvar på akuten i ett dygn pga brist på vårdplatser. Vid ankomst till avdelningen nästkommande morgon är patienten okontaktbar p.g.a försämring i den kroniska leversjukdomen. Patienten tas upp till intensivvårdsavdelning och avlider några timmar senare. /Läkare, akuten
120. Patient som efter en stor operation drabbas av en blodpropp i hjärnan. Patienten prioriteras bort från åtgärd för att en yngre patient behöver den åtgärden i samma stund. Det är fullt på rätt vårdavdelning, så patienten vårdas på annan avdelning trots försämring i tillståndet. Patienten dör efter några dagar. /Sjuksköterska, vårdavdelning
121. Äldre patient kommer in på grund av tilltagande orkeslöshet och sjukdomskänsla. Klarar sig inte hemma längre. Men prover, värden och röntgen är normala. Det är överbelagt överallt, i hela Stockholm. Inklusive sjukhus för äldre. Tvingas skicka hem patienten, som gråter och säger att hen inte klarar sig. Ovärdigt. Värsta är att patienten återkommer 2 dygn senare på grund av blivit liggande hemma och nu fått akut, kraftigt försämrad njurfunktion. /Läkare, akuten
122. På grund av ansträngt platsläge har vi fått ta emot patienter från intensivvårdsavdelningen flertalet gånger som fortfarande kräver en helt annan vård och övervakning än vad vi kan erbjuda. Inte sällan har dessa patienter försämrats och skickats tillbaka till intensivvården. /Sjuksköterska, vårdavdelning
123. Morgonhygien och blöjbyten har fått vänta till lunch på grund av alldeles för hög arbetsbelastning. /Sjuksköterska, vårdavdelning
124. När anhöriga ringer på kvällen och frågor hur deras anhöriga mår vet jag inte vad jag ska svara. Sanningen? Att jag knappt vet hur patienten ser ut och att jag inte varit inne hos patienten på flera timmar. /Sjuksköterska, vårdavdelning
125. På grund av hög arbetsbelastning är det omöjligt att följa gällande riktlinjer för tex urinkateter, övervakning, infarter. /Sjuksköterska, vårdavdelning
126. En äldre patient inkommer med ont i magen. Det visar sig att patienten drabbats av en akut dödlig sjukdom. I samråd med anhöriga beslutas om att avstå operation och istället rikta in sig på att lindra patientens smärta och oro och ge god omvårdnad de sista timmarna i livet. På grund av brist på vårdplatser blir patienten kvar på en brits i ett bås på akuten där det inte finns möjlighet varken till god omvårdnad eller tillräcklig symtomlindring. /Läkare, akuten
127. Patient med diabetes söker akuten. På grund av hög belastning och stressad personal får patienten inte något insulin på hela natten och på morgonen har hen högt blodsocker som sedan tar hela dagen att justera. /Läkare, akuten
128. Hög press från akuten ledde till att jag mer eller mindre blev tvingad från överläkare att byta från intravenös antibiotika till antibiotika i tablettform trots att infektionsläkaren avrått. Resultatet blev att många patienter (samtliga äldre och sköra) skickats hem för tidigt, många kom tillbaka till akuten inom några dagar försämrade. Andra skickades hem i förtid trots att inte hemtjänst var beredd att ta emot. Mådde dåligt nästan varje vecka över hur de allra sköraste och sjukaste patienterna skickades hem då de inte kunde prata för sig medan yngre och friskare fick stanna för att de stod på sig. /Läkare, vårdavdelning
129. När det är som mest på akuten, då ligger patienterna i skov om korridorerna, utan möjlighet till ordentlig tillsyn då man inte lagt ner ordentlig tid till inskolning, eller de resurser som krävs för att anställa flera. En patient låg och fick ett hjärtstopp då hen satte i halsen och var för gammal för att föra mycket väsen kring sig. En annan patient fick komma och säga att något verkade fel. Det gick inte att rädda patienten. /Läkare, akuten
130. Träffade en patient med feber, ryggsmärta, konstaterad infektion. Ganska trött och tagen. Jag bedömde att patienten skulle läggas in för intravenös antibiotika. Det var fullt på avdelningarna, så bakjouren kom ner och övertalade patienten att ta tablett-antibiotika, och återkomma vid försämring. Tog emot patienten ett dygn senare med blodförgiftning nästintill chock. Fick då läggas in på en överfylld intensivvårdsavdelning.
131. En äldre patient med tydlig fraktur slussades igenom akuten, via röntgen, till en avdelning i väntan på operation. Vi har rutiner för att dessa patienter inte ska bli liggandes på akuten, som även denna natt var full med patienter. Ingen frågade sig varför patienten ramlat, eller varför patienten (som var pigg nog att bo hemma själv) skrek av förvirring. Patientens EKG visade tydliga tecken på hjärtinfarkt, vilket missades. Under transport till avdelningen fick patienten hjärtstopp. /Läkare, akuten
132. En tidigare frisk patient kom in med blodpropp i hjärnan, behandlades med blodförtunnade läkemedel. Skulle därefter till intensivvårdsavdelning för att kontrolleras. På grund av hög belastning där så hade man inte hunnit ta kontroller så ofta som man skulle, patienten drabbades av blödning och avled. /Läkare, akuten
133. Underbemannade avdelningar som ej kan hålla alla vårdplatser öppna,”vårdplatsbrist”, trots detta överbelagt, dvs personalen har ansvar för fler patienter än vad man bedömt vara säkert och rimligt. Natt på barnakuten, högsäsong. Enormt inflöde av små barn som behöver hjälp med andningen, mat genom sond, via näsan ned i magsäcken, och övervakning för att klara av sin förkylning. Utöver detta det vanliga inflödet av allvarligt sjuka patienter. Långa väntetider, ledsna, trötta barn. Trötta, rädda, frustrerade och ibland arga föräldrar. Jag träffar ytterligare ett allvarligt sjukt barn som utan läkemedel/syrgas/inhalationer/etc samt noggrann övervakning riskerar allvarlig skada eller död. Samma situation på alla sjukhus i regionen. Kan inte skicka hem, kan inte lägga in på avdelning. Enda alternativet är att ”lägga in” patienten på akuten. Övervakningen kommer vara ytterst bristfällig eftersom all personal är upptagen med alla nya patienter som kommer in. Patienten kommer snabbt kunna bli sämre utan att vi hinner märka det. Förhoppningsvis larmar föräldrarna och vi kan ta patienten till akutrummet och ”ta det där ifrån”. Så här är det varje år, och varje år slår vi nya rekord av antalet ”inlagda på akuten”. Varje arbetspass balanserar man på en knivsegg. Det var länge sedan patientsäkerheten var hotad, idag känns det ofta som ett lotteri. /Läkare, barnakuten
134. På avdelningen träffade jag en patient som lagts in för att påbörja utredning av en kronisk sjukdom. Man misstänkte en akut episod av sjukdomen och man kan då ta prover, och ibland sätta in behandling tidigt. Jag tänkte genomföra undersökningen själv, men detta hanns inte med eftersom jag täckte för en kollega som var sjuk. Nästa dag upptäckte jag att patienten skrivits ut av överläkaren, en halvtimme efter att jag gått hem, utan att undersökningen gjorts. Det fanns många svårt sjuka patienter på akuten som behövde sjukhussängen mer. /Läkare, vårdavdelning
135. Det har blivit neddragningar utav hjärtintensivvårdens platser på grund av personalbrist vilket har lett till att patienter med behov av den höga vårdnivån får ligga på vanlig hjärtavdelning där personalen har hand om fler patienter och inte har kompetens att ta hand om dessa svårt sjuka patienter. Det har även hänt att läkemedel som endast ska handhas på hjärtintensiven på grund av av risker och behov av kontinuerligt övervak och täta kontroller har givits på vanlig hjärtavdelningen för att inga platser funnits på hjärtintensiven. Detta bidrar såklart till en risk för patienten samt stress och ångest för personalen. /Sjuksköterska, vårdavdelning
136. Får rapport från personalen som arbetat kväll om att det eventuellt kommer två patienter från akuten som då får ligga i korridoren på avdelningen. Plötsligt finns det två nya patienter på avdelningen. Den ena har stor risk för multiresistenta bakterier och ska enligt rutin vårdas på enkelrum tills negativa odlingssvar kommit, en risk akuten uppmärksammat, men valt att bortse ifrån trots tydlig information om att det bara fanns korridorsplats. Ringer kollegan på akuten som bara kan säga "det finns inga platser någonstans, vi kan inte göra annat". /Sjuksköterska, vårdavdelning
137. En morgon fick jag ljuga i telefon för en patients partner och säga att jag inte visste hur natten hade varit och hur hen mådde. Jag visste ju att patienten oväntat hade avlidit för två timmar sedan men att nattpersonalen hade haft så mycket akut sjuka patienter så att ingen hade hunnit ringa. /Undersköterska, vårdavdelning
138. Regionen och sjukhusen är livrädda för att cancerköerna vi hade för ett par år sedan ska återkomma. Så man opererar. Men sedan tar det stopp. Det är ”brist” på sjuksköterskor som kan sköta den initialt intensivvårdskrävande vården efter operationen, brist på intermediärvårdsplatser, brist på intensivvårdsplatser. En patient som egentligen skulle behövt ha kontinuerlig avancerad övervakning på en avdelning med hög vårdnivå flyttas på grund av platsbrist direkt till ett eget rum på en vanlig vårdavdelning. Man ger läkemedel och vätska för att kunna stänga av blodtryckshöjande läkemedel eftersom detta bara kan ges på intensivvårdsavdelning, ordinerar blodsockerprovtagning och blodanalyser varje timme. Den grundutbildade sjuksköterskan på avdelningen som redan har 5 patienter får även denna intensivvårdspatient. Det är inte första gången patienter har dött på det här sättet, och det är troligen inte den sista gången heller, om vi inte lyckas vända utvecklingen. Dödsorsaken som levereras till anhöriga är inte ”vårdplatsbrist” eller ”personalbrist”, utan ”blodförgiftning”, ”en olycka vid sövning vid operation”, ”blödning” eller”att hjärtat inte orkade”. Allmänheten och anhöriga hålls utanför. För skulle de få veta, så skulle svensk sjukvård inte överleva mer än 5 dagar. /Sjuksköterska, postoperativ vårdavdelning
139. Dagligen tvingas vi skjuta på patienternas viktiga cytostatikabehandlingar och det enda skälet för detta är brist på vårdplatser. Detta leder förstås till oroliga patienter som vet att de borde ha behandling och som också vet, precis som vi , att det är viktigt att ”hålla tempot” i behandlingsprotokollet. Vidrigt att läkare ska behöva prioritera vilka som har turen att få behandlingen i tid och vilka som måste vänta. /Sjuksköterska, vårdavdelning
140. Kraftigt påverkad patient med behandlingskrävade infektion. Svaret från gråtande personal på vårdavdelning för inläggning och antibiotikabehandling: ’Det går inte, vi kan inte ta emot fler patienter. Ni får ge en dos på akuten och sen skicka hem’. Och så fick det bli. Svarar inte patienten på antibiotikan (vilket inte kan övervakas då patienten skickas hem) så riskerar man svår blodförgiftning. /Läkare, akuten
141. Infektionskänsliga patienter inkommer hela tiden till akuten med feber. Det är väl dokumenterat och forskat på att chansen till överlevnad ökar stort ju snabbare man kan ge antibiotika. Trots det kan patienten bli liggandes flera timmar på akuten utan att få sitt antibiotika trots att det är ordinerat. Ofta får det ges på vårdavdelningen med flera timmars fördröjning vilket skulle kunna vara en potentiell dödlig fördröjning. /Sjuksköterska, akuten
142. Det är sådan där morgon som jag nu har lärt mig att instinktivt känna igen. Jag kliver in på akuten för att gå på mitt pass och förstår genast av ljudnivån och atmosfären, att vi återigen har en massa övernattande patienter som inte har fått vårdplats. Jag tar ett djupt andetag och samlar mod. I en korridor försöker en naken äldre patient klättra över grinden på britsen och jag hinner precis fånga hen. Jag har fortfarande min handväska kvar på axeln. Patienten är dement och kom in till akuten dagen innan, men har blivit kvar i väntan på en vårdplats. Jag klär på patienten och försöker lugna. Under dagpasset försöker vi desperat hinna med det ordinarie inflödet, samt ta hand om alla som är kvar från gårdagen. Flera i personalen är gråtfärdiga. Den äldre patienten klär av sig ytterligare fem gånger och vandrar naken på akuten, skriker efter sin mamma. Vi försöker lugna och klä på, men har inte en person över som kan sitta vid patientens sida. 24 h efter ankomst får hen äntligen en vårdplats. Hen har knappt ätit, druckit eller sovit under tiden hen har väntat. Hen har legat på en hård brits i en stökig miljö, vilket har gjort förvirringen mycket värre. Patienten har fått flera sår från britsens järngrind, ett måste sys ihop innan hen åker till vårdavdelningen. Jag skriver en avvikelserapport där svaret som kommer efter tre månader säger att sjukhuset inte har brustit i sitt omhändertagande och att patientsäkerheten är god. /Läkare, akuten
142. Det är överfullt på intensivvårdsavdelningen och alla andra övervakningsplatser på sjukhuset, som det ofta är. Vi får då in ett nytt larm, en livshotande sjuk patient, en svår blodförgiftning som är medvetslös. Patienten behöver intensivvård. Jouren ringer runt till övriga Stockholmssjukhus, men alla intensivvårdsavdelningar har fullt. Vi har då nödlösningen, som galet nog används ibland, att akuten och intensivvårdsavdelningen byter patienter med varandra. Vi får då ner en patient som vi la in igår natt, men som har förbättrats något. Egentligen behöver patienten fortfarande hög vårdnivå på grund av andningsproblem. Patienten förstår ingenting, varför får hen komma tillbaka till akuten kl 01 på natten efter att ha vårdats inneliggande ett dygn? Vi skäms å sjukhusets vägnar. Nästa larm som kommer strax därefter, en förgiftning, behöver också högre vårdnivå, men hen får ligga kvar på akuten. Ingen i personalen orkar bli upprörd mitt i natten, alla är avtrubbade. /Läkare, akuten
144. En patient som sökte vård på grund av buksmärtor. Rutinmässigt tas EKG (för att utesluta hjärtinfarkt) men undersköterskorna och sköterskorna hade för mycket att göra på grund av hög arbetsbelastning och hann därför inte ta EKG. Patienten upplevde att buksmärtorna försvann och avvek därför från akuten på grund av lång väntetid utan att hunnit träffa läkare. Patienten avled i hjärtinfarkt på vägen från sjukhuset. /Läkare, akuten
145. Patienter opererades utan att det var säkert att vi skulle ha plats på avdelningen. Därför fick ofta sjuksköterskor och undersköterskor tvinga människor som redan hade opererats att gå hem för att göra plats för de nya, även fast dessa var oroliga, hade smärtor och illamående. I många fall kom dessa tillbaka med postoperativa komplikationer. /Sjuksköterska, vårdavdelning
146. Hög press från akuten, långa operationsköer, akuta operationer, flytta runt patienter för att frigöra vårdplatser, skicka hem tidigare för att frigöra vårdplatser. Hinner ofta inte prata som man vill om hur patienten känner eller mår i situationen. Många väldigt sjuka patienter ligger inlagda samtidigt , patienter som ska på undersökningar på samma gång, många patienter med mycket smärta. Prioritera, planera och exkludera i kaoset. Jag vill ge en lugnare och säkrare vård. INTE stressa så det blir fel och i slutändan skadar mina patienter. Så kommer tyvärr verkligheten se ut är jag rädd. /Sjuksköterska, vårdavdelning
147. Hektiskt som det är denna kväll på akuten sprang jag runt för att ”släcka bränder.” Råkade gå förbi en äldre patient vid ett bås där jag hörde en svag röst bland allt ljud runtomkring. Hen hade försökt ringa på personal i över 20 min på grund av andningssvårigheter. Larmknappen fungerade inte. Hen är inte uppkopplad till övervakning, och jag hjälper hen med syrgas medan jag frågar ansvariga på akuten vem denne äldre var. Vi kunde inte hitta hen i vår akutliggare, patienten hade blivit utskriven från akuten. Efter 2 min sökning ser vi att patienten har en pågående hjärtinfarkt och skulle ha åkt iväg för att genomgå akut åtgärd för över en timme sedan, men personalen blev ivägdragna på larm. Jag sprang med patienten på brits till operationsavdelningen. Hen klarade sig. Men det var bara tur att jag gick förbi och uppmärksammade patienten. /Sjuksköterska, akuten
148. Patient blir utskriven från avdelningen på grund av platsbrist. Sjuksköterska och undersköterska informerar underläkare om att patienten inte är redo för hemgång, men underläkaren har fått direktiv om att platser behövs för att ’det trycker på’ från akuten. Patienten skrivs ut, men inom en timme är hen tillbaka på avdelningen då man hittat hen avsvimmad på vägen till sjukhusapoteket där nya mediciner skulle hämtas ut. /Sjuksköterska, vårdavdelning
149. Jobbar vardagskväll på akuten. Väldigt mycket patienter, varav många äldre. Arbetet går otroligt långsamt. Sjuksköterskor och undersköterskor måste lägga mycket tid på omvårdnad/tillsyn av alla de sedan tidigare svårt sjuka patienter som ligger på disken. Samtidigt halkar handläggningen efter, patienter får inte medicin i tid och röntgentider hinns ej till. Det är också sorgligt att veta att under sånna här pass, när alla sliter som hårdast för att få ihop vården som vi får viten för långa väntetider. /Läkare, akuten
150. Vi är på natten 2 sjuksköterskor och en undersköterska på en medicinavdelning för 24 patienter. Under natten får vi ytterligare två överbeläggningar, det vill säga vi har då 26 patienter totalt. Av dem är tio svårt sjuka i hög feber, förvirring, diarréer, andningssvårigheter mm. En är döende med sina anhöriga på rummet. Jag och mina arbetskamrater stod alla upptagna på två av rummen när det ringer ifrån ett annat rum. Jag kommer loss först efter ca 20 minuter när patienten jag stod hos stabiliserats. I det rum det ringt ifrån hittar jag två patienter på golvet, båda har fallit på väg till toaletten och båda har brutit höften. De ville inte kissa i sängen, ringde på hjälp men när ingen kom försökte de nå toaletten på egen hand. /Sjuksköterska., vårdavdelning
151. Jag tänker på alla de gånger jag har bedömt patienter utplacerade till andra avdelningar, framförallt på helgerna. Vi har inte för få sängar, men för få sjuksköterskor för att ha alla platserna öppna på hemavdelningen. Patienter som hamnar där vårdpersonalen inte har varit bekanta med patientkategorin, som inte har sett dom där små tecknen som tyder på försämring och borde leda till ett telefonsamtal till jourhavande läkare. Läkemedlen har inte getts så som det var tänkt för personalen på avdelningen är inte vana att ge läkemedel på det sättet. När jag själv kommer för att bedöma är patienten i mycket sämre skick än vad hen hade behövt vara om vi på hemavdelningen hade haft plats för den. /Läkare, vårdavdelning
152. Svårt sjuk patient kommer in som larm med andnöd. Allt görs för att stabilisera patienten men inget lyckas. På grund av platsbrist på intensivvårdsavdelningen kan hen inte föras dit för eventuella åtgärder och andningsstöd. Patienten försämras successivt på akuten. Inga platser finns på vanliga vårdavdelningar och anhöriga rings in till akuten där patienten så småningom avlider. /Läkare, akuten
153. P.g.a. få läkare nattetid (egentligen för få dygnet runt) på akuten kan man ofta vara den enda som tar larm. Alltför ofta kan det då bli att larmen avlöser varandra så att de patienter man har hand om hinner bli sämre och ibland livshotande sjuka under tiden, och det kan dröja timmar innan patienter med blodförgiftning hinner få sin antibiotika trots att det är känt att dödligheten ökar markant varje timme som går innan antibiotika ges. P.g.a. platsbrist blir de ofta kvar på akuten hela natten, inte alltför sällan utan någon som hinner titta till patienten, ge läkemedel och mat. För att nämna ett av alla exempel när detta skadat patienter så var det en natt nyligen när en patient som kommit som ett av flera larm sedan blev akut sämre och dog på akuten. Tyvärr fanns det inga enkelsalar att skaka fram så i brist på annat fick patienten dö på ett akutrum. /Läkare, akuten
154. Febril patient med stegrat infektionsvärde och konstaterad gallblåseinflammation=inläggningsfall, men får åka hem (bodde nära akutmottagningen, ensam) och komma tillbaka nästa morgon på grund av inga tillgängliga vårdplatser. /Läkare, akuten
155. Äldre patient blir liggande mer än åtta timmar utan läkarbedömning på högt belastad akutmottagning. Start av antibiotikabehandling blir kraftigt fördröjd. Avlider dagen efter. /Läkare, akuten
156. Oräkneliga är alla de pass då jag fått skippa rasten, inte har varit på toa en enda gång (både på grund av tidsbrist och på grund av att jag inte hunnit dricka) och stannat kvar på övertid. Jag har skrivit nästan lika många avvikelse-rapporter men svaret jag får är (oftast) att jag ska be om hjälp och/eller prioritera. Som om jag inte fattar och gör det. Men exakt hur ber man om hjälp när det inte finns någon hjälp att få? (Alla kollegor har ju lika fullt upp) Och exakt hur prioriterar jag mellan t.ex en patient som gråter av smärta, en som kaskadkräker blod och en som håller på att både dra bort nålarna och kliva över sänggrindarna? Sen ska allt "det andra" också göras. Dokumentera, ge mediciner, svara i telefon, assistera läkare, trösta och lugna, ta prover, utföra undersökningar, räkna, vara uppdaterad, använda avancerad medicinskteknisk utrustning när det behövs, städa (jodå det ingår också) och ha en allmän överblick. Att det inte är patientsäkert fattar ju vem som helst. Utom (verkar det som) de som bestämmer. /Sjuksköterska, vårdavdelning
157. Ett exempel av många. Kvällspass på akuten, vårt team består av två sjuksköterskor, två undersköterskor och två läkare. Vårdlagen har tio patienter vardera, flertal allvarligt sjuka. Jag och den undersköterska jag jobbar med har fyrtio patienter varav ca tio stycken allvarligt sjuka, det finns ca 7 ordentliga övervaksplatser totalt. Det larmar konstant, är lika mycket på de andra akutsektionerna. Vi kunde inte hjälpa folk på toa, de fick kissa i blöjor. En patient kom in med ett blodsocker som var skyhögt, men det fanns ingen som kunde ta den patienten. Jag fick ringa intensivvårdsläkare och konsultera. Patienten behandlades på disk i tre timmar innan natten kom och kunde ta sig an hen. Alla arbetade så hårt de bara kunde men den kvällen var patientsäkerheten inte garanterad och värdighet fanns inte. Inte sådan vård jag eller en enda av mina kollegor vill bedriva, det är hemskt att se svårt sjuka människor utan att ha resurser att kunna hjälpa. /Sjuksköterska, akuten
158. För många patienter= för mycket att läsa på vid läsrapport= bristfällig koll på dina patienter=patientosäkert. /Sjuksköterska, vårdavdelning
159. Ständigt patienter från andra vårdområden som har diagnoser och kräver behandling som vi inte är vana vid. Bedöms av läkare mycket sent på dagarna eller inte alls. /Sjuksköterska, vårdavdelning
160. Ständiga överbeläggningar i korridorer. Dessa patienter saknar syrgas, larmknapp och möjlighet till skyddad insyn vid personlig hygien etc.
160. Bristande ekonomi och mangel på personal har gett patienter i behov för fast vårdpersonal en sjuksköterska delad på sex patienter. Där man har upplevt att patient i livets slutskede går bort utan personal. Mediciner blir bortprioriterade, inte ser smärta eller oro och man väntar på att patienten ska dö så den nästa patienten kan ta deras plats. Samordnare ringer så snabbt de vet någon förväntas att skrivas ut, döendes eller flyttas över till annan vårdavdelning och pressat gärna på en överbeläggning eller två. /Sjuksköterska, vårdavdelning
162. Jag är nattjour på ett akutsjukhus och vi har fullt på platser där vi kan vårda patienter i behov av högre vårdnivå. Vi som ansvarar för dessa har redan nödöppnat till det maximala men kan nu inte längre flytta de svårt sjuka patienterna vi vårdar. En kollega från en opererande specialitet har blivit uppringd om en patient som under kvällen behövt syrgas, sjuksköterskorna har inte kunnat nå läkaren då hen varit tvungen att operera fall som vanligtvis görs kontorstid för att "beta av listan" pga vårdplatsbristen. Patienten i fråga var opererad på morgonen med gott förlopp, hade enligt journalen ätit middag med god aptit och börjat försöka mobilisera sig. Hen är nu medvetandesänkt, visar sig ha utvecklat en "kolsyrenarkos" och behöver stöd av en andningsmaskin men alla sådana platser är nu upptagna. Vi ringer runt och försöker ordna en plats och under tiden blir patienten helt medvetslös. Vårt enda alternativ nu är att en narkosläkare kommer och handventilerar patienten. Narkosläkaren anländer med andan i halsen och i detta läge avlider patienten. /Läkare, vårdavdelning
163. Ett barn som vårdades för svåra smärtor flyttades från barnavdelning till vuxenavdelning på grund av platsbrist. Smärtorna var morfinkrävande och patienten stod därför på ett läkemedel för att förebygga förstoppning. Hos barn används en annan styrka än hos vuxna. Barnet fick vid ett tillfälle 30 gånger för hög dos då hen gavs rätt mängd men i vuxenstyrkan istället. Som tur var gav det inga större biverkningar. Men vilket läkemedel feldoseras nästa gång? /Läkare, vårdavdelning
164. Patienter skickas dagligen hem med vårdbehov som enligt min åsikt borde vårdas på sjukhus med kontinuerlig översyn. Primärvården har tyvärr inte möjlighet att infinna sig hos patienten samma dag. Vi känner oss ständigt otillräckliga. /Sjuksköterska, vårdcentral
165. En äldre patient med blodförtunnade behandling kommer till akutmottagningen med näsblödning sen kväll/natt. Patienten har först sökt på annan akutmottagning dit hen sökte eftersom hen tidigare remitterats dit med näsblödning som behövt brännas. På den akuten hänvisar man patienten vidare då hen inte ”hör hemma där”. Försök görs att behandla patienten efter viss väntan på överfull akutmottagning, då det inte lyckas får patienten med remiss i hand åka tillbaka till den andra Akutmottagningen för bedömning och behandling av specialistläkare. Uselt omhändertagandet av denna patient som slussades fram och åter mellan olika Stockholms sjukhus! Och arg över resursslöseriet, så många olika personer och tid inblandade i omhändertagandet av denna patient som egentligen åkte till rätt ställe från början. /Sjuksköterska, akuten
166. Perspektiv från post-sjukhusvård. Alldeles för ofta det har hänt att vi skickar in en brukare (patient) akut, för att sedan nästa dag få höra att brukaren ska skickas hem igen och är ”färdigbehandlad” på sjukhuset. När brukaren väl är hemma återstår samma problematik som fanns när vi skickade in till sjukhuset. Vi har då inget val än att skicka in brukaren igen, och det blir bara fram och tillbaka utan riktig åtgärd. På detta sätt har jag sett många äldre ”stryka med”. /Undersköterska, äldreomsorg/hemtjänst
167. Tog på akutrummet emot en patient med allvarlig grundsjukdom som hade påverkad andning. Jag och ledningsläkare på akuten konstaterade tämligen omgående att patienten var i behov av högre vårdnivå. Just där och då var patienten stabil men på grund av sin grundsjukdom skulle hen snabbt kunna tippa och bli akut dålig av den luftvägsinfektion hen drabbats av. Inga platser fanns dock lediga och patienten blev därför kvar på akuten. Jag stannade två timmar efter mitt skift slutat och låg på för att försöka ordna en plats men fick vid varje påringning höra att det ännu inte fanns någon. Dagen därpå fick jag veta att patienten dött. Hen hann visserligen nätt och jämt flyttas till avdelning och dö där men först efter det att akut andningssvikt tillstött och mobila intensivvårdsgruppen tillkallats. Detta hade sannolikt ej hänt om patienten från början vårdats på den högre vårdnivå hen initialt bedömdes vara i behov av. /Läkare, akuten
168. En patient söker för blödning, som har avstannat. Hen är oerhört smärtpåverkad men får smärtlindring och går hem eftersom hen bedöms inte blöda längre, en än så länge rimlig bedömning. Dagen efter kommer patienten dock tillbaka med ny smärta, lägre blodvärde och sannolikt mer blödning. Jag tar in en specialistläkare på rummet för en bedömning då jag själv tänker att patienten bör läggas in och får viskat till mig "hen borde läggas in, men vi har inte platser. Hen får komma tillbaka imorgon." /Läkare, akuten
169. En storhelgsnatt var jag ensam ansvarig för alldeles för många patienter på en av akutens mottagningsdiskar. Det fanns inga vårdplatser kvar på huset, och det var stor tillströmning av patienter till akuten. Många patienter behövde läggas in, både på vanliga vårdavdelningar, men även på intensivvårdsavdelningens intermediärplatser. Men det fanns ingen plats. Istället fick patienterna, mina skyddslingar för natten, ligga som ett pärlband i akutens korridor och vi fick se efter dem så gott vi kunde. Ofta var jag borta på larm, och då fick jag plocka in en ny akut sjuk människa som jag inte kunde lägga in. Många lättare sjuka fick vänta till nästa dag för en bedömning. På morgonen dog en äldre patient - förväntat - i ett av akutens rum. Hen fick inte ett värdigt avslut uppe på ett enkelrum i stillhet med anhöriga. /Läkare, akuten
170. Patient som vårdas för akut stroke och därav halvsidigt förlamad . Efter upprepade dygn där hen tvingas vänta långa tider varje gång hen önskar hjälp med toalettbesök. Slutligen försöker hen klara av att ta sig ur sängen och till toaletten. Faller handlöst och ådrar sig höftfraktur. På vårdavdelning hörde man patientens behov av hjälp men tyvärr, få personer i tjänst och annat var prioriterad. Totalt oacceptabelt incident. /Läkare, vårdavdelning
171. Att behöva lämna akuten på morgonen med patienter som ligger kvar och man behöver skapa ett vårdteam med läkare som man behöver ta från vårdavdelningar och vårda patienter på akuten tills det öppnas plats har tyvärr hänt mer än en gång. Skam inför patienter och anhöriga lämnar en konstig känsla på morgonen. Något kunde ha hänt under natten med patienterna och man hade ingen kontroll... /Läkare, akuten
172. Patient dör på morgonen. Legat i isoleringsrum hela natten på grund av infektion. Personal har inte hunnit titta till patient tills på morgonen och då larmas det för hjärtstopp. /Läkare, akuten
173. Patient med kronisk sjukdom som årligen ska genomgå undersökning. På grund av brist på läkare och försämrad uppföljning samt brist på undersökningstider på grund av brist på personal dröjer undersökningen till ca 2 år. Patienten upptäcktes ha en mycket allvarlig komplikation till grundsjukdomen. /Läkare, mottagning
174. Förvirrad patient med akut försämrad njurfunktion som kommit in nattetid. Fick inte komma till en avdelning fastän det fanns platser på grund av risken för att vara för vårdtung för avdelning med 2 sjuksköterskor på 22 patienter och redan upptagna med några vårdtunga patienter. Patienten fick ligga kvar på akuten till morgonen, efter personalbyte, så att en annan avdelning kunde ta emot hen. /Läkare, vårdavdelning
175. En patient kommer in till akuten runt lunchtid med symtom som kan tyda på allvarlig hjärtrytmrubbning. Hen får vänta länge på att träffa läkare, och någongång under natten beslutas att hen ska läggas in på hjärtavdelning med telemetriövervakning (hjärtrytm-övervakning). När jag går på mitt skift kl 7 på morgonen är patienten klar på akuten och väntar bara på sin vårdplats. När jag går hem 15:30 är hen kvar eftersom det inte finns några vårdplatser. Hen har då tillbringat ca 25 timmar på akuten, varav minst 9 timmar utan den telemetriövervakning läkaren har bedömt nödvändig. /Sjuksköterska, akuten
176. Jag jobbade på en specialicerad avdelning. En patient med andningssvårigheter (till följd av en kronisk sjukdom) hade legat på akuten i många timmar och väntat på plats hos oss. Ledningen hade på grund av "personalbrist" stängt ner fler och fler vårdplatser. Nu fanns det bara 4 öppna vårdplatser av totalt 19. Dessa 4 vårdplatser skulle stor del av södra Stockholms patienter dela på. Patienten fick ingen plats och ombads åka hem med instruktioner att återkomma dagen efter. /Sjuksköterska, vårdavdelning
177. Patient blir på grund av överbelastning på akuten, platsbrist och kö till röntgen tvungen att ligga över natten med påverkad syresättning innan det visar sig att hen drabbats av en massiv proppbildning i båda lungorna. /Läkare, akuten
178. Nyligen var vår intensivvårdsavdelning överbelagd och vi tvingades lägga 3st intensivvårdskrävande patienter på den postoperativa avdelningen (postop), för att lösa patienternas behov av intensivvård. Detta innebar att våra sköterskor som arbetar på postop , de flesta iofs vidareutbildade inom intensivvård, men ej alla, behövde ta hand om fler och sjukare patienter än det fanns resurser till. Den resursbrist som då uppstår påverkar vår kapacitet att ta hand om de postoperativa patienterna och därmed påverkas också vår kapacitet att operera, både elektivt och akut. Detta är tyvärr ej längre en ”sällanhändelse” och vi har återkommande behövt lösa bristen på intensivvårdsplatser (som i sig ju egentligen inte är brist på fysiska sängplatser på intensiven utan en brist på personal) genom att belägga postopplatser med intensivvårdskrävande patienter. /Läkare, vårdavdelning
179. Patient avlider plötsligt och oväntat i sviterna av en händelse som, om läkarresurs funnits tillgänglig (fanns ej på grund av för mkt att göra jourtid) hade kunnat undvikits. Annan vårdpersonal gör flera försök att kontakta olika jourlinjer men dessa är allihop upptagna på annat hål på grund av hård belastning och som vanligt bräcklig läkarbemanningen jourtid. Flera timmar senare säckar patienten ihop och läkare anländer på akutlarm. Då är patienten utom all räddning. /Läkare, sjukhus
180. En patient med svår grundsjukdom hade fått ytteligare symtom över tid. Vid tillbakablick fanns ett kraftigt avvikande blodprov som kunder förklara de nya sytomen. Provet hade tagits för flera månader sedan men ”fallit mellan stolarna”. /Läkare, vårdcentral
181. En helgdag i slutet av en långhelg där vårdplatser dragits ned på sjukhuset. En patient med andningssvårigheter är högprioriterad och personalen bedömer att patienten behöver intensivvård. Jour kommer ned till akuten och bedömer patienten men inga platser finns lediga så patienten får kvarstanna på akuten där det redan på morgonen är hög arbetsbelastning med många patienter som väntat länge samt flera pågående larm. Efter ca 1-2 timmar dras internlarm på patienten med andningsproblem som nu fått hjärtstopp. Detta var ett av två interna hjärtstopp på akuten den förmiddagen. /Sjuksköterska, akuten
182. Pga ersättningssystemet har jag sett exempel på prioriteringar som inte är medicinskt riktiga. Tex får vi extra pengar om vi skriver ut patienter innan kl 12. Låt oss säga att patienten på grund av undersökningar eller liknande inte blir klar för utskrivning förrän kl 13 då skrivs den inte ut under eftermiddagen utan dagen därpå innan kl 12. Ett annat exempel är på abortmottagning där man nekar patienter abort en viss dag på grund av fel graviditetsvecka. Varje dag har abortmottagning skyldighet att utföra x antal aborter i vecka y osv. /Sjuksköterska, vårdavdelning
183. Föräldrar upplever att deras svårt sjuka barn blir utskrivna utan att ha blivit färdigbehandlade på grund av platsbrist. Platsbrist som beror på underbemanning . Konsekvensen dom beskriver är att barnen har drabbas av livshotande tillstånd och därefter ett behov att vårdas länge på intensivvårdsavdelning. Det drabbade patientens närstående har i sin tur upplevt existentiella kriser som har fört långvariga konsekvenser för deras hälsa. /Kurator, barnvårdsavdelning
184. För att samla pinnar (pengar) delar man upp besök i två delar. På morgonen lämnas dosett och på eftermiddagen ta ett blodtryck tex. /Sjuksköterska, vårdcentral
185. På en specialiserad avdelning sprang vi mellan kök, patienter med olika smittsamma bakterier och patienter med mycket försvagat immunförsvar. Detta på grund av av att vi var för få och patienterna för många och ingen kökspersonal. /Sjuksköterska, vårdavdelning
186. Ständig platsbrist och bollande med otillräckliga resurser för de svårast sjuka och deras plågade anhöriga. Ont om tid dominerar vårdstyrkan, fel och osäkerhet förlänger och försvårar arbetet på grund av brist på rutinerad personal. Transporter och ständiga ändringar i planerade åtgärder och avdelningar och sjukhus upptar för mycket av det dagliga arbetet. Inget gehör uppåt för önskade åtgärder, rop på hjälp. En stadigt mer pressad situation under femton års tid. Känsla av begynnande katastrof, en krigszon. /Läkare, intensivvårdavdelning
187. En gammal och svårt sjuk patient kommer in till akuten på grund av plötsligt påkommen andfåddhet och feber på morgonen. Då patienten är så påverkad larmas hen in på akutrummet där jag tar emot. Vi lindrar patientens symtom och ger antibiotika men inser snart att denna människas sista tid i livet är inne. Vi försöker ordna ett enkelrum där hen värdigt ska få somna in, men på grund av platsbrist går det inte att ordna. Anhöriga informeras, tiden går. När vi till slut får besked om ett ledigt rum är hen så nära döden att transportören inte vågar gå ensam med patienten. Jag lämnar därför akuten och går med som stöd. När vi nästan är framme vid hissen till avdelningen drar hen sitt sista andetag. Hade vi haft lägre tryck på vårdplatserna hade denna människa fått somna in på ett värdigt sätt. /Sjuksköterska, akuten
188. Fredags dagvakt. Vi minskar alltid vårdplatser inför helgen (för människor är mindre sjuka på helgen). Denna dagen måste vi skicka ut en, och väntar en ny patient. Patienten som har varit hos oss väntar fortfarande på papper och provresultaten för att åka hem. Jag ger en preliminärt tid när nya patienten kan komma. Plötsligt står patienten som ska till oss i dörren. Jag måste lämna patienten som ska åka, och patienten som skulle inläggas på samma rum för anhöriga, och som är lika stort som en toalett, för att göra klart allt. /Sjuksköterska, vårdavdelning
189. På avdelningen har det blivit rutin. Jobbar du med en grupp och den ena patienten blir dåligt så är de andra 7 utanför. Inga mediciner i tid. Ingen tid att vårda eller prata. De ser stressad personal som bara springer förbi. Och detta stressar patienterna son känner sig osäkra och bortglömda. De som är i livets slutskede dör ofta ensamma om de inte har anhöriga som kan vara med dem. Patientsäkerheten flyger genom fönstret. Att påstå nåt annat är lögn. På varenda rapport om misstag eller incidenter beskrivs en stressig arbetssituation vid händelsen. Visar man som personal utbrändhetstecken skickas man på kurs för att hantera stress. Hur tokigt är det? Stress borde inte finnas i mitt jobb. Det främjar uppkomst av fel. Det är inte bra för varken personal eller patienter. Det saboterar en sund arbetsmiljö. Det gör personal sjuk och patienterna sjukare. /Sjuksköterska, vårdavdelning
190. På min enhet höll vi länge en skör kroniskt sjuk patient ”under armarna” . Som ett led i renodlingen av akutsjukhusens uppdrag fick vi inte längre fortsätta med det, trots att vi bedömde att hen behövde hjälpen och att hen var för sjuk för vårdvalsenheterna . Ett halvår senare dog hen (pga det tillstånd vi tidigare hjälpt hen med), knappt 50 år gammal. Jag är såå ledsen för det. /Läkare, specialistmottagning
191. Efter att ha jobbat som färdig sjuksköterska i 4 månader ska jag jobba min första natt. Vi är 2 sjuksköterskor och 1 undersköterska på 22 patienter. Undersköterskan är sjuk och ingen ersättare hittas. Kvar blir 2 sjuksköterskor. Den andra sjuksköterskan, min kollega har också jobbat bara 4 månader. Tillsammans har vi hand om 22 akutinlagda kirurgpatienter. En patient får hjärtstopp, lyckas överleva med god HLR. Men får ligga kvar på kirurgavdelningen för ingen plats finns på varken Intensivvård eller Hjärtintensiven. Jag vakade konstant över patienten hela natten. Min kollega fick själv ta hand om de andra 21 patienterna. /Sjuksköterska, vårdavdelning
192. Patient vårdad på intensivvårdsavdelning (IVA) i flera månader efter stor hjärtinfarkt med efterföljande uttalad hjärtsvikt. Skrivs på grund av platsbrist på IVA ut till intermediärvård med mycket kort varsel. Försämras snabbt, får hjärtstopp och avlider tre timmar efter utskrivning från IVA. /Sjuksköterska, vårdavdelning
193. På akuten. En dement äldre patient kommer in efter att ha ramlat på boendet. Men hen skriker ”Aj!” Och ”Nej!” när jag försöker undersöka. Omöjligt att sy. Hen vet inte var hen är eller vad som händer. Jag har mitt tredje pass på ortopedakuten. Ortopedjouren som ska handleda mig är upptagen med en patient med bruten nackkota. Röntgen av min patient visar flera frakturer som behöver opereras. Det är personalbrist på vårt sjukhus men specialistläkaren på sjukhuset dit patienter med den här typen av skador hör diskuterar om patienten ändå inte kan läggas in hos oss för att de sedan skulle komma till dem och operera... efter diskussion flyttas patienten till slut och opereras. Patienten skrivs ut till boendet dagen därpå. Men jag missade ytterligare en fraktur som upptäcktes någon vecka senare på boendet. Om jag hade varit specialistläkare kanske jag inte hade missat den frakturen. Eller så hade jag varit upptagen med en bruten nacke. /Läkare, akuten
194. Varje vecka läggs patienter på uppvakningsavdelningen i brist på intensivvårdsplatser. ’Uppis’ är såklart bättre än att skrivas ut till vårdavdelning, men här kan en nyutexaminerad sjuksköterska jobba till skillnad från en vidareutbildad intensivvårdssköterska. Det är patientfarligt. Uppvaket kan inte vara sjukhusets ’intermediär avdelning’ (avdelning med högre övervakningsmöjlighet) i brist på sådana platser, då personalen på uppvaket inte har den kompetens som krävs. Men så blir fallet ofta, då en sjukare patient behöver intensivvårdsplatsen. Tills den på uppis blir sämre o tränger ut någon annan från intensivvården... /Läkare, vårdavdelning
195. Patient som ska opereras med stor bukkirurgi nästa dag får komma in och lämna prover men sedan åka hem fast att vi alltid vill ha patienten hos oss från kvällen innan om något skulle avvika. Patienten fick komma in kl 06 nästa dag och ligga i behandlingsrummet sina två timmar innan i operationen. /Sjuksköterska, vårdavdelning
196. ”Friskast på IVA”-syndrom: Patient förflyttad mellan tre sjukhus intensivvårdsavdelningar inom loppet av några dagar. /Sjuksköterska, vårdavdelning
197. Jag har under det senaste året jobbat på två olika psykiatriavdelningar inom Region Stockholm. Nästan varje dag hamnade jag i situationen att någon av patienterna VERKLIGEN behövde någon att prata med, men jag var tvungen att neka eftersom jag var tvungen att städa eller sköta matserveringen istället. /Mentalskötare, vårdavdelning
198. Händelse för ett par nätter sedan på akutmottagningen. Som brukligt är det stort inflöde av patienter, därtill många ambulanser ( detta ej heller en ovanlig situation utan mer regel än undantag). För passet sköterskeluckor som ej ersätts (tyvärr även detta inte helt ovanligt). Högt prioriterad patient som är högst multisjuk inkommer med sänkt allmäntillstånd, grav hjärtsvikt samt farligt högt blodsocker samt uppseglande infektion med höga infektionsvärden ( för er icke medicinskt skolade, En fruktansvärt sjuk människa som om möjligt blivit ännu sjukare). Patienten blir liggande i ca 4 timmar i väntan på bedömning och behandling på grund av, om möjligt, handläggning av ännu sjukare medmänniskor. Enligt riktlinjerna och rådande triagering/ prioritering skall vederbörande ha varit påtittad/bedömd/ behandling påbörjad inom 15 minuter. Handläggningstid trots samtlig personals självuppoffrande och heroiska insatser. Tror inte någon av oss hann gå på toaletten än mindre äta något under vårt 12-timmarspass. Patientsäkert??? arbetsmiljösäkert? Vi satsar dagligen vår Egen hälsa, legitimation och inte minst, patienternas liv , för att täcka upp för våra politikers och sjukhusledningars tillkortakommande. NI politiker kan inte svära er fria från detta ansvar än mindre fortsätta hävda att patientsäkerheten inte är hotad!!!!Denna gång överlevde patienten akutvistelsen.... /Läkare, akuten
199. Kl 03.30 flyttas patienter som somnat för natten på sin avdelning till en annan ny avdelning eftersom andra patienter behöver deras platser. En av dem, en äldre patient , skriker och är förvirrad av situationen. Hen har varit frisk hela sitt liv fram till nu. Betalt skatt hela sitt liv. Är det värdigt att flyttas på en transportbår mellan två avdelningar kl 03 på natten? Är det god sjukvård när man är över 80 år? Patienten vårdas för en invärtesmedicinsk sjukdom och placeras nu på kvinnokliniken (helt annat specialistområde). kl 03 på morgonen. /Läkare, vårdavdelning
200. När du träffar en äldre multisjuk patient som mår mycket dåligt, du ser att medicinlistan är helt fel samt har grav polyfarmaci (övermedicinerad med många läkemedel samtidigt) med mera. Du vet att det inte finns några lediga tider att boka på ca 6 veckor och du jobbar redan över som det är dagligen. Vardagen är så pressad att du vet att det är yrkesmässigt ohållbart att försöka pressa in detta mellan andra patienter. Detta leder ofta i praktiken till att patienten inte får den vård hen behöver utan istället väljs den enklaste vägen vilket är att förnya recepten och blunda / inte låtsas om de uppenbara medicinska behov som egentligen föreligger. Leder i många fall senare till att patienten söker en akutmottagning på grund av exempelvis läkemedels biverkningar / interaktioner eller dåligt behandlade grundsjukdomar eller att viktiga medicinska tillstånd missats att diagnosticeras. /Läkare, vårdcentral
201. På grund av platsbrist fick två patienter dela ett rum där det bara fanns ett larmklocka. Den som inte hade larmklocka blev akut behov av intensivvård. Tur att en undersköterska råkade se patientens behov av vården. Hen hade inte själv den minsta möjligheten att tillkalla personal. /Undersköterska, vårdavdelning
202. Patient kom in på akuten med en akut allvarlig sjukdom. Men ett till larm kom precis efter så vi var tvungna att köra ut patienten från undersökningsrummet innan undersökningen var klar. Eftersom patienten även hade diarréer så fick hen vara på isoleringsrum. När jag kommer tillbaka nästa dag hade ingen haft tid att titta till patienten. Hen hade inte ätit på över 24 timmar som alla var spenderade på akuten. Ingen hade hjälp patienten på toa så hen låg i sin egen avföring x flera eftersom hen var för svag att ta sig upp. Hen hade inget dropp och var uttorkad, och hade jätteont. Det värsta som hände var att hen blivit skinnflådd över hela rumpan. Men hen kunde lika gärna ha dött och ingen hade märkt det. Det var svårt att se patientens anhörig i ögonen och förklara varför ingen haft tid att ens titta till patienten. /Sjuksköterska, akuten
203. Kommer till akuten dagen efter längre storhelg. Har hand om hjärtpatienter och har huvudansvaret för samtliga sådana patienter samt alla larm där hjärtåkomma kan misstänkas. Får i början av passet veta att man ska testa ett nytt arbetssätt där jag och mitt team ska flyttas till ett annat bås för att känna oss mindre ensamma. Det innebär att mina övervakningsplatser (kontinuerligt EKG) stängs. Jag och sjuksköterskan går igenom patienterna. Det fattas vitalparametrar (puls, blodtryck, syresättning mm) på nästan alla och jag börjar dela ut arbetsuppgifter. Plötsligt börjar sjuksköterskan att gråta och måste sen gå hem för hen klarar inte av den pressade situationen. Den andra sjuksköterskan gråter också men stannar. Jag arbetar med en känsla av att bara precis ha näsan över vattenytan, hinner på 10 timmar inte äta annat än en smörgås vid datorn. Jag springer ideligen på larm, håller på att missa en allvarlig blodförgiftning, har patienter liggande i trippla rader och ingen har möjlighet att kontrollera hur de som ligger längst in mår. När jag vaknar dagen efter har jag influensasymtom, katastroftankar, och utvecklar hälsoångest (får för mig att jag har fått cancer) som håller i sig tills att jag turligt nog får gå på semester. Sover under första veckan drygt 12 timmar per dygn och inser att jag varit farligt nära att bränna ut mig. Inte en ursäkt eller förklaring kring vad det där testet var tänkt för och jag var så arg på cheferna som jag upplevde lekte med oss som slet på golvet. /Läkare, akuten
204. På grund av platsbrist på vårdavdelningar har patienter vårdats på akuten i drygt 24 timmar även upp mot 48 timmar. /Sjuksköterska, akuten
205. Det palliativa begreppet (vård i livets slutskede) hade ganska nyligen breddats, så det togs in andra patienter, inte bara senpalliativa. Vilket i sig är en positiv sak, patienter med palliativa diagnoser ska inte behöva hamna på akuten när de har en sämre period, även om de klarar att leva hemma för det mesta. Men det här innebär också, i kombination med sparkrav och annat, att fler patienter skulle tas in. Resultatet blir att de patienter som ”hörs” mest får mest uppmärksamhet. Så de som faktiskt ligger för döden och gör minst väsen av sig får ligga själva, inga vakande personal vid patientens sida, har de släkt och familj är de välkomna att sitta med patienten. En stressig morgon springer vi omkring på avdelningen mitt i morgonsysslorna och jag har fått kort rapport om en av de patienter jag ansvarar för den dagen att hen är nära att gå bort. Under morgonen ringer det på salen flera ggr, jag hinner inte gå in, men registrerar att larmet stängs av varje gång och får en snabb vinkning av undersköterska någon gång att hen gått in till patienten. När jag väl kommer in till patienten ligger hen med stirrande blick och försöker säga något, ser plågad ut. Jag skyndar mig till läkemedelsrummet för att hämta lugnande och smärtstillande och när jag kommer tillbaka till rummet ligger patienten död, med samma stirrande blick hållandes i sänggrinden och ena benet över. Som att hen försökt klättra ur sängen. Dog ensam på en avdelning full med folk precis utanför dörren. Jag sa upp mig samma dag. /Sjuksköterska, akuten
206. Jag och en sjuksköterska fick ta ett strokelarm själva utan en till sjuksköterska och en undersköterska p.g.a. flera pågående larm så att personalen räckte till. Patienten var aktuell för akut blodförtunnande behandling för att lösa upp proppen, och varje minut är viktig eftersom det dör flera miljoner nervceller och ökar blödningsrisken ju längre tid som går. Patienten fick behandlingen, men eftersom vi var tvungna att göra allt underbemannat så dröjde det längre än nödvändigt. /Läkare, akuten
207. På grund av högt inflöde av patienter dygnet runt på vår akutmottagning så är det inte ovanligt att patienter får vänta över 12 timmar på att träffa läkare, och p.g.a. ont om vårdplatser kan de ofta få ligga på akuten hela natten i väntan på en sängplats på avdelning. Eftersom vi är så få (läkare, sjuksköterskor, undersköterskor) i förhållande till inflödet och allt som ska göras så kan patienter som söker för bröstsmärta (och skulle kunna ha en allvarlig åkomma) få vänta någon-några timmar på att EKG och prover ska tas, och det finns inte tillräckligt många hjärtrytmövervakningsplatser vilket gör att flera som borde ligga med högre övervakning får sitta i väntrummet, vilket gjort att patienter ibland hinner bli dåliga i väntrummet och måste bli internlarm. /Läkare, akuten
208. Som intensivvårdsjour på vårt sjukhus ingår att gå och bedöma patienter på akuten, avdelningar etc som är dåliga och potentiella kandidater för intensivvårdsplats. Under en sådan jour nyligen fanns det redan från början inga intensivvårdsplatser, och vi var tvungna att prioritera att ta emot patienter som annars skulle dö eller få svåra men, och tvungna att låta de som var på gränsen och kanske snart skulle tippa över till att bli intensivvårdskrävande ligga kvar på akuten med råd om övervakningsgrad som inte kommer vara möjlig att genomföra eftersom läkarna och personalen ofta är upptagna på andra larm eller med andra patienter. /Läkare, vårdavdelning
209. Den press vi får utstå genom patienters ilska över extremt långa väntetider är tuff. Känslan av maktlöshet att inte kunna hjälpa alla patienter i tid. Äldre som ligger ensamma i timmar utan vård är hjärtskärande. Det gör så ont att känna sig otillräcklig och som en dålig människa när man inte hinner med patienterna. Det är inte ens personalens fel. Vi gör så gott vi kan. Patientsäkerheten brister totalt när trycket är stort på akuten. Hur kan detta få lov att fortsätta och hur kan man varsla personal när vi behöver mer personal??? Känner ilska, sorg och en hopplöshet. Jag tror att fler kommer att bli utbrända inom snar framtid. Detta är ohållbart! Det borde vem som helst förstå!!! /Sjuksköterska, akuten
210. Patienterna får inte det de har rätt till. Patienterna förblir otvättad på morgonen. Personalen hinner inte med OMVÅRDNADEN. /Sjuksköterska, akuten
211. Med pressad bemanning och stressad personal överdoserades lugnande medel till en patient. På grund av det, samt att det inte fanns plats på intensivvårdsavdelningen, avled patienten efter ca ett dygn. /Undersköterska, akuten
212. Vi har så mycket brist på avdelningar på sjukhuset och vi kommer absolut inte klara oss om vi blir färre undersköterskor. Det är patientens säkerhet och med detta är risk för patienter. Vi jobbar redan dubbelpass och extra för att vi ska kunna ge en säkert vård till våra patienter. /Undersköterska, sjukhus
213. Platsbristen skapar ett enormt tryck på akutmottagningen. Fler blir äldre och kräver därför mycket vård. Akuten fungerar ibland som en geriatrikavdelning (vårdavdelning för äldre). Många äldre blir liggande i flera timmar på akuten. Det kräver mycket resurser. Det ska serveras mat och dryck, trycksår ska förebyggas, mediciner ska delas, se till att de får hjälp att komma till toaletten när behov finns. Allt detta kräver mycket resurser. Jag och mina kollegor går ofta hem med en klump i magen, har vi missat något? Är någon glöm? Fick hen sina mediciner? Jag har senaste månaden skrivit tre avvikelser där äldre blir liggandes på en hård brits i över ett dygn. En av dessa patienter låg nerkissad, oklart hur många timmar. Tårarna rann ner för mina kinder när jag hjälpte patienten in i duschen. Tårarna rann inte bara av medmänsklighet utan också över frustrationen av att veta att ingen kollega någonsin vill att en patient ligger nedkissad i timmar för att tid och resurser inte finns. För att det inte finns tillräckligt med vårdplatser eller personal. En annan sak som jag också vittnar om är att patienter inte sällan kommer i retur till akuten. De har helt enkelt blivit utskrivna alldeles för tidigt. /Sjuksköterska, akuten
214. Barn blev hemskrivna trots att de behövde vård på sjukhus för att det inte fanns tillräckligt med personal för att hålla avdelning öppen. Flera barn kom tillbaka och var ännu sämre och fick ligga inne längre än vad som förmodligen skulle behövas om det inte skrevs hem förtidigt. /Sjuksköterska, barnvårdavdelning
215. Ett barn höll på att dö av uttorkning för att personalen hade så mycket att göra att ingen märkte hur mycket diarréer barnet hade. /Sjuksköterska, barvårdavdelning
216. En mycket gammal patient som får vänta 12 timmar på akuten innan hen får vårdplats. /Läkare, akuten
217. En patient med spridd cancer som har vård i livets slutskede som kommer in med akut försämring. Inga vårdplatser på sjukhuset. Är kvar på akuten hela natten. /Läkare, akuten
218. Som ST-läkare inom en specialitet på vårt sjukhus förväntas man under natten ta hand om patienter med akuta, såväl som inneliggande åkommor från två andra specialiteter som man inte alls har någon erfarenhet från. Detta då besparingar har gjort att vi inte kan ha separata jourlinjer. Vid ett tillfälle skulle jag ensam samtidigt ta hand om en skottskadad patient på akuten, hjärtinfarkt på avdelningen, en patient med flera allvarliga senskador på akuten, och en med livshotande syrebrist i tarmen uppe på avdelningen. 2 patienter avled under samt i anslutning till den natten. Under sommaren och redan under senhösten har vårdplatsbristen blivit påtaglig på mitt sjukhus. Inte sällsynt med att börja dagen med 10-16 inneliggande patienter på akuten. Innan dessa hinner bli rondade av läkare kan klockan bli så mycket som 12-13. Än värre blir det senare när man som ensam jour går på sitt nattpass och får höra; ”Vi har inga platser att lägga in patienter på, vi har inte heller någon plats på intensivvården”. När man samtidigt får höra av politikerna att ”patientsäkerheten inte är hotad”, då undrar jag, vad krävs för att patientsäkerheten ska anses hotad? /Läkare, vårdavdelning
219. En patient i yngre medelåldern som under flera månader har utretts för diffusa men handikappande symptom får en eftermiddag på telefon veta att diagnos har satts. Det rör sig om en degenerativ, kronisk neurologisk sjukdom med stora konsekvenser för alla delar av livet. Ett recept skickas elektroniskt, men patienten får ingen läkartid förmedlad i samband med detta. Först efter initiativ av personer i omkretsen kan en tid till ett specialistteam bokas och detta tack vare en avbokad tid. Professionens grundvalar att sträva efter att bota, lindra OCH trösta är på väg att lösas upp. /Läkare, vårdcentral
220. Avdelning var tvungen att stänga under två veckor för att det inte fanns sjuksköterskor som kunde jobba. Detta är en avdelning med riksvård dvs; blev ditt barn sjuk med en sjukdom som den avdelning hade fick du inte rätt vårdavdelning och blev då omhändertagen av annan personal som inte är vana med dessa svårt sjuka patienter. /Sjuksköterska, barnvårdavdelning
221. Äldre patient inkommer med ambulans, hittad hemma, sannolikt fallit och blivit liggande en längre tid. Hen är nedkyld och har dåliga värden, sannolikt blodförgiftning. Stabiliseras på akutrummet, beslutas om att avstå högre vårdnivå. Fullt på hela sjukhuset, får vänta på vårdplats. Försämras ytterligare på akuten och avlider bakom ett skynke mitt i kaoset på akuten. Ovärdig vård i livets slutskede. /Läkare, akuten
222. På avdelningen jag jobbar hade vi väldigt många virriga och omvårdnadskrävande patienter. Vi har redan blivit påverkade av neddragningar då vi nattetid är färre än vi brukat vara. Sist jag jobbade hade vi en väldigt förvirrad patient som egentligen skulle behövt kontinuerlig tillsyn men det fanns ej. Vi tittade till hen så ofta vi kunde hela natten. När vi var inne hos en annan patient för att göra omvårdnad hör vi en duns. Vi skyndar dit för att hitta patienten på golvet då hen för egen maskin tagit sig ur sin säng och ramlat ner i golvet. /Undersköterska, vårdavdelning
223. Patient med en nydiagnostiserad mycket ovanlig sjukdom som snabbt försämras och blir livshotande. Är i behov av vård på en avdelning där det finns en vana vid denna sällsynta sjukdom. Avdelningen har bara hälften av ordinarie antal vårdplatser öppna pga personalbrist, och det är väntelista för att få läggas in. Patienten dör på väntelistan. /Läkare, vårdavdelning
224. Äldre patient med sjukdom som medför svår smärta om den inte behandlas korrekt. Patienten får ett skov i sjukdomen och ringer sin vårdcentral för att boka tid. Får vänta sex veckor på tiden, under vilka patienten har konstant smärta. Två dagar efter att patienten väl träffat läkare och fått en utökad behandling var hen smärtfri. /Läkare, vårdcentral.
225. Koordinatorn från akuten ringer och vill lägga upp en patient med buksmärtor relaterat till cancer. ”Nej tyvärr, vi kan inte ta emot en till patient, vi har redan tre överbeläggningar”. ”Men ni har två lediga rum”. “Rum finns det gott om men om patienten är i behov av läkemedel och omvårdnad så finns det ingen som hinner ge det”. /Sjuksköterska, vårdavdelning
226. Intensivvårdspatienterna började bli fler och fler. Vi som allmänsjuksköterskor på en avdelning för vård efter operation (postop) påtalade gång på gång att vi har inte den kompetensen som krävs för att ta hand om intensivvårdspatienter. Vi alla på postop är inte specialistutbildade. Vi hade ett arbetsplatsmöte med tre av avdelningens ledningspositioner och förklarade att det här är oacceptabelt och inte patientsäkert och la också fram förslag på lösningar. Vi fick bl.a. höra att vi måste vara lojala mot Intensivvårdsavdelningen och hjälpa dem när de har fullt. Men var är lojaliteten mot patienterna som inte får rätt vård? /Sjuksköterska, vårdavdelning
227. Medelålders patient med blandmissbruk, hade hittats utomhus medvetandessänkt. Inkom med ambulans och lades på brits ute i korridoren. Majoriteten av vårdpersonal stod upptagna på larm inne på akutrum. Det tar 1,5-2h innan patienten blir påhittad av sköterska som noterar att patienten ligger medvetslös i sängen med en mycket låg syresättning. Kall och ligger med blöta kläder. Man drar larm och patienten stabiliseras någorlunda. Är uppenbarligen intensivvårdskrävande men får inte plats på rätt vårdavdelning förrän 2,5h efter larmet drogs, pga vårdplatsbrist, utan får ligga kvar på akuten. Detta låste både mig som doktor och en sköterska ytterligare tid, och ingen av oss kunde fortsätta att ta hand om fler sjuka patienter då denna var kritiskt sjuk och krävde extra övervak och tillsyn. /Läkare, akuten
228. Patient i yngre medelåldern med gravt alkoholmissbruk inkommer med ambulans efter att ha ramlat och slagit i huvudet i onyktert tillstånd. Initialt medvetslös och kräks flera gånger i timmen. Läggs blodig ute i korridoren med lite bandage runt skalp och ansikte. Hen ser förfärlig ut med alla blödande sår. Ingen tillsyn eller kontroller utförs av de, alldeles för få, sjuksköterskor som står låsta med alla andra sjuka patienter på akuten. 2h efter ankomst till akuten hittas patienten medvetandesänkt. Man lyckas väcka patienten efter en stund och ta kontroller som är stabila. Det tar ytterligare 3h för personalen att ta adekvata blodprover, ge läkemedel och ta alkometer som då, efter 5h på akuten som hela tiden högt prioriterad patient, blåser nästan 3 promille. Patienten får en skiktröntgen (DT) av hjärnan som lyckligtvis var normal och kunde därefter (efter ytterligare mycket lång tid på akuten) få en vårdplats för observation av hjärnskakning. Inget av ovanstående är vårdpersonalens fel. Vi går på knäna. Det är alldeles för FÅ personal på plats/pass. Varje dag blir jag som läkare påmind om hur minst sagt patientfarlig akuten är, med nuvarande sköterskebrist, kompetensbrist (då många av kollegorna dessutom är nyexaminerade och inte har tillräcklig erfarenhet att stå på akuten relativt självständigt) samt vårdplatsbrist - som i sin tur blockerar vårdförloppet och leder till ännu fler patienter på akuten och ännu fler patienter/sjuksköterska och läkare = mindre produktivitet och mycket mer opåtittade, potentiellt kritiskt sjuka patienter. /Läkare, akuten
229. När man kommer till ett pass på akutmottagningen och dagen börjar med att man får så många patienter överrapporterade från nattjouren i väntan på vårdplatser att man under hela sitt arbetspass inte hinner träffa en enda ny patient. /Läkare, akuten
230. När blindtarmen spricker hos en patient som ligger i en korridor på akutmottagningen och i timmar har väntat på vårdplats. /Läkare, akuten
231. Är koordinator/sjuksköterska. Vi rings till en patient med behov av intensivvård men vi har inga platser och ”än så länge sitter hen inte i sjön”. Jag vårdar patienten på avdelningen (alltså springer emellan en intensivvårdsavdelning och nämnda patient) och koordinerar en intensivvårdsavdelning samtidigt. Patienten hanteras dessutom av sin ordinarie sjuksköterska på avdelningen men hen har 7 patienter till att ta hand om. Ingen patient får någon särskilt bra vård. Tillslut kroknar sagda patient fullständigt och får akut läggas i respirator och undkommer döden med en hårsmån. Medan patienten ventileras för hand dividerar vi om vart vi nu ska lägga patienten eftersom vi fortfarande inte har någon plats. /Sjuksköterska, vårdavdelning
232. Går ner på akuten för att hämta en patient till intensivvårdsavdelningen. Finner en annan patient i ett betydligt sämre skick, minuter från ett hjärtstopp. Patienten är inte övervakad för det fanns inga övervakningsplatser kvar på akuten. Får ta med mig den nyfunna patienten till intensivvårdsavdelningen och lägga den andra (även denne med intensivvårdsbehov!) på vanlig avdelning. Under dygnet försämras den patienten än mer och vi får rodda med flyttar inom regionen för att ordna plats. Det är inte så att man har patienter på lut man kan skriva ut från intensiven utan vi får bara se vem som är minst sämst. /Sjuksköterska, vårdavdelning
233. Helt enkelt en konstant daglig prioritering av patienter på intensivvårdsavdelningen. Det handlar aldrig om vem som behöver oss utan vem av patienterna som mest troligt kan överleva utan oss. /Sjuksköterska, vårdavdelning
234. Försöker behålla patienter så länge som möjligt på akuten innan vi tar upp dom till intensivvårdsavdelningen för att se om dom kanske vänder och slutligen klarar sig utan oss. Alltså "semi"-intensivvård på en fullständigt oförmögen akutmottagning. /Sjuksköterska, vårdavdelning
235. En äldre patient som under förmiddagen vårdats på akutmottagningen för andningsbesvär och feber, blivit utskriven vid lunchtid med diagnosen lunginflammation. Efter två timmar återigen rosslig andning och feber. Enligt uppgift låg syremättnad i blodet och temperatur 38,5. Ambulans larmas efter ytterligare två timmar, då kraftigt andningspåverkad, blå i huden och mycket ångestladdad relaterat till andnöden. Erhåller omedelbar behandling. På akutmottagning förklaras situationen bero på vårdplatsbristen (läs brist på personal). /Sjuksköterska, ambulans
236. En patient som söker akuten, främst pga ensamhetskänlsa men även viss påverkan på andningen. Där stabil och man hittar inget avvikande. P.g.a. högtid önskar patienten få stanna, och man låter hen ligga på en brits på akuten över natten. Kaos på akuten och inte en enda vårdplats. All personal på hela sjukhuset är fullt upptagna. Patienten får således inte sina vanliga läkemedel. På morgonkvisten när man försöker väcka patienten är hen mycket andningspåverkad, ej väckbar. Jag tillkallas som läkare från intensivvården. Vid bedömning är patienten medvetslös. Blodprover visar mycket höga halter av koldioxid, som vid grav andningssvikt. Larm dras, men patienten går in i ett hjärtstopp som inte går att vända. /Läkare, akuten
237. Ofta, mycket mer än sällan, får vi i ambulanssjukvården vittna om patienter som skrivs ut för tidigt. Vi träffar de hjälplösa i hemmet, på boendet eller på gatan. Vi säger att vi reklamerar patienten. Det är främst den äldre populationen som är drabbad. /Sjuksköterska, ambulans
238. En patient med diabetes typ I kom in med kräkningar. Hen hade normala prover och kontroller vid inkomst. Fick vänta 8 timmar på att träffa läkare, vid det laget hade patienten utvecklat en allvarlig syra-bas-rubbning och fick läggas in på intensivvårdsavdelningen. /Läkare, akuten
239. Jag jobbar kväll på akuten och tittar på en patient vid 20-tiden som har en misstänkt blodförgiftning. Jag ordinerar antibiotika, dropp och önskar plats på vårdavdelning. När jag kommer tillbaka morgonen därpå är patienten kvar på akuten p.g.a. vårdplatsbrist på sjukhuset. Personalen på akuten har missat att ge patienten antibiotika och hen är försämrad. Tas till intensivvårdsavdelning där hen utvecklar septisk chock (grav blodförgiftning) men överlever. /Läkare, akuten
240. Ambulansbesättning får larm en fredagseftermiddag klockan 16:00. En förstföderska och hennes make befinner sig på förlossningen på ett Stockholmssjukhus. Paret talar ingen svenska, knappt någon engelska. Mycket hög belastning på samtliga förlossningar i hela Stockholms län. Det finns inga vårdplatser och det är redan överbeläggningar. Enligt rapporterande barnmorska kan barnet komma i princip närsomhelst. Enligt utlarmning ska patienten till Västerås för vidare vård. Vid ambulanspersonalens ankomst till förlossningen i Stockholm har nu även Västerås informerat om att det är fullt, de kan ej längre ta emot patienten. Lösningen blir att transportera patienten med ambulans, prioritet ett, till Nyköping trots kraftig trafikstockning i hela Stockholm pga. tidigare stor trafikolycka och rusningstrafik. Ingen tolk hann tillgås för att kunna informera patienten om vårdplan. /Sjuksköterska, vårdavdelning
241. Ung patient med långvarigt självskadebeteende inkommer efter suicidförsök. Är hjälpsökande och bedöms som i behov av stabiliserande inläggning, men det finns inga psykiatriplatser att tillgå på huset eller på närliggande kliniker. Får således släppas hem igen med snar uppföljning via mobila enheten. Återkommer medvetslös 48 timmar senare efter ett nytt, betydligt allvarligare suicidförsök. Patienten överlevde, den gången.. men hur pass patientsäkert kan man kalla det? /Läkare, akuten
242. Patient skickas upp från akuten där det bedömts att patienten inte har lång tid kvar. Alla enkelsalar är fulla. Patienten avlider i ett duschrum då det endast finns plats i flersal. /Sjuksköterska, vårdavdelning
243. Patient som via akutsjukhus fick nackkrage pga nackfraktur. Skickades hem med dåligt sittande krage, utan information gällande restriktioner och utan tillräcklig hjälp av hemsjukvård och hemtjänst. Åter till akuten och sedan vidare till rehabavdelning och fick där hjälp med kragen och hjälp att ansöka tillräckliga hemtjänstinsatser. Skickas åter till akutsjukhus för kontrollröntgen och återbesök hos ortoped inför hemgång. Röntgen visar försämrat frakturläge men patienten missas att skickas till ortoped efter röntgen och hänvisas därmed till att komma på återbesök hos ortoped om 2-4 veckor för ny bedömning. /Fysioterapeut, akuten
244. En patient med immundämpande behandling på grund av en blodsjukdom vårdades för en misstänkt blodförgiftning på akutvårdsavdelningen. Patienten blev plötsligt sämre och sviktade i blodtrycket. Vi gav vätska men insåg att det inte fungerade ganska fort, patienten behövde komma till intensivvården. Dessa kontaktades men det fanns ingen plats. Patienten hade tur som överlevde, vi behövde ge totalt 6 liter vätska (jämförelsevis är det ungefär lika mycket som blodvolymen) och behandla hen som en intensivvårdspatient trots att vi inte hade kompetens för det. /Läkare, vårdavdelning
245. Jobbade på akuten och skulle precis gå hem men fick ett larm på sökaren och de 2 läkarna som skulle jobba natt var upptagna med dåliga patienter så jag fick ta larmet trots att jag hade slutat. Patienten som kom in hade lungcancer i botten och hade under dagen blivit akut sämre i sin andning. Patienten fick syrgas och blev något bättre och vi gick iväg på en lungröntgen. Lungröntgen visade att personen hade vätska i lungsäcken. Jag behövde rapportera över patienten till natten för jag hade stannat över en och en halv timme. Såg senare att man hade beslutat om att inte behandla patienten vidare utan bytt till en palliativ inriktning. Det som var tråkigt var att det inte fanns några vårdplatser på huset så patienten dog några timmar senare bakom ett draperi på akuten. /Läkare, akuten
246. På intensivvårdsavdelningen där jag jobbar flyttas patienter ofta pga platsbrist. Jag har vid flertalet tillfällen de senaste 3 åren sett patienter flyttas runt mellan alla intensivvårdsavdelningar i Stockholm innan de kommer tillbaka till oss, det kallas cyniskt för en ”Homerun”. /Läkare, vårdavdelning
247. Jag jobbar nattpass. Patient på akutvårdsavdelning väntade plats på äldrevården. Personen blev plötsligt försämrad i en blodförgiftning och hamnade på intensivvårdsavdelning. Går ett pass som vårdplatskoordinator 2 veckor senare, får samtal från annat sjukhus om att patienten nu inte behöver intensivvård och ska flyttas tillbaka till akutvårdsavdelning. Patienten har under dessa 2 veckor flyttats runt till alla intensivvårdsavdelningar på Stockholms sjukhus utom en, flyttarna har skett pga platsbrist. Hinner vara något dygn på akutvårdsavdelning innan hen är tillbaka på intensivvårdsavdelning. Oklart hur det gick sen. /Sjuksköterska, vårdavdelning
248. En vanlig måndagkväll. Fullt på akuten. Många sjuka patienter som väntar på att träffa läkare. De sjukaste "röda" kommer in på larm och får träffa sjukvårdspersonal i akutrummet. De som är sjuka men inte uppfyller larm kriterier blir "orangea" och ska träffa läkare snabbt. Det var många orangea patienter. Jag och min kollega, som hade ansvar för ca 20 patienter var, slet som djur. Min kollega var ansvarig för en patient som var riktigt dålig. Då patienten låg bredvid en av mina patienter pratade vi flera gånger under kvällen, vi fick god kontakt. Hen ville hälsa sin partner att hen älskade denne - om hen skulle dö idag. "Inte ska du dö idag" sa jag. Jag uppmärksammade min kollega flera ggr om patienten, som måste träffa läkare snarast. Men det var för många orangea patienter, och det inkom larmpatienter som stoppade upp flödet ytterligare. En desperat situation. Jag kände mig maktlös, frustrerad och sorgsen över att vara mitt uppe i patienternas lidande. Tillslut drog jag internlarm då ingen läkare kom. Patienten fick hjärtstillestånd strax efter och avled. Jag hälsade patientens partner att hen älskade denne. Det här får inte hända. Det här är inte patientsäkert! /Sjuksköterska, akuten
249. Att få ett rum på en akutmottagning tycker många känns bra. Jag håller inte med. Idag när det är så många patienter på väldigt lite personal är det snarare farligt. En patient dog nästan av blodförgiftning ensam på sitt rum för att vi inte hade haft tid att titta till hen. Då var vi ett erfaret team. Då patienten inkom till akuten mådde hen bra och var stabil. Personen överlevde. Men det var på håret. Patienter ligger 12 timmar och väntar på att träffa läkare. Ibland över 24 h i väntan på vårdplats. Det är oftast äldre, ensamma och sköra patienter. Och patientsäkerheten är inte hotad... /Sjuksköterska, akuten
250. Har under flera år inom akutsjukvården bevittnat otaliga händelser som orsakats av plats och personalbrist. Arbetat på kardiologavdelning (hjärtavdelning) med 2 sjuksköterskor nattetid på ca 20 patienter, blir 1 riktigt dålig/får hjärtstopp är resterande utan uppsikt. Varit med om patientbyten med intensivvården till akuten för att den "mest" sjuka patienten ska få vara på intensivvårdavdelning, även sånna byten till avdelning. Intensivvårdsmässiga patienter som vårdats i dagar på vanlig avdelning pga platsbrist. Alltifrån 10-40 patienter som väntar på avdelningsplats på akuten när man kommer på morgonen, då har varenda avdelning på hela sjukhuset redan 3 eller fler överbeläggningar. Patienter som skickas till operation från akuten utan att ha fått vårdplats och sen kommer tillbaka till akuten för postoperativ vård. Ja, hur tokiga saker som helst, och avvikelser skrivs till ingen nytta. /Sjuksköterska, vårdavdelning
251. En morgon när jag kom till vårdavdelningen blev jag direkt uppmärksammad på en ny patient med akut andningssvikt. Hen var ganska frisk sedan tidigare men hade råkat ut för en olycka och vårdats på intensivvårdsavdelning i över en månad. Hen hade flera gånger tvingats flytta mellan olika intensivvårdsavdelningar i Stockholm pga platsbrist. Hen hade inte blivit bättre senaste dagarna utan var ungefär lika instabil och dålig som hen varit sedan flera veckor. Nu hade det åter blivit akut platsbrist på intensivvården och patienten hade under natten flyttats från en intensivvårdsavdelning på ett annat Stockholmssjukhus till vanlig vårdavdelning. Avdelningens enda nattsjuksköterska hade inte hunnit övervaka den nya patienten i tillräcklig utsträckning och hen hade nu, förutom att hen hade svårt med andningen, varit förvirrad och orolig och under natten dragit ut alla sina infarter inklusive en central infart på halsen (CVK). Flera organ hade slutat fungera, inklusive blodets koagulationsförmåga. Det blödde stilla både från urinvägar, övre luftvägar och från insticksstället på halsen. Intensivvårdsjouren kallades till avdelningen och patienten flyttades direkt till vår lokala intensivvårdsavdelning. Där fick man inte stopp på blödningen från halsen med tryck utan man blev tillslut tvungen att operera. /Läkare, vårdavdelning
252. Det finns evidens för att närvaro och stöd hos en kvinna med värkar ökar chansen för en normal vaginal förlossning. Vi ansvarar ofta för mer än en kvinna. Lösningen blir att istället erbjuda kvinnan bedövning med epidural och att koppla en elektrod i huden på barnets huvud för att registrera barnets hjärtljud - dessa går då att se på en skärm utanför rummet. Så vanligt, att det blivit det nya normala. /Barnmorska, förlossningen
253. Person som kommer in på larm med ambulans efter ett självmordsförsök. Patienten godtar vård och behöver inte tvångsinläggas. Patienten väntar plats på vårdavdelning och ska bedömas av en psykiatriker nästkommande dag. Det är fullständigt kaos på akuten. Det är akutlarm hela tiden. Korridoren är som ett tetris. Timmarna går i väntan på att patienten ska få en vårdplats. Ansvarig sjuksköterska hinner inte sitta hos patienten, då hen måste ta emot nya patienter med sin läkare. Alla försöker hjälpas åt med tillsyn av patienten som tyst och stilla väntar timmar efter timmar. När patienten äntligen ska få åka upp till avdelningen så hittar ingen patienten. Alla börja leta. Då kommer nästa larm in med pågående hjärtlungräddning. Det var patienten som alla letade efter som nu tyvärr lyckades genomföra ett nytt suicidförsök.... Patientsäkerheten är hotad och har varit länge!!! /Sjuksköterska, akuten
254. Patienter opereras dygnet runt för att hinna ikapp med alla patienter i behov av akuta operationer. Det finns starkt stöd att inte operera nattetid om det inte är livshotande men här står man fram till småtimmarna och opererar på alla möjliga indikationer för att hålla undan på akutlistan. /Läkare, vårdavdelning
255. Min upplevelse är att det utförs fler undersökningar från akuten då alla patienter som ska läggas in behöver en tydlig diagnos. Inläggning för observation, smärtlindring och omvårdnad är betydligt svårare att få till. /Läkare, akuten
256. Varje morgon på avdelningen rapporteras hur många patienter som står på väntelista för att komma upp från akuten. Enligt personalen har sjukhuset börjat föra statistik på patienter som väntat så länge på akuten att de till slut skrivits ut därifrån och aldrig kom fram till den avdelningen de var tänkta att vårdas på. /Läkare, vårdavdelning
257. Äldre patient med misstänkt allvarlig sjukdom och tilltagande trötthet. Inlagd under pågående utredning, inte fått svar på alla undersökningar eller hunnit få igång hemtjänst. Tvingas skriva hem patienten pga många patienter som behövde vårdplatsen. Anhörig får ta fullt ansvar för omvårdnad då hemtjänst dröjer ytterligare några dagar. Provsvar kommer senare samma dag och jag måste ringa och lämna besked per telefon om allvarlig sjukdom som hittats. Två dagar senare ser jag att patienten är inne på akuten igen pga ohållbar hemsituation och nedsatt allmäntillstånd... /Läkare, vårdavdelning
258. Då intesivvårdsavdelningen är under extrem press (och har stängda platser pga personalbrist), tvingas min avdelning avlasta och behålla/ta över patienter som egentligen behöver vårdas på högre vårdnivå. Det händer ofta och skapar problem på avdelningen då man redan har 6-9 andra patienter vardera, som inte alltid är stabila. Vid ett tillfälle ordinerades behandling från intensivvården, som bör utföras under uppsikt. Medan jag är uppbunden hos denna enskilda patient, får en annan patient hjärtstopp på toaletten. Eftersom det är kväll så är nu all personal upptagna med 2 patienter på en avdelning med 26 patienter. Övrigt arbete och de andra patienternas behov kunde ej tillgogses på över en timme. Detta på en avdelning med stort omvårdnadsbehov och i övrigt krassliga patienter. /Läkare, vårdavdelning
259. Patienter kommer upp till avdelning från akuten, blöta och smutsiga i sina egna kroppsvätskor, har ej fått mat eller dryck på 12-14h, då akutens personal ej har tid. Detta händer dagligen. Tänk om det var din mamma, pappa, farbror eller syster. Är det värdigt? Om en patient redan är sjuk, vilka konsekvenser leder dessa basala brister till? Många. /Sjuksköterska, vårdavdelning
260. Hade hand om en alzheimerssjuk patient som kom in för urinstopp, förhöjt njurvärde och låga blodsalter. Behövde läggas in. Patienten är inte orienterad. Reser sig upp och vandrar runt på akuten titt som tätt. Det är mycket hög arbetsbelastning på akuten och vår personal hinner inte se till patienten. Försöker få in patienten så fort det går till en avdelning. Det finns inga platser på sjukhuset. Ringer runt till alla geriatriska enheter som har platser i Stockholm. Bakjourerna säger nej med hänvisning till patientens vandringsbeteende. Det finns sen tidigare beskrivet i journalerna vilket de ser. De säger att de inte har personal nog att ta hand om patienten. Förklarar att vår personal har ännu sämre förutsättningar. Plötsligt är patienten borta. Någon timme senare går jag på ett larm. Visar sig att man hittat patienten nedkyld i en snödriva. Hen somnar snart och håller sig lugn hela natten. Det hade kunnat sluta värre. /Läkare, akuten
261. Arbetade helg. Ensam sjuksköterska tillsammans med 2 undersköterskor. När vi börjar arbetspasset har vi 12 patienter, när max antalet egentligen ska vara 8 och 1 överbeläggning. Detta på grund av hur bemanningen ser ut. Av dessa 12 patienter är 2 palliativa, och 10 kräver 2 personer vid omvårdnad. När kvällspersonalen kommer finns det fortfarande patienter som inte har hunnit fått alla sina mediciner eller fått hjälp med sin morgonhygien. Innan jag går hem konstateras också att en av de palliativa patienterna har gått bort, och detta helt ensam. Hemskt att en patient ska behöva gå bort ensam för att det inte kan sättas in extra personal. Hemskt. /Sjuksköterska, vårdavdelning
262. Nattjour på hjärtakuten. Vi är två läkare som jobbar och när vi går på passet är det 25 patienter som inte träffat läkare, under hela natten är det konstant patientinflöde med ibland tillkomst av fyra nya patienter per kvart. Redan när vi går på passet så finns inga vårdplatser på avdelning eller intensivvården. Flera patienter har redan väntat 12 h på läkare. Omvårdnad, mat, utdelning av patienters ordinarie läkemedel etc har fått bortprioriteras p.g.a. larm och många dåliga patienter som måste ha snar läkarbedömning. Efter passet har varken jag eller kollegan ätit under hela 12 h-passet och man undrar hur bra alla bedömningar blev under de förursättningarna. Gamla patienter som man vill prioritera har legat på en hård brits hela natten om de haft turen att få en brits. Patienter som behöver hjärtövervakning har varit utan p.g.a endast ett fåtal sådana platser som behövt prioriteras till de allra sjukaste. Vi har skickat hem patienter som kanske behövt läggas in egentligen, och många potentiellt sjuka har avvikit p.g.a. orimliga väntetider. EKG ska bedömas direkt men ibland har de varit opåtittade i minst en timme p.g.a. larm, akut svårt sjuka patienter och för att man varit upptagen med patienter. /Läkare, akuten
263. En nyfödd, bara några dagar gammal och utskriven välmående från BB. Kommer till barnakuten pga hög feber, påverkan på andning och allmäntillstånd. Barnläkare tillsammans med intensivvårdsläkare konstaterar blodförgiftning och att barnet utöver behandling behöver noggrann övervakning. Samtliga övervakningsplatser i Stockholm är dessvärre fulla. Liksom barnintensivvårdsplatser. Liksom intensivvårdsplatser. Frågan ställs till neo men även de har fullt, i hela Stockholm. Det föreslogs att barnet kunde vårdas i Uppsala istället. Men teamet som transporterar allvarligt sjuka barn (PETS) var upptagna, så ingen transport var möjlig. Familjen fick spendera större delen av natten i akutrummet, där barnet kunde fortsätta vara övervakad, men förstås blockera för andra sjuka barn som kommer in akut. Mot småtimmarna hamnade barnet ändock på en vanlig vårdplats, utan övervakning. På morgonkvisten går larmet, barnet är blått och slappt. Återhämtar sig, men så otryggt för barn, föräldrar och vårdpersonal. /Läkare, barnakuten
264. Bedömer en äldre patient på akuten. Hen har ont i magen, klar retning av bukhinnan vilket tyder på allvarlig diagnos, påverkat allmäntillstånd, feber, förhöjda infektionsprover. En solklar inläggning. Jag önskar plats och beställer en röntgenundersökning. Ordinerar intravenös vätska och intravenös antibiotika. Timmarna går, patienten ligger kvar på akuten. Röntgen visar fri gas som tecken på hål i mag- och tarmkanalen. Patienten ligger fortfarande på akuten. Nu ringer vårdplatskoordinatorn, hen undrar om jag verkligen behöver lägga in patienten? Det finns nämligen bara 1 överbeläggningsplats kvar på hela sjukhuset och klockan är endast 22:10. Vårdplatskoordinatorn vill att jag ska överväga annan bedömning, ompröva min bedömning pga vårdplatsbristen. Jag vägrar såklart. Men det här händer varje dag på akutmottagningar runt om i landet. Man blir ombedd att ompröva medicinska beslut pga vårdplatsbrist. Det är ett hot mot patientsäkerheten. Att påstå något annat är att ljuga allmänheten rakt i ansiktet. Det är deras mormor/morfar/mamma/pappa som politikerna spelar roulett med. /Läkare, akuten
265. Jag jobbade kväll+natt på barnakuten under värsta infektionshögsäsongen. 18-timmarspass pga personalbrist. 60 patienter stod i kö för att få skriva in sig, dvs de satt i väntrummet med en nummerlapp i handen. Utöver det var akuten full med barn som redan blivit inskrivna och väntade på läkarbedömning. Bemanningen till natten bestod av 2 st underläkare och 2 specialistläkare. Medan sjuksköterskorna i triagen/förstabedömningen (3st) slet med att hinna bedöma de väntande barnen så snabbt som möjligt gick jag i egenskap av ledningssjuksköterska då och då ett varv i väntrummet och försökte skilja ut om något av de väntande barnen var kritiskt sjuka. Jag skulle dock även prioritera och fördela de inskrivna patienterna, stötta ovana kollegor, svara i larmtelefonen, svara på otaliga frågor från arga anhöriga samt svara på alla inkommande telefonsamtal. När en av de sista av patienterna hade blivit bedömd prioriterades den röd, dvs ska träffa en läkare omedelbart. Barnet hade väntat i 2,5h på bedömning av sjuksköterska. Hen var gravt intorkad av en magvirusinfektion och saltbalansen rubbad. Pga platsbrist på barnintensivvårdsavdelningen stod vi fast med barnet i flera timmar på akutrummet. Detta var några år sedan nu. Patientsäkerheten var gravt hotad redan då. /Sjuksköterska, barnakuten
266. Pga platsbrist på en avdelning för avancerad vård kickar en trepatientsflyttkarusell igång mitt i natten. Två av patienterna behöver ”bara” byta avdelning inom sjukhuset . Den sista patienten i kedjan väcks och skickas helt oförberedd, mitt i natten, till vårdform _utanför_ sjukhuset för att avdelningen behöver bereda plats åt en av de andra patienterna. Är detta medmänskligt och värdigt 2019? /Undersköterska, vårdavdelning
267. När barnintensivvården är full skickas väldigt sjuka och barn som behöver övervakning till vårdavdelningen. På den vårdavdelning där jag jobbar har vi även fyra övervakningsplatser, om personalläget tillåter. Dessa platser är även de ständigt tryck på. När de sjuka och övervakskrävande barnen varken får plats på intensivvården eller på dessa platserna hamnar de på egna rum och föräldrarna/anhöriga blir "ansvariga" att ha koll på övervakningen och larma oss om de upptäcker något avvikande. Hur ska en förälder/ anhörig kunna bära den tyngden? Hur ska de veta vad om är första tecknen på eventuell försämring? Hur ska de psykiskt räcka till för sina barn eller sig själva? Hur ska vården kunna räcka till för dessa barn och deras föräldrar? Man jobbar med en ångest hela tiden och man tvingas motivera eller försvara en vård som är helt absurd för att lugna barn och föräldrar i stunden. /Sjuksköterska, barnvårdavdelning
268. Patient i relativt ung ålder med nydiagnostiserad livshotande cancer. Det fanns en behandling som ansvarig läkare hoppades skulle kunna ha effekt, men denna behandling kunde bara ges på en viss avdelning på annat sjukhus. Man fick vänta så länge på att en vårdplats skulle bli ledig att patienten hann bli för dålig för att kunna få behandlingen. Under sina sista dagar fick patienten, och dess familj, gå med vetskapen om att det fanns en behandling som hade kunnat prövas och som kanske hade hjälpt men som hen inte fick chansen till på grund av vårdplatsbrist. /Läkare, vårdavdelning
269. Patient som är nedsövd på intensivvårdsavdelning ligger i sin egen avföring i över en timma pga att ingen personal finns tillgänglig att kunna ta bort det. /Undersköterska, vårdavdelning
270. Ett prehospitalt perspektiv. Jag, ambulanssjuksköterska, lämnar en äldre patient på en av Stockholms akutmottagningar, det är förmiddag. Ungefär 35 patienter väntar på att läggas in. Det är så klart fullt på avdelningarna, säkert flera överbeläggningar på många avdelningar. Patienterna ligger på britsar. Jag mår dåligt över tanken på länge de har väntat, och hur länge till de kommer vänta.....Vad ska jag säga till min patient som med all säkerhet kommer läggas in...? Jag känner skam, förtvivlan och ilska. Därtill förväntas personalen på akuten vårda dessa människor på bästa möjliga sätt, i korridorer, samtidigt som de tar hand om alla nya patienter ... God fortsättning 2020... Är patientsäkerheten hotad? Självklart! /Sjuksköterska, ambulans
271. Jag bevittnar gång på gång hur vi måste flytta intensivvårdspatienter till vårdavdelning innan de egentligen är klara på intensiven eftersom platsen behövs till en annan svårt sjuk patient. Att ligga på en vårdavdelning, där du kanske är ensam på en sal och personalen har 8 patienter till att ta hand om, trots att du är i behov av ständig övervakning rimmar inte med patientsäkerhet. Samtidigt som detta sker har vi stängt intensivvårdsplatser pga brist på intensivvårdssjuksköterskor, en brist som uppstått pga dåliga arbetsvillkor där arbetsgivaren slitit ut personalen så de sagt upp sig, och nu gör man det igen. Om platserna hade kunnat hållas öppna så hade patienterna inte behövt flytta för tidigt och kunnat få den vård de behöver. /Sjuksköterska, vårdavdelning
272.När ett barn drabbas av cancer drabbas hela familjen, det blir en total chock. Det är mycket man som förälder måste lära sig för att klara av att vårda sitt barn. För vi lägger ett väldigt stort ansvar på föräldrarna. I stora delar av landet är barnet inskriven en månad på avdelningen, de har sin plats men behöver inte sova på sjukhuset om barnet mår bra. På så vis säkrar man att familjen blir trygga och hinner ta in all information de behöver. I Stockholm blir de flesta utskrivna inom en vecka (såvida barnet inte kräver intravenös vård). Om de går hem på permission så har de det senaste året blivit så att de kan förlora sin plats. De kan alltså inte ens få prova att gå hem för då måste avdelningen belägga platsen med tex ett barn med blindtarmsinflammation. Det är allt annat än tryggt! /Sjuksköterska, barnvårdavdelning
273. Vi har oerhört låg bemanning nattetid och så fort någon patient behöver mer tillsyn (t ex i samband med akut förvirring) så blir det mindre fokus på övriga patienter. Denna natt var, som så ofta, flera av våra äldre och sköra patienter förvirrade som en följd av sin akuta sjukdom. Då nästan all personal var upptagna med att lugna och trösta en särskilt orolig patient valde en annan förvirrad och vinglig patienten att lämna sin säng och varandra i korridoren på egen hand. Det dröjde inte länge förrän denna patient föll handlöst och slog sig allvarligt i både huvud och höft. Önskar jag kunde säga att detta är ovanligt, men tyvärr inte. Sanningen är att detta sker många gånger per år på vår avdelning. /Läkare, vårdavdelning
274. En mycket gammal och skör patient inkom till akuten, man insåg snabbt att hen drabbats av en allvarlig infektion och behövde läggas in på sjukhuset för behandling. Pga personalbrist var stor del av sjukhusets vårdplatser stängda och denna kväll fanns inga platser överhuvudtaget kvar. Utöver att patienten fick sämre vård än den annars hade fått på vårdavdelningen var det med en klump av skam i magen jag fick titta till patienten vid upprepade tillfällen under mitt pass och varje gång säga "oroa dig inte, det är snart din tur att få komma upp till avdelningen". Timmarna gick och denna sköra patient fick ligga nästan ett helt dygn på en hård brist i korridoren på akuten. Hen hade inga anhöriga utan låg helt ensam. /Läkare, akuten
275. Sagt av narkosläkare -”vi måste försöka så långt som som möjligt att inte intubera patienten (föra ner en slang i halsen för att kunna hjälpa patienten andas och behandla i respirator), det finns inga platser på intensiven”. /Sjuksköterska, akuten
276. Under 2019 när jag jobbade på akuten hade jag en multisjuk patient som kom in med blodförgiftning, det vill säga en mycket allvarlig infektion. Det fanns ingen plats på hela huset att lägga in hen. Hen fick ligga kvar på akuten och få antbiotika där, men det fanns varken antibiotika eller rutiner för detta och våra sjuksköterskor fick gå iväg till avdelning och hämta antibiotika. Kontroller osv som ska göras enligt rutin missades under natten eftersom personal på akuten hade fullt upp med inkommande patienter. /Läkare, akuten
277. En patient i behov av vak dygnet runt. På grund av personalbrist (och kostnader) har patienten endast extra vakande personal (vak) vissa dagar och vissa tider. Imorse föll patienten för fjärde gången på två dagar. Inget vak hade kommit när jag gick för dagen vid 15.30. Jag antar att femte och sjätte fallet kommer under eftermiddagen, kvällen eller natten. /Sjuksköterska, vårdavdelning
278. En kvinna har precis fött sitt barn. Istället för att få ligga kvar i lugn och ro och bekanta sig med sin nya lilla familjemedlem, skyndas hon upp i gynläge för att alla kontroller ska bli klara. Hon sätts sedan i en rullstol med sin bebis och körs iväg till ett mottagningsrum, alla förlossningsrum i hela Stockholm är nämligen fulla och fler kvinnor står på tur. Vi skyndar oss att städa rummet och när vi kört ut städvagnen tar det bara 5 sekunder innan nästa patient körs in, det finns inga marginaler. Det gör ont i mig när jag möter mammans oroliga blick, det är inte såhär det ska vara. Tyvärr är hon inte ensam. /Undersköterska, vårdavdelning
279. Jobbar natt med en kollega och en undersköterska. Avdelningen har 24 vårdplatser och är denna natt fullbelagd. Av dessa patienter är 8 st sängbundna med stort omvårdnadsbehov, 4 st förvirrade äldre och 4 st är kirurgiska och ortopediska patienter som lagts på medicin på grund av platsbrist. Under natten tillkommer 2 patienter på överbeläggningsplats, också de med stort vårdbehov. Under natten inträffar en rad incidenter med patienterna och vid ett tillfälle står vi upptagna alla tre på två patientsalar utan att kunna lämna. När det då ringer inne på en annan sal dröjer det 20 minuter innan jag kan svara på ringningen. När jag kommer in på salen hittar jag två nedkissade patienter på golvet som båda har brutit höften i sina försök att nå toaletten. Ingen av dem ville kissa i sängen utan när det dröjde innan personal kom för att hjälpa dem försökte de gå själva. /Sjuksköterska, vårdavdelning
280. Idag jobbade jag dag vilket innebär att jag ska ronda alla patienter med ansvarig läkare. Nu under jultider har man många patienter som pga sin diagnos borde ligga på andra avdelningar. Bara det är patientosäkert i sig eftersom man som sjuksköterska kanske aldrig ens har stött på en liknande sjukdom förut. Skulle ronda en sån patient och vid 14.30 hade läkaren fortfarande inte dykt upp. Det slutade med att jag fick gå hem innan ronden och fick således rapportera över till kvällssjuksköterskan, det lilla jag visste. Patienten hade nämligen kommit in via akuten igår kväll. Idag är en dag jag tycker innerligt synd om alla kompetenta läkare som antagligen måste stressa ihjäl sig för att hinna med sitt arbete, om de ens överhuvudtaget hinner med sitt arbete. Fruktansvärt att det ska behöva vara såhär år 2019. Hur kommer det se ut 2020? Vågar inte ens spekulera i det. /Sjuksköterska, vårdavdelning
281. Har en tonårig patient med smärtproblematik som ligger och skriker av smärta i flera timmar medan ena föräldern sitter utanför rummet på golvet med ansiktet i händerna och gråter. Jag har redan gjort allt jag kan medicinskt, och alla avdelningsläkare är upptagna med övriga patienter som måste prioriteras då deras tillstånd är mycket allvarligare eller t.o.m livshotande. Jag har varken ätit eller kissat på 7 timmar och börjar få ångest. Allt jag vill är att hjälpa patienten, få en ordination på starkare smärtlindring eller åtminstone bara sätta mig bredvid och visa att jag finns där. Men jag finns inte där för varken patenten eller föräldern, för jag har inte ens tillräckligt med tid för mina andra patienter. I skiftbytet lyckas en kollega få tag på en läkare som ordinerar morfin, så patienten får äntligen lite lugn och ro för stunden. Jag stannar kvar efter att mitt skift är slut och sätter mig på golvet bredvid föräldern som bryter ihop i min famn. På väg hem undrar jag vad som kommer hända 1-2 timmar senare när morfinet har gått ur kroppen. /Sjuksköterska, vårdavdelning
282. En patient med akut bukåkomma sökte på akuten och man bestämde att patienten behöver läggas in på avdelning och opereras inom närmaste dygnen. Pga personalbrist var vårdplatser stängda på kirurgavdelningarna. Denna, som många andra dagar, var det därför fullt på de kirurgiska vårdavdelningarna så patienten fick istället läggas in på annan avdelning där personalen inte är alls lika van att sköta och övervaka patienter med kirurgiska åkommor. Timmarna gick och patientens tillstånd försämrades, personalen på avdelningen visste inte att man egentligen omgående borde ha tagit kontakt med jourhavande kirurg. Istället blev jag som jour (icke kirurg) kontaktat flera timmar senare. När jag kommer fram till patienten blir hen plötsligt medvetslös och får hjärtstopp. Vi lyckades inte rädda livet på patienten. Patienten hade troligtvis överlevt om hen hade vårdats på rätt avdelning och blivit opererad i tid. /Läkare, vårdavdelning
283. Helgen innan jul hade vi sån lång lista på antal patienter som behövdes opereras (frakturer, infektioner m.m.) så vi var tvungna att flytta 3 patienter till ett annat sjukhus så de fick opereras där. De risker att transportera patienter till andra sjukhus kan inte vara rimliga. Detta skedde på grund av personalbrist i operationssjuksköterskakåren. /Sjuksköterska, vårdavdelning
284. Platser behövs frigöras på IMA (medicinsk avdelning med övervakningsmöjlighet) inför natten så det ska finnas ifall behov uppstår från akuten eller från vårdavdelning. En patient med svår KOL och syrgasbehov är medicinskt färdig för bakavdelningen. Patienten är inte helt adekvat och plockar av sig syrgasen då och då. Patienten flyttas till en vårdavdelning utan övervakningsmöjlighet. Patienten hittas avliden morgonen efter. Hen hade tagit av sig syrgasmasken och fått syrebrist. /Sjuksköterska, vårdavdelning
285. Jag jobbar på HIA (hjärtintensiven) där vi tar emot patienter med hjärtinfarkter. Normalt brukar dessa patienter få ligga kvar på HIA för observation i 1-3 dygn innan patienten flyttas till hjärtavdelning. Nu för tiden är det mer regel än undantag att patienten får stanna ett par timmar innan patienten flyttas till avdelningen med sämre övervak och sjuksköterskor som måste ta hand om minst 6 patienter. Första dygnet är kritiskt för infarktpatienter, det finns risk för ex.farliga arytmier och inte minst chockerande för patienterna som behöver närvaro och stöd av personal. /Sjuksköterska, vårdavdelning
286. Jag tar emot kvinnor som akut behöver specialistmödravård. Fyra kvinnor behöver av olika allvarliga medicinska orsaker sättas igång i förlossning. Det finns inga platser i hela länet. Jag blir ombedd att skjuta upp igångsättningarna en eller två dagar pga platssituationen. Jag kan inte ta det på mitt ansvar och skickar inte hem kvinnorna. När min arbetsdag är slut sitter de fortfarande i väntrummet alla fyra och senare på kvällen har jag svårt att somna och ont i magen. /Läkare, vårdavdelning
287. Patient inkommer och sövs ned och en slang ner i magsäcken sätts, hen har misstänkt skalltrauma och går via röntgen till intensivvårdsavdelning. Ingen hinner titta på röntgensvaret och ett dygn senare efter att patienten väcks ur narkosen inser man att det på röntgensvaret står "ventrikelsonden gör flera slyngor i svalget innan den går ner". Patienten blöder för fullt ur munnen vid extubation och hela svalget är sårigt. Detta pga att personal varit upptagna med annat och inte hunnit... /Sjuksköterska, vårdavdelning
288. En äldre patient inkom till vår akut pga ett par dagars besvär med bröstsmärta. Vi kom snabbt fram till att hen drabbats av en stor hjärtinfarkt och behövde omfattande vård på avdelningen. Pga personalbrist var ett stort antal vårdplatser stängda och det dröjde många timmar innan patienten fick plats på vårdavdelningen. Under tiden låg hen kvar på akuten. Pga mycket stort antal patienter på akuten som väntade vårdplats fick denna äldre patient ligga i ett hörn utom synhåll från vårdpersonalen. Hen var ensam, hade inga medföljande anhöriga och det framkom efter en stund att patienten låg med smärtor (som kan förvärra hjärtinfarktens skador) utan möjlighet att signalera detta. I samband med kranskärlsröntgen dagen efter fick patienten hjärtstopp och avled kort därefter. /Läkare, akuten
289. Patienten har överdoserat och kommer in till akuten på larm. Stabiliseras och läggs pga platsbrist inte på en akutvårdsavdelning utan på övervak på den delen av akuten jag bemannar. Jag får rapport från larmteamet. Minns inte exakt hur många patienter jag hade hand om då men runt 10-15. Det var flera andra uppgifter samtidigt som inte kunde vänta. Hinner inte ens titta förbi patientens brits. Tror det gick ungefär en 20-30 min då jag får veta att patienten är åter på akutrummet. Av en slump hade det upptäckts av förbipasserande kollega att hen krampade. Jag skämdes så. Jag hade varken sett till patienten eller ens märkt att hen flyttades in på akutrummet igen. Det var så mycket att göra och så otroligt mycket patienter överallt. /Sjuksköterska, akuten
290. Det är kaos på akutmottagningen. En svårt sjuk patient som förvärrats i sin kroniskt obstruktiva lungsjukdom blir liggande över natten med andningsstöd. Detta är en patient som är så dålig att hen bör vårdas på en intensiv- eller intermediärvårdsavdelning, men ingen plats finns. Ingen hinner titta till patienten. På morgonen kommer anhöriga som noterar att patienten är okontaktbar. När morgonpersonalen kommer ser vi en medvetslös patient med ljusstela pupiller. Natten säger att de inte tror att hen kommer klara sig och vi hinner meddela anhöriga om den dystra prognosen. En blodgasmätning som gjorts några timmar tidigare visar att koldioxidhalten är på tok för hög, patientens ventilator har varit fel inställd i flera timmar utan att någon hunnit lägga märke till det. Denna patient lyckades vi rädda men om det hade funnits vårdplatser, eller ens en ledig sjuksköterska hade detta inte behövt hända alls. /Läkare, akuten
291. En patient med buksmärtor, som med tanke på sin diagnos borde ligga på en annan avdelning, får inte träffa läkare på 2 dygn eftersom läkaren inte har tid att komma till avdelningen. /Sjuksköterska, vårdavdelning
292. Situationen på akutmottagningarna är extremt snedfördelad och osolidarisk gentemot de andra sjukhusen som måste ta emot fler när NKS stängt dörrarna. Vi som har det ”lugnt” känner en ilska och maktlöshet över att inte kunna vara mer behjälpliga. Kl 15 för 1 vecka sedan: NKS 9 patienter (2 opåtittade), SöS 99 (58 opåtittade), Huddinge 64 (24 opåtittade), DS 96 (40 opåtittade), St Göran 48 (11 opåtittade), Södertälje 24 (18 opåtittade). /Läkare, akuten
293. Neddraget till 7 platser på avdelningen varav 4 patienter är mycket vårdtunga. Patienterna blir sämre och sämre under några dagar, bemanningen är urusel. Sjuksköterskorna springer mellan läkemedelsrummet och patienterna för att hänga på olika antibiotika, läkemedel och ge smärtstillande. En patients blodkärlsinfart har ett oläkt sår, ingen hinner titta på såret på flera dagar då det är så vårdtungt och något måste prioriteras bort. När såret väl tittas på efter flera dagar är det infekterat och porten måste opereras bort. Detta hade kunnat undvikas om vårdpersonalen inte var så hårt belastade! /Sjuksköterska, vårdavdelning
294. Ett barn, medicinsk patient utlokaliserad på vår avdelning pga platsbrist. Får antibiotika i ett par dygn. Familjen vill inte åka hem för de tycker att barnet ej mår bra vid utskrivningen, läkaren är pressad att skicka hem barnet pga platsläget. Barnet dör i hemmet kort därefter, av oklar anledning enligt obduktionen. Om det hade funnits vårdplatser hade barnet kunnat stanna och kanske kunnat överleva, det förblir oklart såklart men som personal kan man inte låta bli att undra. /Sjuksköterska, barnvårdavdelning
295. Äldre patient söker för bröstsmärta på akuten, allmänpåverkad. EKG tas snabbt som ej är påverkat. Pga mycket högt patienttryck och platsbrist på sjukhuset dröjer det flera timmar innan prover kan tas och nål (infart för att kunna ge läkemedel snabbt i blodet) kan sättas. Patienten har fortfarande ont i bröstet/magen och kräks. När prover äntligen kan tas påvisas akut inflammation i ett organ i övre delen av buken, ett mycket allvarligt tillstånd. Pga vårdplatsbrist på hela huset blir patienten kvar i kaoset på akuten hela natten tills plats görs på avdelning under dagen. Patientsäkerheten är hotad! /Sjuksköterska, akuten
296. Då det inte fanns en enda intensivvårdsplats på något akutsjukhus i Stockholm så tvingades patient som vårdades på intensivvårdsavdelningen med sämst förutsättningar, att flyttas till lägre vårdnivå för att lämna plats till andra. Patienter som var helt medvetslösa och behövde intuberas (få en slang ner till lungorna för att kopplas till respirator) fick vänta kvar på akuten för att de ej kunde läggas in. /Läkare, akuten
297. Medelålders patient som är svårt neurologiskt sjuk ankommer till avdelning. Pga sin långt gångna neurologiska sjukdom kan hen varken styra sina muskler eller prata samt har kroniska smärtor. Kommunikation sker genom blinkningar. Helt medveten patient. Klockan är på småtimmarna när hen kommer till avdelningen efter att ha legat drygt 15 h på akuten i väntan på vårdplats. Utan någon smärtlindring, blöjbyte eller ens lägesändring. Anledningen till att hen sökte vård var att PEG-slangen (slang för att ge näring direkt till magsäcken om man inte kan svälja mat) krånglade, vilket är snabbt åtgärdat. Dock ledde den långa tiden på akuten till att hen fick en lunginflammation och blev kvar x antal dagar med intravenös antibiotika. /Sjuksköterska, vårdavdelning
298. En patiente var sängliggande. Det var mycket stressigt på avdelningen. På grund av den höga arbetsbelastningen blev omvårdnaden för denna patient fördröjd några timmar. När jag och undersköterskan ska byta patientens blöja har avföringen nästan torkat och hen hade fått trycksår grad 1 som höll på att övergå till grad 2 i sacrum. Det hade patienten inte när hen kom in på avdelningen. Personalen som jobbade det passet mådde mycket dåligt av det. /Sjuksköterska, akutvårdsavdelning
299. Den senaste tiden har en ny ”inläggningsprocess” skapats på vårt sjukhus. Det innebär att de som är mest sjuka ska hamna på rätt avdelning, med rätt kompetens, vilket så klart är bra. För att möjliggöra detta behöver vi numer ”utlokalisera” de mer stabila patienterna till andra avdelningar till förmån för de från akuten. Oftast gäller detta patienter som väntar geriatrik/hemtjänst osv, alltså våra absolut sköraste patienter. Jag har vårdat oräkneliga äldre, förvirrade patienter som tvingats byta avdelning fyra gånger på grund av detta. Många gånger flyttas patienterna mitt i natten. Detta är både oetiskt och skadligt för våra patienter. /Sjuksköterska, vårdavdelning
300. En patient som har en neurologisk sjukdom och är helt vårdberoende på grund av sin sjukdom. Behöver hjälp med allt. Ganska ung och har sinnet bevarat. Kommer till akuten tidigt på morgonen på grund av enklare problem som dock behövs utredas inneliggande på sjukhus. Tas om hand på akuten enligt rutin. Ett inläggningsbeslut tas två timmar senare. Patienten tilldelas en plats på avdelning en timme senare, dock måste platsen städas först. Detta visar sig ta 4,5 timmar trots påtryckning. Under tiden ligger patienten på en hård brits på akuten på rygg då hen ej kan ligga på sidan. Motivationen för arbetspasset var redan från början att vi skulle hjälpa hen över i en vanlig sjukhussäng men på grund av högt inflöde av mycket sjuka patienter så hanns detta ej med. När hen skall åka upp till avdelningen efter lunch finns lite tid över att hjälpa hen att byta blöja. Då upptäcks en stor rodnad i stjärten som inte fanns sedan innan. Alltså början till trycksår. Att ständigt gå till jobbet och känna den oerhörda pressen och känna att man inte hinner med hela patienten gör det extremt tungt att orka. /Sjuksköterska, akuten
301. En patient kommer in på larm med blodförgiftning. Har lågt blodtryck och tecken till chock i blodproverna. Trots rätt behandling på akutrummet med antibiotika och vätska direkt i blodet är hen fortsatt instabil och borde ligga på intermediärvårdsavdelning ("lätt-intensiv"), plats saknas. Patienten planeras då till en vanlig vårdavdelning, vilket inte heller finns. I väntan på det noteras det på övervaket att patientens hjärta slutar slå en liten stund, samtidigt som hen blir medvetslös, en s.k. asystoli. Jag beslutar då att patienten åtminstone behöver vårdas på en hjärtavdelning, uppkopplad. Hen får då ligga kvar på akuten i väntan på det. Jag dokumenterar mitt beslut och går hem. Dagen efter ser jag att hen iallafall lades in på en vanlig vårdavdelning i brist på annat, hen flyttades efter en timme där till en hjärtavdelning pga akut försämring. Ingen i personalen är förvånad över att situationen uppstod, vi är avtrubbade. /Läkare, akuten
302. Vi var två underläkare på en akutmottagning under kvällspasset som båda hade 3 patienter var som behövde läggas in. Det fanns två platser på hela sjukhuset. Specialisten lät oss försöka bestämma vilka två som skulle få platserna. Två timmar senare dog en av patienterna på akuten som inte hade fått någon plats. /Läkare, akuten
303. Patienten är bortom all räddning och vi ska avsluta intensivvården och övergå till palliativ vård (symtomlindring i livets slutskede). Patienten har ont och lider. Tårarna rinner på patienten, men palliativ sedering (medicinsk lindring av smärta och ångest) via dropp, vilket är mest effektivt , får inte startas. Med den typen av dropp kan patienten inte vårdas på en vanlig vårdavdelning och det finns inga lediga intensivvårdsplatser. /Sjuksköterska, vårdavdelning
304. Ung patient med blindtarmsinflammation skickas från akutmottagningen till ett annat sjukhus eftersom det inte finns vårdplats. På det mottagande sjukhuset får patienten visserligen en säng, men någon operation kan inte göras pga mer prioriterade ingrepp på operationsavdelningen. Patienten försämras och efter ca 12 timmar skickas patienten under jourtid tillbaka till det första sjukhuset för operation. /Läkare, vårdavdelning
305. Medelålders patient inkommer till akuten på remiss med frågeställning stroke. Stroke ska utredas och behandlas fort. Då det är fullständigt överbelastat på akuten prioriteras inte denna patient, utan får vänta på sin tur, precis som alla andra som inte högprioriterats. Denna natt innebär väntan ca 9 h på akuten och då har patienten redan väntat flera timmar på närakuten. 23 h efter symtomdebut halvspringer vi till röntgen. Tyvärr har det då gått för lång tid för att behandla patientens stroke. /Läkare, akuten
306. Jag upptäckte havandeskapsförgiftning hos förstföderska som närmade sig slutet av graviditeten. Ultraljud visade dessutom tydliga tecken på att barnet inte mådde helt bra (tillväxthämning, påverkade blodflöden). Bedömde att hon behövde läggas in och förlösas med kejsarsnitt dagen efter. Pga brist på vårdplatser på neonatalvården (där för tidigt födda barn vårdas) fick patienten flyttas till annat sjukhus. Där bedömde man att man kunde vänta ett dygn till med snittet men då var det fullt på neo även där och patienten fick flytta till ett tredje sjukhus. Där bedömde man att man kunde vänta en dag till men...då var det fullt på neo och hon flyttades till ett fjärde sjukhus där hon tillslut födde ett tillväxthämmat lätt prematurt barn med kejsarsnitt. Vid varje flytt blir det att man ”börjar om” och vill göra sin ”egen” bedömning och man riskerar missa subtila men viktiga tecken till försämring av havandeskapsförgiftning. För att inte tala om oron hos de blivande föräldrarna som blir flyttade 4(!) gånger, toppen hos en patient med högt blodtryck där vi vet att det är viktigt med lugn och ro... /Läkare, vårdavdelning
307. Ung patient söker på vårdcentralen för hemorrojder efter förlossning; dessa blöder så pass mycket att patienten får använda binda dagligen. Remiss för kirurgisk behandling av detta (ett relativt enkelt och snabbt ingrepp) får avslag upprepade gånger då sjukhusens nya avtal inte innefattar dessa ”enkla problem” samtidigt som öppenvårdsmottagningarna har remisstopp pga för högt tryck. Åttonde remissen godtas slutligen, men patienten får därefter ändå vänta 4-5 månader på hjälp pga långa väntetider. /Läkare, vårdcentral
308. En eftermiddag på akuten hade vi larm på larm på larm. Akutrummen och personalen räckte inte till. Jag tog emot en svårt sjuk äldre patient på ett akutrum, vi hann knappt göra färdigt undersökningen, än mindre göra upp en plan, innan det larmade igen och vi var tvungna att rulla ut personen till en övervakningsplats på medicinakuten. Efter några timmar försämrades patientens tillstånd kraftigt och hen avled bakom ett skynke på en stojig fullproppad akutmottagning. Patienten skulle förmodligen inte ha klarat sig oavsett insatser. Men så fruktansvärt ovärdigt att avsluta ett långt liv på det sättet. Och så ovärdigt för patientens barn att behöva ta avsked under de omständigheterna. Jag grät när jag cyklade hem den kvällen och jag gråter nu när jag skriver det här över hur vården ser ut i vårt rika land. /Sjuksköterska, akuten
309. Jag var akutoperatör med ansvar för att prioritera och operera. Fick på förmiddagen veta av narkosläkare som var tillförordnad att chefsläkare beslutat om stabsläge pga journalproblem och stopp för allt annat än livsviktiga operationer. Man hade beslutat att patienter som hade akut operationsbehov skulle skickas vidare, både de inneliggande och de på akuten. Problemet var att när vi ringde runt till alla andra sjukhus i regionen kunde man inte ta emot några patienter. Till slut kunde jag i alla fall skicka en patient till ett sjukhus i samma organisation som mitt eget, men först efter att ha tvingats bli nästan otrevlig i telefon mot en oskyldig kollega. Patienten opererades senare på det andra sjukhuset och den kraftigt vidgade tarmen hade inte hunnit spricka som tur var. Likadant scenario dagen efter med stabsläge som i praktiken inte betyder något för oss som är operativa och har ett ledningsansvar på golvet. Även denna dag lyste ansvariga chefer med sin frånvaro och inte någon gång under dessa dagar kontaktades jag av en chef för direkt information eller uppföljning. Måtte det inte bli någon ny vansinnesattack med stort skadeutfall innan det sker en drastisk förändring av Stockholm sjukvårdsorganisation. Jag är inte ensam om att uppfatta att vi INTE är rustade för det. /Läkare, vårdavdelning
310. Barncancerpatient kommer in till barnakuten pga sjukdomskänsla. Hen har sänkt immunförsvar pga cancerhandlingen, men eftersom hen inte har feber beslutas i samråd med ansvarig barnläkare att kortvarigt avvakta antibiotika tills man har fått provsvar (vid feber hos dessa patienten ska antibiotika sättas in inom en timme). Pga flertalet larm och mycket att göra på akuten hinner dock inte sköterskorna ta dessa prover förrän flera timmar senare; patienten har då tydliga tecken på blodförgiftning samt har frossa, är smärtpåverkad, förvirrad och helt livrädd. Detta hade kunnat undvikas med tidig behandling efter snabba provsvar. /Läkare, barnakuten
311. Jag arbetar inom akutvård i psykiatrin. Minibemanningen kvällar och helger är en sjuksköterska och tre mentalskötare. Detta innefattar att en mentalskötare ska vara i köket hela passet. Dessutom ska vi kunna hantera ett extravak (kontinuerlig uppsikt) på avdelningen med denna bemanning. Avdelningen rymmer 16 patienter, nästintill alla i behov av dagliga stödsamtal och aktivering. Vi lägger mest tid på att släcka bränder som när: en patient försöker strypa sig själv eller en annan skär sina armar blodiga eller hindra någon att pga ångest slita sönder lokalen. Det förebyggande arbetet hinner vi inte som: rörelsestund, motiverande samtal, omvårdnadsplaner. Det är inte personcentrerad vård och inte återhämtningsinriktat. Man jäktar ständigt utan fikapaus och kortar ner luncher till 15min. Flextid har slagit i taket för länge sen. Aldrig kunnat ta friskvård. Vem lider mest av detta vet jag ej, men hur man än vrider på det lider någon - vad jag än gör är det hopplöst. /Sjuksköterska, vårdavdelning
312. Jobbade ett stressigt pass på förlossningen. Mottagningen var knökfull och varje sal var full. Det sitter en kvinna precis vid ingången som är märkbart smärtpåverkad. Då kvinnan inte kan svenska och jag inte kunde hennes språk så försöker jag förstå om hon har anmält sin närvaro eller inte. Får information av kollega att det inte finns någon plats här och att kvinnan måste vänta. Jag ser tydligt på kvinnan att hon inte kan vänta mer. Jag står bredvid henne och försöker stötta henne när hon mitt i en värk, krystar för första gången. Jag inser då att vi trots brist på barnmorskor och undersköterskor måste hjälpa denna kvinna på plats. Mina undersköterskekollegor får lämna sina salar och födande kvinnor, och i urakut tempo slita ut blodiga lakan från en tidigare förlossning på en tom sal. När kvinnan kommit in på salen och fått hjälp upp i sängen kopplas övervak (CTG) som visar ett stressat barn. Barnmorskan som är ledningsansvarig (tar emot samtal från kvinnor som är kvar i hemmet i början av förlossningsprocessen) kommer in på salen pga brist på annan personal. I fickan ringer telefonen konstant från kvinnor som har värkar och önskar rådgivning. Vi hinner knappt ha kvinnan på salen i två minuter innan barnet är framfött. I det läget vet vi ingenting om kvinnan, om hon har barn sedan innan, om hon är frisk i botten. Jag kan inte tänka mig känslan hon hade. Jag hade blod och fostervatten in på mina underkläder eftersom jag inte hann ta på mig förkläde. Fick stå med fuktiga och smutsiga kläder tills suturerna var satta på den skadade kvinnan, för det fanns ingen att lösa av mig. Min andra patient med en annan barnmorska hade jag inte hunnit träffa. Visar sig sen att den barnmorskan också hade två patienter och hade inte heller hunnit in till den. Jag knackade skamset på dörren och mötte en gråtande och rädd förstagångsföderska som spydde av smärta. Jag tröstade henne tills vår överbelastade narkosjour kom efter två timmar för en epiduralbedövning. Hen hade inte hunnit gå på toa på hela sitt pass. /Undersköterska, förlossningen
313. Under ett pass på akuten ligger ett hav av patienter på britsar. All personal har fullt upp och det är kaos. En äldre patient har tidigare under dagen kommit in med ambulans efter att ha fallit och slagit i huvudet. Ingen har hunnit göra en ankomstbedömning mer än att ha skrivit upp vad ambulansen rapporterat. När jag går förbi hör jag avlägset patientens barn försöka påkalla uppmärksamhet, varpå patienten får akut hjälp. Patienten har fått hjärtstopp och dör på akuten kort därefter pga sannolik hjärnblödning som inte uppmärksammats. Om rätt bemanningen funnits hade patienten inte behövt dö mitt på akuten. /Läkare, akuten
314. Inneliggande patient som akut försämras i andningen. Hen blir så dålig att man akut får intubera direkt på plats (sätta en slang i luftvägen). Patienten behöver flyttas till intensivvårdsavdelning men pga platsbrist på intensvvården får narkosläkaren ge andningshjälp för hand (handventilera) patienten i ca två timmar på avdelningen i väntan på transport till IVA på ett annat sjukhus. /Sjuksköterska, vårdavdelning
315. Som enda underläkare på akuten hade jag ungefär 20 väntande patienter en morgon. Kort efter ett larm med kraftig njurförsämring, saltbalansrubbning och höga infektionsvärden fick jag ytterligare ett larm med instabil bröstkorgsskada som krävde intensivvård. Trots att den första patienten låg på övervakningsplats hade ingen hunnit titta till hen, så när jag kom tillbaka hade en annan patient gått förbi och upptäckt att hen inte andades. Hjärtstilleståndet gick inte att göra något åt. Några veckor därpå slutade ett par kollegor, men de ska inte ersättas pga sparkrav. /Läkare, akuten
316. Patient med diabetes inkommer väldigt allmänpåverkad till akuten. Vitala organ sviktar och diabeteskoma, som är ett livshotande tillstånd, konstateras. Patienten behöver plats på en intensivvårdsavdelning men alla platser är upptagna. Vi gör allt vi kan gällande övervakning och medicinering men vi vet att vi inte kan ge den optimala vården här. Detta är inte rätt plats. Akuten kan inte hantera det här, ska inte behöva hantera det här. Patientens tillstånd kräver en högre vårdnivå. Vårdtiden på akuten blir över 2 timmar innan en läkare på intensivvården beslutat om vems plats patienten kan ta över. /Sjuksköterska, akuten
317. Min första vecka på jobbet. Äldre patient har ramlat i hemmet, kommer in och mår bra. Röntgen visar blödning innanför skallbenet. Jag är ensam på akuten (trots löfte om att så inte kommer vara fallet) och får inte tag på min mer erfarna kollega som står och opererar. Patienten försämras därefter och blir medvetslös. När jag pratar med neurokirurgen har det gått 4 timmar sedan fallet, och först då ger jag läkemedel för att motverka patientens blodförtunning. Blödningen är nu för stor för att operera och patienten dör. Om akuten hade varit adekvat bemannad hade jag inte varit ensam på akuten och patientens blodförtunning hade kunnat behandlats tidigare. /Läkare, akuten
318. Under en period sökte flertalet barn med ordentligt felställda underarmsfrakturer i behov av reponering (att man ”drar armen rak” innan man sätter på gips). Pga högt tryck på akuten var det omöjligt att hinna med majoriteten av dessa samma dag, varpå patienter som ansågs stabila (= ej hade nervpåverkan) skickades hem med krokiga armar i gips för att komma tillbaka ibland så långt som 3-4 dagar senare för reponering. Frakturerna hade ofta då redan börjat läka och behövde ”brytas upp” igen för att armen skulle bli rak. /Läkare, barnaktuen
319. Patient med hjärnblödning och medvetandepåverkan på akuten. Tar kontakt med opererande instans i Stockholm för hjärnblödningar. Får höra att blödningen behöver utrymmas (opereras) men att man inte kan erbjuda detta pga vårdplatsbrists. Patienten får istället transporteras 20 mil till annat sjukhus för operation. Frågar om detta är ett undantag eller hur ofta detta sker och får höra att man motvilligt tvingas skicka ett hundratal hjärnblödningar om året 20 mil bort pga vårdplatsbrist. /Läkare, akuten
320. Patient med stabilt sjunkande blodvärde skrivs ut från avdelningen. Läkarna pressas konstant uppifrån att skriva ut så många som möjligt pga situationen på akuten. Ett par dagar senare söker patienten akuten igen med ett extremt lågt blodvärde. Man upptäcker en blödning i magtarmkanalen. /Sjuksköterska, vårdavdelning
321. Överfullt med svårt sjuka patienter under kvällen på akuten. Flödesläkaren hinner inte titta igenom EKG:n tagna på opåtittade patienter. När nattjouren anländer noteras att en patient med akut hjärtinfarkt suttit obedömd i väntrummet sedan några timmar. Patenten åker akut vidare för åtgärd. /Läkare, akuten
322. Vi jobbar kvällspass på en kirurgavdelning. Plötsligt kommer en läkare och en sjuksköterska från akuten rullandes med en patient på en brits. Vi har inte fått någon information om att vi ska få någon ny patient och har inte hunnit förbereda oss. Vi blir såklart förvirrade och frågar hur detta gått till. Läkare svarar att det är en döende patient och att de vet att vi hade ett enkelrum ledigt, vilket stämde. Vi tittar ner på patienten, som inte längre andas, och rullar snabbt in hen på det lediga rummet. Läkaren säger då att patienten tog sin sista suck i hissen upp till avdelningen. Vem vill dö på det viset? /Sjuksköterska, vårdavdelning
323. Vardagsmorgon. 17 patienter väntar på att få en vårdplats. Dom flesta har tillbringat natten på akuten. En av dom som väntar är en äldre patient med smärta i handleden. Efter att 5 olika jourläkare varit inblandat under den långa natten gör läkare nr 5 en punktion av leden för att analysera vätskan här med syfte att ställa diagnos. När jag slutligen kopplas in som dagbakjour visar det sig att läkare nr 5 inte hade fått information om att patienten stod på stark blodförtunnande tabletter vilket gjorde ingreppet riskfyllt med tanke på eventuella svåra blödningar. När jag skulle leta upp resultatet av analysen var det ingen som visste var provrören fanns... Om denna patient hade utreds på avdelning hade detta sannolikt inte skett! /Läkare, akuten
324. En patient kommer till avdelningen under eftermiddagen och läggs in som en ”överbeläggning” pga av det pressade platsläget, som blivit en vardag. Läkarna rondar fortfarande. En väldigt sen rond då man drar ner läkarstyrkan på helgen, från sex till tre. Men på samma antal patienter. Jag får upp patienten som har tydliga tecken på hjärtsvikt och stegrade tidiga varningstecken. Men patienten är inte heller instabil per definition. Jag ber läkarna två gånger att påtitta patienten för att göra en bedömning, så jag vet om vi ska göra någon direkt åtgärd. Något som en vardag med ordinarie läkarstyrka troligtvis inte hade varit ett problem. Men läkarna står upptagna med andra patienter, som också var väldigt sjuka. När jag vid ett senaste tillfälle går in för att titta till patienten har hen fått ett hjärtstopp. Hjärt- och lungräddning påbörjas men patienten klarar sig inte och avlider. Patienten avlider på avdelningen utan att ha blivit bedömd av läkare där, och det pga tidsbrist som sannolikt inte hade funnits en vardag. /Sjuksköterska, vårdavdelning
325. Patient som är nydiagnosticerad med svår cancer får vänta på cytostatikabehandling pga platsbrist. Patient avlider 2 månader senare pga sin cancersjukdom. Får aldrig möjlighet att påbörja cytostatikabehandling. /Sjuksköterska, vårdavdelning
326. En patient som opererats tidigare under dagen började bli instabil i sina parametrar (dvs t ex puls, blodtryck, andningsfrekvens mm) och fick ont i bröstet. Tog EKG som visade nytillkomna förändringar som vid hjärtinfarkt. Kontaktar jouren men denna är överbelastad då dennes kollega måste följa en annan patient som skall flyttas mellan sjukhus pga platsbrist. Diagnos och behandling av patientens hjärtinfarkt fördröjs flera timmar som följd. /Sjuksköterska, vårdavdelning
327. Patient som låg uppkopplad på övervak blev instabil och började krampa. I väntan på vårdplats hade patienten fått ett insulindropp för sin diabetes. På grund av hög belastning hade inte droppet och patienten kontrollerats med täta intervaller, så patienten hann få för lågt blodsocker, rubbad saltbalans och krampanfall. /Sjuksköterska, vårdavdelning
328. En äldre multisjuk patient som söker akut pga feber och dåligt mående, konstateras en blodförgiftning. Patienten får intravenös antibiotika kort efter ankomst men då det inte finns plats på avdelning blir det tvunget att fortsätta vårda patienten på akuten. Pga hög arbetsbelastning så försenas och till och med missas patientens andra dos antibiotika. Patienten överlevde trots detta, en annan mindre lyckligt lottad patient kanske hade dött... /Läkare, akuten
329. Det är återigen fullt på intensivvården (IVA). Kollegan som är jour på intensiven står upptagen på två larm parallellt. Bakjouren jobbar febrilt och försöker frigöra platser på IVA. Jag jobbar på operationsavdelningen men tvingas till akuten för att ta en dålig patient som i samma stund jag anländer slutar andas. Kruxet är att det finns ingen sjuksköterska som kan assistera. Jag och en oerfaren AT-läkare får bedriva återupplivning och påbörja intensivvård på ett vanligt undersökningsrum, utan adekvat utrustning och helt utan hjälp av vana akutsköterskor. Till slut får jag hjälp av en narkossköterska från operationsavdelningen. Jag blir kvar på akuten i nästan tre timmar och under den tiden blir verksamheten på operation stillastående vilken sen påverkar operationsprogrammet i nästan ett dygn framöver. Patienten överlever faktiskt, jag däremot överväger starkt att sluta jobba på detta större Stockholmssjukhus. /Läkare, akuten
330. Jag jobbade en sommarnatt på barnakuten. Som vanligt hade vi “sommarbemanning”, vilket betyder att efter klockan 02 är det bara en barnläkare och en akutläkare på plats. Barnläkaren är, förutom för akuten, också ansvarig läkare för alla barn på avdelningarna. Den här natten var det flera svårt sjuka barn på avdelningarna så barnläkaren var upptagen här större delen av natten. Det betyder att akutläkaren, som i detta fall var väldigt ny med att arbeta med barn, nu var ensam ansvarig för alla barn på barnakutmottagningen. /Undersköterska, akuten
331. VD på ett stort sjukhus larmar till regionen om bristande patientsäkerhet. Får sparken. Det påstås från regionen att det beror på något annat. Personal som larmar media blir utfryst av sina chefer. Denna kultur finns överallt så att väldigt få chefer vågar berätta om hur situationen är. /Läkare, akuten
332. Det finns ett system för att rapportera avvikelser när patientsäkerheten brister. Sjukvården har inspirerats av flyget i säkerhetstänket. Vi kan dock inte längre rapportera, eftersom vi inte har tid. Vi måste lägga allt vårt krut på att sköta patienterna. Den allmänna uppfattningen är också att det ändå inte händer något om man skriver en avvikelse. Om det kommer in en avvikelse i flyget kan bolaget få flygförbud, personal tas ur tjänst eller en flygmaskin får bytas ut. Hos oss händer ingenting när vi rapporterar. Vad är då syftet med systemet? /Läkare, akuten
333. Jag tar över efter en kvällssköterska som skakar under rapporten för att hen är så stressad. Hen har inte hunnit sitta vid datorn och kontrollera prover på flera timmar. Jag börjar passet med att kontrollera EKG och provsvar, hittar då en patient med ett mycket avvikande EKG samt ett troponin (hjärtskade-markör) på >200 (>15 är avvikande och tecken på hjärtinfarkt). Patienten kom in till akuten under eftermiddagen med bröstsmärtor och detta upptäcktes vid midnatt. /Sjuksköterska, akuten
334. Patient som opererats i buken har man gjort en röntgen (DT) av hjärnan på pga att patienten är desorienterad. Jag som ansvarig sjuksköterska läser patientens röntgensvar, där står det att patienten har en begynnande hjärnblödning. Jag ringer ansvarig kirurg där undersköterska på operationssalen svarar pga kirurgen opererar. Jag får prata med kirurgen på högtalare och kirurgen ger mig muntliga ordinationer samt ber mig ringa en intensivvårdsläkare. Jag försöker i mitt huvud prioritera vad som är viktigast. Ringer tillslut intensivvårdsläkaren som gör en bedömning att patienten är i behov av en högre vårdnivå. Finns inga platser på varken intensivvårdsavdelningen eller akutvårdsavdelningen. Får be min undersköterska sitta inne hos patienten och ta vitalparametrar (puls, blodtryck, andningsfrekvens mm) var 10 minut i väntan på plats. /Sjuksköterska, vårdavdelning
335. Det är kvällspass på geriatriken och jag arbetar med ännu en nyfärdig kollega som gör sin första månad som sjuksköterska. Själv har jag lång erfarenhet. Vi har, som alltid, många nya patienter på avdelningen varav flera är väldigt dåliga. En kommer från intensivvårdavdelningen och övriga kommer direkt från akuten. Vi har flera överbeläggningar. Trots att jag egentligen inte hinner kastar jag ett vakande öga även på min kollegas patienter. Två av dem ser ut att visa tecken på blodförgiftning. Jag säger till kollegan att det är dags att kontakta jouren, sedan måste jag ägna min uppmärksamhet åt mina patienter, bland annat patienten från intensiven som är riktigt risig. När jag nästa gång kan försöka få överblick har nästan två timmar gått. Kollegan är fastfrusen av stress vid medicinvagnen. Jag får ta över och ser till att patienterna får påbörja behandling för blodförgiftning.
Patienten som kom från intensiven blir helt utan övervakning, jag har flera svårt sjuka och hen blir inte påtittad på fyra timmar. Under natten dör en av patienterna som insjuknat med blodförgiftnig. De andra dåliga patienterna klarar sig, men det är mer tur än skicklighet. Det här är bara en av dessa kvällar, mönstret har varit detsamma länge. Denna kväll tar jag beslutet att lämna yrket efter 20 år. Jag kan inte stå för det här mer. Efteråt får jag höra från min nyfärdiga kollega att hen också slutade den dagen. /Sjuksköterska, vårdavdelning
336. Vår dialysmottagning är dimensionerad för ca 80 patienter, men vi har haft över 100 i åtskilliga månader. För att klara av att behandla alla, får många bara två dialyser i veckan trots att de enligt alla riktlinjer borde ha minst tre. Det kommer på sikt att leda till ökad sjuklighet och för tidig död, men vi har inget val (om inte några ska bli helt utan vård förstås, men det är ju ett ännu sämre val). /Läkare, dialys
337. En medelålders patient med cancer har inte svarat på behandlingen. Inriktningen på vården är nu palliativ och patienten försämras snabbt. Sannolikt har hen endast dagar kvar att leva. Det är så stor platsbrist på avdelningen att patienter inte får komma in för livräddande cancerbehandling. Halva överläkarens dagar går åt att prioritera vilka patienter som ska få komma in och samtidigt hitta mer och mer komplicerade lösningar för de övriga. Min överläkare ber mig skriva remiss till palliativ enhet på annat sjukhus för att frigöra en plats. Jag framför att jag inte tror det är lämpligt då min palliativa patient nu är så pass sjuk att hen faktiskt skulle kunna dö i transporten. Anhöriga bönar och ber om att hen ska få vara kvar. De känner sig trygga på avdelningen då de känner personalen. Jag skriver inte remissen. Patienten dör inom ett dygn, lugnt och fridfullt med anhöriga omkring sig och med personal som känner hen. De anhöriga tackar mig för att hen fick vara kvar. Jag skäms för att jag ens föreslagit att deras kära familjemedlem skulle flyttas till ett annat sjukhus under sitt sista dygn i livet. /Läkare, vårdavdelning
338. Arbetar förmiddagspass på en akutmottagning i Stockholm. Inga vårdplatser finns lediga på morgonen när jag startar mitt skift. Runt lunch får vi skicka två patienter som väntat länge till en avdelning. Mottar en timme senare en ambulansrapport angående en patient som blivit utskriven från just denna avdelning tidigare samma dag. Patienten hade lågt blodvärde och hade tidigare haft blödningar men ansågs stabil. Kom nu åter in akut några timmar efter utskrivning. Var patienten färdigbehandlad eller hade läkaren på avdelningen press på sig att ordna fram lediga platser? Säkert för patienten? /Sjuksköterska, akuten
339. Jag jobbar på ambulansen i Stockholm. Under ett pass häromdagen hämtade vi 2 patienter som samma dag blivit utskrivna från geriatriken. Enligt anhöriga och hemtjänst i nästintill lika dåligt skick som de skickades in i. Vi kontaktar geriatriken för att försöka få tillbaka dem dit, men det hade hunnit bli fullbelagt. Så enda alternativet för oss var att köra dem till akuten som var fullproppad. /Sjuksköterska, ambulansen
340. Fick en multisjuk patient, anhöriga var med. Läkare skulle komma. Vi kunde inte skicka patienten till en bättre avdelning där de har koll hela tiden för de hade också fullt. Det kom upp patienter i dagrummen och jag hann inte gå till ringningen från den multisjuka patienten. Det visade sig vara anhöriga som ringt på oss och för att säga att deras familjemedlem precis gick bort. Inte ens läkaren hann ge dödsbeskedet till anhöriga. /Undersköterska, vårdavdelning
341. Ett svårt sjukt barn genomgår en planerad operation med ett rutiningrepp. Under operationen sker en händelse som gör att operationstiden drar ut på flera timmar, man får avstå det planerade ingreppet för att åtgärda skadan. Efter operationen vårdas barnet på intensivvårdsavdelningen för att övervakas. Eftersom alla intensivvårdsplatser är upptagna och barnet är det mest "friska" får avdelningen hela natten vara beredda på att hen när som helst kan skickas till dem, ifall ett sjukare barn kommer in. /Sjuksköterska, barnavdelning
342. En patient kommer in med kraftiga vaginala blödningar till akuten. Missfall konstateras och patienten får ligga för observation på akuten i 2 h. På grund av platsbrist skickas hon hem med råd att söka igen om blödningarna tilltar. Hon återkommer på natten med ambulans efter att ha svimmat på toaletten, blödningarna har alltså tilltagit. Patienten skrivs in på sjukhuset men får läggas i ett duschrum eftersom det inte finns några platser. /Sjuksköterska, akuten
343. Patienten inkommer till akuten med ambulans, orsaken är allvarlig självskada. Patienten har förlorat mycket blod och börjar bli påverkad, efter ett par timmar kan skadan slutligen åtgärdas. Pg.a rådande omständigheter förs patienten till en akutpsykiatrisk avdelning. Extravak har kallats in och personalen observerar tilltagande försämring och psykjour tillkallas och bedömer det som akut försämring. Medicinjour tillkallas och efter ytterligare väntan i timmar kommer en stressad, gråtfärdig medicinjour som ursäktar väntetiden och säger att hen arbetat i 72 timmar då det råder kaos på akuten men nu får patienten hjälp och förflyttas till intensivvården. /Undersköterska, akutpsykiatri
344. Vi har vårdat en patient i flera veckor på intensivvården. Patienten har tagits ur respirator men är fortfarande i behov av intensiv andningsvård samt intensiv övervakning. Trycket från akutmottagningen ökar och tillslut kan vi inte längre stå emot. Ett hjärtstopp har inkommit och vi måste ta emot. Patienten vi vårdat i veckor måste flyttas till vanlig vårdavdelning. Patienten är inte alls redo, vilket alla vet och förstår. Vi flyttar patienten under stressade former och med dåligt resultat. Vi tar emot hjärtstoppet. Mindre än 24 timmar senare är vår gamla patient medvetslös på grund av nedsatt andningsförmåga. Vi tar emot denne på en vårdplats med hög övervakningsmöjlighet. Inte en timme hinner gå innan vi inser det oundvikliga. Patienten behöver åter läggas i respirator. Vi får ånyo tömma en intensivvårdsplats, med möjlighet att vårda i respirator, och skicka ytterligare en icke-färdigbehandlad patient. Vi lägger patienten i respirator men det är för sent och hen avlider efter ett par dagars intensivvård. Inget av detta hade behövt hända. Detta återupprepas med varje patient som vi inte får möjlighet att behandla färdigt på grund av vårdplatsbrist / personalbrist. /Sjuksköterska, intensivvårdsavdelning
345. Mitt första vikariat efter examen var på vårdcentral. Jag blev lovad ca 7-8 patientbesök/dag, vilket i verkligheten blev 15-18 patientbesök dagligen. Eftersom vårdcentralen hade 2-3 distriktsläkare för lite pga uppsägningar var väntetiden till ordinarie husläkare ca 4-5 veckor; varpå jag fick ta emot årskontroller, långvariga depressioner och suicidbedömningar på korta akuttider utöver att vara ensam ”bakjour” till 2 sjuksköterskemottagningar och 2 distriktsköterskemottagningar (som fått strikta restriktioner om att inte störa någon annan läkare än mig). Samtidigt ökade hela tiden ”produktionskraven” från våra chefer för att vårdcentralen skulle få bonus. Jag och mina kollegor kände oss extremt otillräckliga och sönderslagna av stress; under den värsta perioden grät någon dagligen och en av mina kollegor tappade ofrivilligt 10 kg i vikt på 3 månader. /Läkare, vårdcentral
346. Vårdade patient med svår hjärnblödning som opererats på annat sjukhus och eftervårdats hos oss. Vi skickade hen vidare till rehabilitering. Några veckor senare är patienten åter på akuten för en lindrigare medicinsk åkomma. Hen faller pga svag muskulatur och obalans ner från sin brits, slår huvudet i golvet och får en ny hjärnblödning och hamnar åter hos oss. /Undersköterska, vårdavdelning
347. En mycket gammal patient, ringde ambulansen mitt i natten då hen ramlat och inte mådde bra. Nyligen utskriven från sjukhus. Jag ville köra patienten till ett akutsjukhus då det var fullt på de geriatriska avdelningarna i Stockholm. Men då hen nyligen tillbringat över 11 h i ett rum i väntan på läkare, utan mat, dricka och toabesök vägrade hen åka tillbaka. Patienten ansåg det ovärdigt. "Jag dör hellre här i min ensamhet". Jag kan inte annat än att hålla med. Jag skäms. Så här ska det inte vara. Vi kunde inte annat än att lämna patienten hemma med ett meddelande till hemtjänsten, då tvångsvård inte förelåg. /Sjuksköterska, ambulans
348. Patient kommer in till akuten med ambulans. Uppvisar strokesymptom och får därför åka direkt till röntgen. Röntgen visar hjärnblödning. Läkaren tar kontakt med neurokirurgen som bedömer att patienten behöver opereras akut, men det finns inga platser på sjukhuset där operationen ska ske så kirurgen rekommenderar att patienten ska läggas på intensivvårdsavdelning i väntan på operation och ledig plats. Finns inga platser på intensivvården så patienten läggs in på en vanlig medicinavdelning istället i väntan på förflyttning. Jag hoppas patienten överlevde. /Sjuksköterska, akuten
349. Jag tog över på eftermiddagen och som vanligt var det många patienter på akuten. Den patient som var högst prioriterad och som jag träffade först var en frisk och vanligtvis pigg äldre patient, utan mediciner, som kom med nedsatt allmäntillstånd och lätt feber. Senast någon tittade till hen eller tog kontroller var över fem timmar tidigare. När jag träffar patienten är hen okontaktbar, har nästan omätbart blodtryck och bedöms som en blodförgiftning. Patienten tas till intensivvården utan att ett EKG tas och senare under förloppet uppdagas en stor hjärtinfarkt och patienten avlider strax därefter. /Läkare, akuten
350. Patienter får inte hjälp att tvätta sig på morgonen. Ligger nedbäddat dagen in och ut. På grund av att undersköterska och sjuksköterska har för många patienter. /Sjuksköterska, vårdavdelning
351. Patienterna väljer att riskera att ramla i stället för att ringa på personalen. De säger "Ni har så mycket". /Sjuksköterska, sjukhus
352. Patologiprov bortglömt i kylskåpet medan läkare väntade på svaret. Patienten orolig för så lång väntan. Patienten som ville vara hemma, ligger kvar på sjukhuset i onödan. /Sjuksköterska, sjukhus
353. Patienterna ombeds att göra sina behov i blöjan för att man inte har tid att hjälpa dem till toaletten. /Sjuksköterska, sjukhus
354. Kollegor får ge avancerad behandling utan introduktion eller inskolning. Kollegor som lär sig att ta blodgas (blodprov ur artär) utan sällskap av erfarna eller läkaren. Farligt! /Sjuksköterska, sjukhus
355. Lungdränage (slang i lungsäcken) som blir stängda hela dagen p.g.a. bemanningssjuksköterska inte hade kunskap av dränagebehandling. /Sjuksköterska, sjukhus
356. Jobbade på förlossningen en sådan dag som kommer alltför ofta. Överfull förlossning, fullt i hela mellansverige och varje rum och vrå (inklusive 1 nybliven familj på korridoren i väntan på BB plats) fullbelagd. 4 kvinnor väntar på plats. Jag känner stressen i halsgropen när jag ser beläggningen på morgonen. 1 omföderska kommer in som jag ansvarar för. Jag kan inte ta hand om hen men har ingenstans att hänvisa. Hen får ett ultraljudsrum som enda lediga utrymme. Konstaterar att patienten är i aktiv förlossning och barnet mår bra. Fastnar i 2 andra akuta fall (mina patienter också) innan jag 1,5 timme senare springer tillbaka. Hen har fosterövervakning på men ingen har kunnat övervaka den pga arbetsbelastningen och brist på barnmorskor. Jag ber inombords ”snälla snälla, må bra”. Allt väl....tur! Patienten vill nu krysta. Jag mer eller mindre kastar ut en annan patient och hinner slänga av och på nya lakan. Barnet föds kort därefter. Ångesten jag känner glömmer jag aldrig. Ovärdigt för patienten men främst så ska inte tur avgöra utfallet. Jag vänder mig till min chef för bekräftelse av brist på patientsäkerhet och otillräcklig vård. Jag får till svar ”vad menar du? Allt gick ju bra?”. Kort därefter sa jag upp mig. Rädslan i patientens ögon när jag klev in i rummet glömmer jag aldrig. /Barnmorska, förlossningen
357. Ett barn som krampar utan känd anledning. Det blandas fel dos av den kramplösande medicinen, troligen pga stress och ovana, felet upptäcks i tid innan administration. 2 timmar innan barnet blev medvetslös och började krampa hade jag ringt jourläkare och meddelat att barnens blodprover och tillstånd var avvikande. Läkaren var upptaget med annat barn med hjärtstopp och kunde ej komma. Ringde 4 gånger men läkaren hade fullt upp. Till slut kraschar barnet och då får jag akutlarma. Barnet fick intensivvårdas under lång tid efter incidenten. /Sjuksköterska, barnakuten
358. Två larm samtidigt. All personal är inhyrd och det är deras första pass på avdelningen. Jag är den enda ordinarie personalen. Jag är den enda som har specialistkompetens för att vårda en av de minderåriga patienterna. Jag tvingas stanna till och tänka "vem löper störst risk att dö om jag går nu". Den gången valde jag rätt men ångesten över att ha tvingats välja bort ett av barnen när båda infann sig i kritisk akuttillstånd gjorde att jag inte kunde fortsätta arbeta som barnspecialistsjuksköterska. Jag lämnade då barnsjukvården helt. Avvikelser bara avskrevs med motivering: "Tjänstgörande sjuksköterska gjorde rätt bedömning. Ärendet avslutats." /Sjuksköterska, barnavdelning
359. Ensam undersköterska med tre barn som vårdas i respirator. Varken läkare eller sjuksköterskor tillgängliga på avdelningen då samtliga är iväg på larm. Under denna tid kan barnen varken få mediciner, dropp eller sugas i sina resptubar (slang ned i luftvägen). Jag är helt låst när barnen börjar larma på sina övervak samtidigt, kan omöjligt dela på mig eller ge dem mediciner och suga rent i tubarna som de behöver emellanåt. Det enda jag kan göra är att hoppas att inget händer. Detta är inte en engångsföreteelse, det händer ganska ofta att man blir läm